1. Närmare, Gud, till dig,
Närmare dig!
Om ock ett kors det är,
Som lyfter mig,
Är blott min själs begär
Ständigt att komma här
Närmare, Gud, till dig,
Närmare dig.
2. Skild ifrån dig, o Gud,
Fridlös jag gått.
Aldrig i verldens tjenst
Hvila jag fått;
Men se’n till dig jag flytt,
Suckar jag städs på nytt:
Närmare, Gud, till dig,
Närmare dig.
3. Om du med blomster strör
Lefnadens stig,
Eller om sorgens moln
Hopas kring mig.
Är det mig lika godt,
Om det mig förer blott
Närmare, Gud, till dig,
Närmare dig.
4. Och när mitt vandringslopp
Slutas en gång,
Och uti frihet byts
Jordlifvets tvång.
Föres jag vid din hand,
Fri ifrån stoftets band,
Närmare, Gud, till dig,
Närmare dig.