MÖRK _från fonden_. Ha, ha, ha! ... Å, det är en härlig historia!
AUGUST _allvarligt_. Skratta inte, bäste herr Mörk.
MÖRK. Jo, låt mig skratta ... det måtte ha varit alldeles gräsligt
komiskt. Nå, nu är ni väl nöjd?
AUGUST. Ja, jag tackar så mycket, men den ena tjänsten är den andra värd
... jag vill ge er ett godt råd.
MÖRK. Nå, hvad skulle det vara?
AUGUST _med patos_. Ni måste i alla hänseenden resa härifrån med nästa
tåg.
MÖRK. Ja, det var också min mening!
AUGUST _som förut_. Men tar ni också er fru med?
MÖRK. Ja, visst tänker jag göra det.
AUGUST _mycket allvarligt_. Hon kommer att säga nej ... men lämna henne
kvar ... för intet pris ... hör ni!
MÖRK. Hör nu, vill ni inte göra mig den tjänsten och förklara mig hvad ni
har med vår resa att göra?
AUGUST. Jag vet inte om ni är nog stark att höra det.
MÖRK. Jo bevars, jag är mycket stark, gå på bara!
AUGUST. Nåväl! Er hustru har en älskare, han är på väg efter henne.
MÖRK. Nej, kan man se!
AUGUST. De ska träffas här.
MÖRK. Så ni säger, så ni säger! — _Afsides._ — Min själ har han inte en
skruf lös.
AUGUST. Ni tror mig inte! Se här, öfvertyga er själf, att jag talar
sanning. _Lämnar honom biljetten._ Läs! ...
MÖRK _läsande_. »Tillbedda ängel!» ... Och det skulle vara till min
hustru ... rätt nätt ... _Läser vidare_ — »dyrkar dig ... inte resa i
morse ... nästa station ... en förevändning ...»
AUGUST. Nå, hvad säger ni nu?
MÖRK. Hvar har ni fått den här lappen ifrån?
AUGUST. Jag har hittat den här på golfvet ... Er hustru har tappat den.
MÖRK _ger August biljetten_. Hör nu, min unge vän, jag vill ge er ett
godt råd.
AUGUST. Nå-å?
MÖRK. Gif er af, ni, med nästa tåg.
AUGUST. Ja, det är min afsikt.
MÖRK. Men laga för all del att ni får er fru med er.
AUGUST. Min hustru?
MÖRK. Ja, jag har skäl att förmoda att hon tänker stanna kvar.
AUGUST. Men, herr Mörk, ni måtte väl aldrig inbilla er att min hustru ...
MÖRK. Lugn bara, käre vän ... jag inbillar mig ingenting ... men ni kan
väl döma själf; här står: »Tillbedda ängel» — tror ni man skrifver så
till en femtiårs gumma.
AUGUST. Å, man har sett exempel.
MÖRK. Vore det till min hustru, så skulle det åtminstone stå »lilla
trefliga rulta» eller på sin höjd »dyra gumma», men »tillbedda ängel» ...
det skulle vara en kuriös patron om han inte skickade mig henne tillbaka
inom tre dagar.
AUGUST _eftersinnande_. Min hustru ... o! Det vore förfärligt!
MÖRK. Lugn bara, käre vän ... alltsammans kan ju vara en tillfällighet,
ett misstag.
AUGUST. Jo, det är sköna misstag! Det går alldeles omkring i hufvudet på
mig.
MÖRK. Där kommer min gumma, nu får jag mina fiskar varma.
Tolfte scenen.
DE FÖRRA. DOROTHEA _från höger_.
MÖRK _ser på klockan_. Hon fattas tio minuter i fyra. Då kommer väl tåget
snart. Vi få väl lof att samla ihop våra spridda effekter, kära gumma.
DOROTHEA _kort och tvärt_. Ja, gärna för mig ... jag behöfver det inte
... Harm och förargelse har slagit sig så i alla mina leder ... att du
kan fortsätta resan på egen hand ... men jag stannar här! _Sätter sig._
AUGUST _afsides_. Hon stannar! En sten faller från mitt bröst.
MÖRK _godmodigt_. Ah, seså, Doran min!
AUGUST _ger Mörk biljetten_. Hör, stackars gamle man, tag hvad er
tillhör. Man har sett exempel ... _Går ut till vänster._
Trettonde scenen.