HILLER. Så ja, nu sätter du dig åter midt i draget!
AMELIE. Men här är ju inte tecken till drag!
HILLER. Nej, det förstås ... innan man är tvungen att skicka efter
doktorn, så skadar drag inte alls. Men här drar ju så att håret dansar
om hufvudet på en. Kom, så ska jag söka ut någon lugn plats åt dig på
perrongen.
AMELIE _stiger upp_. Som du befaller!
HILLER _i det de gå_. Befaller! ... Jag befaller aldrig, men du ställer
dig alltid som en slafvinna och som jag vore den störste egoist,
då jag gör allt bara utaf omsorg för dig och din hälsa. _Går ut i
fonden. Vid bortgåendet tar Amelie upp sin näsduk och tappar därvid en
rosapappersbiljett._
Åttonde scenen.