| | | Aktiekapital | Genomsnitts- |
| År | Antal bolag | millioner | utdelning |
| | | mark | % |
+----------+-------------+--------------+--------------+
| 1882 | 46 | 88.95 | 12.87 |
| 1883 | 49 | 90.44 | 10.12 |
| 1884 | 56 | 110.34 | 7.96 |
| 1885 | 78 | -- | 6.57 |
| 1886 | 82 | 162.54 | 7.17 |
| 1887 | 83 | 163.36 | 8.88 |
| 1888 | 80 | 165.33 | 9.18 |
| 1889 | 85 | 188.20 | 10.62 |
| 1890 | 82 | 198.07 | 12.81 |
| 1891 | 89 | 212.54 | 11.29 |
| 1892 | 89 | 215.23 | 11.92 |
| 1893 | 91 | 220.67 | 13.18 |
| 1894 | 91 | 224.73 | 13.44 |
| 1895 | 95 | 247.93 | 12.71 |
| 1896 | 94 | 256.04 | 12.30 |
| 1897 | 97 | 268.19 | 12.11 |
| 1898 | 103 | 282.10 | 12.69 |
| 1899 | 104 | 295.37 | 13.52 |
| 1900 | 121 | 348.49 | 12.33 |
| 1901 | 120 | 352.65 | 12.30 |
| 1902 | 133 | 382.98 | 11.87 |
| 1903 | 138 | 393.85 | 12.63 |
| 1904 | 143 | 447.85 | 12.9 |
| 1905 | 142 | 460.00 | 14.2 |
+----------+-------------+--------------+--------------+
De 142 bolagen 1905 hade ett inbetaldt aktiekapital af 460 millioner
mark, 84 mill. mark obligations- och hypotekslån samt 142 mill. mark
reservfonder, hvaraf synes, att deras finansiella position var
synnerligen sund. För 1905 gåfvo de i utdelning tillsammans med
obligations- och hypoteksräntor 69.5 mill. mark. Ungefär 1/3 af dessa
bolag ge en utdelning af mer än 10 %, c:a 1/3 ger 6-10 %, 1/6 1-5 % och
c:a 1/6 0 %. Synnerligen påfallande är det obetydliga inflytande »dåliga
tider» utöfvat på den kemiska industriens resultat. Den mot slutet af
1880-talet började stegringen i utdelningen hade i rätt betydlig grad
sin grund i sammanslutningar, hvarigenom i stället för planlös
konkurrens kom en reglering af produktionen.
Följande tabell visar aktiebolagens utdelningar i medeltal under tiden
1880-1900 inom olika industrier, och framgår däraf, att den kemiska står
bland de främsta.
Gummi- industrien 12.31
Porslins- " 12.26
Läder- " 10.60
Kemiska- " 10.49
Glas- " 10.31
Bränneri- " 8.89
Sten- o. jordarts- " 8.12
Metall- " 9.20
Maskin- " 8.21
Elektriska- " 8.38
Pappers- " 9.77
Bryggeri- " 7.97
Kol- " 7.64
Socker- " 7.17
Salt- " 7.76
Järn- " 6.12
Väf- o. spinn- " 6.13
Näringsmedels- " 6.16
Klädes- " 5.94
Kvarn- " 5.88
Trä- " 5.35
Nedanstående tabell visar aktiebolagens genomsnittsutdelningar inom de
olika grenarne af den kemiska industrien. Till kemisk storindusti räknas
uti denna statistik hufvudsakligen soda, kaustikt natron, svafvelsyra,
saltsyra, salpetersyra, natriumsulfat, klorkalk, alun, aluminiumsulfat,
klorkalium och pottaska. Till preparat-industrien räknas
kemisk-tekniska, farmaceutiska, fotografiska och vetenskapliga preparat.
Ks.ind. = Kemiska storindustrien
P.ind. = Preparatindustrien
Tf.ind. = Tjärfärgsindustrien
Sä.ind. = Sprängämnesindustrien
Ts.ind. = Tändsticksindustrien
Gä.ind. = Gödslingsämnesindustrien
+------+---------+---------+---------+---------+---------+---------+
| År | Ks.ind. | P.ind. | Tf.ind. | Sä.ind. | Ts.ind. | Gä.ind. |
| | % | % | % | % | % | % |
+------+---------+---------+---------+---------+---------+---------+
| 1882 | 9.89 | 11.88 | 20.53 | 9.39 | -- | 6.44 |
| 1883 | 9.27 | 11.05 | 14.82 | 10.04 | -- | 5.79 |
| 1884 | 6.8 | 13.26 | 11.05 | 8.29 | 6.19 | 4.16 |
| 1885 | 5.86 | 12.81 | 7.05 | 10.65 | 6.01 | 3.30 |
| 1886 | 6.03 | 13.95 | 9.94 | 16.05 | 6.17 | 3.52 |
| 1887 | 6.87 | 16.52 | 13.25 | 14.08 | 8.31 | 5.25 |
| 1888 | 7.85 | 13.15 | 15.44 | 15.41 | 8.88 | 8.09 |
| 1889 | 7.44 | 11.71 | 17.5 | 13.00 | 7.45 | 10.45 |
| 1890 | 7.77 | 15.48 | 20.75 | 18.88 | 5.25 | 10.14 |
| 1891 | 7.57 | 12.27 | 20.92 | 13.69 | 8.90 | 9.53 |
| 1892 | 8.04 | 13.90 | 23.19 | 15.86 | 6.06 | 9.75 |
| 1893 | 10.52 | 13.25 | 23.86 | 17.41 | 7.61 | 8.62 |
| 1894 | 12.33 | 11.89 | 23.13 | 17.37 | 6.06 | 7.00 |
| 1895 | 10.91 | 10.82 | 23.59 | 18.41 | 7.30 | 4.04 |
| 1896 | 12.51 | 9.53 | 23.59 | 14.07 | 8.00 | 2.43 |
| 1897 | 12.24 | 8.21 | 22.09 | 15.45 | 8.73 | 2.66 |
| 1898 | 13.41 | 9.78 | 22.26 | 14.28 | 9.58 | 3.46 |
| 1899 | 13.83 | 13.12 | 22.46 | 13.82 | 8.77 | 7.48 |
| 1900 | 12.68 | 12.47 | 20.44 | 11.62 | 9.94 | 6.75 |
| 1901 | 13.17 | 13.2 | 20.84 | 11.38 | 8.94 | 6.10 |
| 1902 | 13.02 | 13.56 | 22.03 | 10.66 | 6.68 | 7.50 |
| 1903 | 14.04 | 12.87 | 22.62 | 11.77 | 7.10 | 7.33 |
+------+---------+---------+---------+---------+---------+---------+
År 1904 utgjorde den kemiska industriens exportvärde 9 % af
totalexportens värde, under det att de uti denna industri sysselsatta
arbetarnes antal utgjorde endast 1.1 % af totalindustriens
arbetareantal. Från 1880 till 1905 ökades inom den kemiska industrien
den exporterade _kvantiteten_ med 311.5 %, medan _värdet_ af det
exporterade på grund af prisfall endast steg med 137.6 %. Under perioden
1895--1900 var uppsvinget särskildt stort på grund af de gynnsamma
verkningarne af handelstraktaterna. Ingen annan industri har utvecklats
så hastigt. Tysklands totalindustri visade under tiden 1877--1902 en
stegring uti antalet arbetare med 84.3 %, medan motsvarande tal för den
kemiska var 172.6 %. Den använda maskinkraften steg inom totalindustrien
1875--1895 med 176.4 % och inom den kemiska med 370.1 %. Värdet af den
kemiska industriens produktion öfverträffas numera endast af textil- och
metall-industrierna.
Den bekante tyske vetenskaps- och industrimannen _Caro_ säger: »Källan
till den utomordentliga framgången inom denna ännu i oupphörlig
utveckling stadda industri är, att praktiken ända in i fabrikationens
yttersta åderförgreningar är genomträngd af vetenskapen, att den har en
oaflåtlig känning med hvad som rör sig på uppfinningsgebitet, med
framstegen inom den teoretiska och använda kemien och med de växlande
behofven i marknaden, att en uppdelning af arbetet blifvit strikte
genomförd och alla krafter från den första till den sista, planmässigt
ledda, harmoniskt samverka hvar på sin plats. Framför allt:
karaktärsduglighet hos ledarne, affärssinne, flit, ordning och
sparsamhet.»[13]
[Anmärkning 13: Litteratur: Ch. Ind. 1902: 476, Ch. Ztg. 1907:
208, _Grossmann._ »Die Bedeutung der chem. Technik für das
deutsche Wirtschaftsleben». Knapp, Halle 1907 samt _Schultze_:
»Die Entwickelung der chemischen Industrie in Deutschland seit
dem Jahre 1875». Tausch & Grosse, Halle 1908.]
*Utlandets reflexioner med anledning af Tysklands framgångar.*
Det är helt naturligt, att det enorma tyska industriella uppsvinget
tvingar andra nationer till eftertanke. Det duger icke att bara stå
stilla och titta. Här nedan skall anföras några utdrag ur utländska
uttalanden om Tysklands kemiska industri.
Uti Journal of the Society of chemical Industry 1896: 495 framhöll
_Tyrer_ huru Tyskland på världsmarknaden undantränger England och angaf
såsom orsaker tyskarnes större organisationsförmåga, större kunskaper
och större energi. »Tyskland slår oss isynnerhet inom den kemiska
industrien, om hvilken lord Beaconsfield en gång skall ha yttrat, att
densamma kan utgöra mått på ett lands utveckling... Äfven förefinnas
brister uti vår kommersiella bildning, om denna ock, tack vare
handelskamrarne, nu är bättre än för...» T. uppräknar, hvad som i
Tyskland och i Amerika blifvit gjordt för undervisningen uti
naturvetenskaperna äfven på privat väg. »På grund af arten af våra
affärsmäns kommersiella och vetenskapliga bildning är det ofta så, att
kapitalisten icke rätt uppfattar företeelserna, om han ock ser dem.
Däraf komma alla dessa dimmiga företag med missräkning och modlöshet
såsom logiskt resultat...» T. framhåller ock hurusom i Tyskland den
tekniske fabrikstjänstemannen får stor andel af den vinst, han genom
sitt arbete tillför sin firma. »Hvad är resultatet af vårt föråldrade
system? Vår nation lider nederlag på alla kanter, men den har icke
kunskaper nog för att begripa huru felaktigt vårt system är.»
Ännu i början på 1890-talet behärskade England marknaden för kaustikt
natron och klorkalk men är nu Tysklands störste afnämare för dessa
produkter.
Vid den bolagsstämma, då den en gång så betydande fabriksfirman för
tillverkning af anilinfärger Brooke, Simpson & Spiller Ld i London år
1901 beslöt sin upplösning, framhölls såsom hufvudorsak till firmans
undergång, att densamma för litet beaktat den moderna forskningens värde
och därför icke längre kunde hålla jämna steg med de tyska fabrikerna.
Vid ett möte, som den engelska föreningen Soc. of Chemical Industry höll
i Newyork 1904, berörde professor Chandler från Columbia University i
Newyork med beklagande det ringa intresse, som från »trångbröstad
krämarståndpunkt» kommer vetenskapen till del.[14]
[Anmärkning 14: Z. f. a. Ch. 1904: 1908.]
_J. Campbell Brown_[15] finner en maning uti Revue des deux mondes
(Febr. 1898) att beakta Tysklands arbetsmetoder äfven kunna gälla sina
landsmän. Det fortgående samarbetet mellan vetenskap och industri har
åstadkommit de framstående resultaten inom den tyska industrien. Ett
enda verk i Ludwigshafen sysselsätter flera kemister än hela England har
inom samma branch. I Tyskland har man ersatt verkmästarne med
vetenskapligt bildade personer, hvilka icke blindt endast följa gammal
praxis, utan se allt med den klara blick, som kunskapen om naturens
lagar förlänar. De tyska fabrikerna nöja sig icke med att utsända
handelsresande, utan fabrikanten träder själf i förbindelse med köparne,
lämnar med sakkunskap upplysningar, beaktar deras önskningar och
ger dem anvisning om produkternas rätta användning. Af Europas
tjärfärgsproduktion kommer endast 7,2 % på England, 8 % på Frankrike och
13 % på Schweiz, resten på Tyskland. Campbell Brown påpekar vidare
vikten af sammanslutningarne inom de olika industrigrenarne och nämner
särskildt »_de tyska industriernas centralförening för nationelt
arbete_», hvilken öfvervakar och befordrar de olika grenarnes intressen,
samlar statistik, yttrar sig angående lagstiftningsfrågor,
handelstraktater etc.
[Anmärkning 15: Journal of the Soc. of Ch. Ind. 1898: 305.]
Den i handels- och industrikretsar mycket lästa facktidningen
»Commercial Intelligence» innehöll 1906 en berättelse öfver en resa, som
dess Pariskorrespondent företagit i Tyskland i det speciella syftet »att
lära känna dess kemiska industri, hvilken nu bildar en af de
hufvudsakligaste källorna till landets kolossala välstånd».
Korrespondenten säger sig ha blifvit högeligen öfverraskad af hvad han
såg å de orter, där den kemiska industrien särskildt utvecklat sig.
Produktionsvärdet uppskattades 1906 till 1½ milliard mark. Och ändock är
denna industrigren knappast mer än 30 år gammal! För 30 år sedan
behärskade England kemikaliemarknaden, men nu står Tyskland främst och
detta oaktadt sina ringa förråd af hithörande råmaterialier. Tyskland
producerar årligen c:a 1 million ton svafvelsyra, till stor del af
spansk kis, och c:a ½ million ton soda. Dess totala export af kemiska
produkter representerade 1905 ett värde af c:a 500 millioner mark. Det
täcker c:a 5/6 af världens behof af färger. Indigoexporten för 1906
uppgifves till c:a 30 millioner mark. Den engelske korrespondenten
framhåller slutligen hurusom Tysklands kemiska industri har en armé af
vetenskapligt bildade specialister och skördar nu vinsten af de stora
härför gjorda uppoffringarne.
Uti Journal of the Soc. of Ch. Ind. för 15/12 1906 lämnas en jämförelse
mellan Englands och Tysklands kemiska industri, ref. uti Sv. Kem.
Tidskr. 1907: 3, hvarur följande tabell med värden i millioner kronor är
hämtad.
_Import:_
England: Tyskland:
Råmaterial {1905 .......... 158 261
{1895 .......... 145 152
---------------------------
ökning 13 109
---------------------------
Arbetade varor {1905 .......... 164 126
{1895 .......... 129 100
---------------------------
ökning 35 26
---------------------------
_Export:_
Råmaterial {1905 .......... 36 59
{1895 .......... 27 33
---------------------------
ökning 9 26
---------------------------
Arbetade varor {1905 .......... 278 428
{1895 .......... 245 272
---------------------------
ökning 33 156
---------------------------
Uti den tyska råvaruexporten ingå äfven kalisalterna från Stassfurt.
Orsakerna till Tysklands öfverlägsenhet angifvas uti nämnda engelska
tidskrift liksom i förut anförda uttalanden vara: bättre kunskaper,
tyskarne »put more brain into their goods», det intima samarbetet mellan
vetenskap och teknik, billiga kanal- och järnvägsfrakter och sist men
icke minst ett verkligt samarbete mellan regeringen och industriens
målsmän.
Under Boltzmanns bevingade ord: »_Intet är så praktiskt som teori_»,
meddelade Ind. Norden 1906: 330 några intressanta utdrag ur
årsberättelsen för det stora amerikanska _Westinghousebolaget_. Detsamma
sysselsatte år 1906 icke mindre än 14,705 personer. Försäljningsvärdet
steg från 45 millioner kronor 1901 till 90 mill. 1905. Bolagets
president säger: »minst 45 % af ingeniörsstaben är beständigt sysselsatt
med arbete på förbättringar, d.v.s. med arbete för framtiden... Detta
arbete kommer snarare att ökas än minskas, ty fordringarne stegras med
hvar dag...»
Den engelska tidskriften »The Electrician» yttrar vid anförandet af
detta uttalande med beklagande, att England ännu icke insett värdet af
dessa isynnerhet i Amerika och Tyskland tillämpade arbetsmetoder.
Flera utländska uttalanden om Tysklands industri finnas anförda uti »Das
studium der technischen Chemie an den Universiteten und technischen
Hochschulen» af _Fischer_.
Utom af ofvanstående framgår den kemiska industriens i England
stillastånd eller tillbakagång af en »blå bok», som engelska regeringen
för något år sedan förelade parlamentet[16]. Från 1890 till 1902 sjönk
Englands export af kemiska produkter till Förenta staterna från £
2,035,000 till £ 792,500. Till någon del torde detta ha sin grund uti
Förenta staternas egen ökade produktion och i dess tullskyddspolitik.
Englands kemiska industri har numera sitt egentliga stöd uti kolonierna.
[Anmärkning 16: Ch. Ind. 1905: 22).]
Uti »Tariff Commission» 6:te bandet förekommer ett uttalande om engelska
glasindustriens oerhörda tillbakagång, och förnämsta orsaken angifves
vara Englands skyddslöshet mot införande af produktionsöfverskott från
Amerika och Tyskland (dumpingmanövrer). Såsom botemedel föreslås i
främsta rummet tullskydd.[17]
[Anmärkning 17: Z. f. a. Ch. 1907: 1382).]
* * * * *
* * * *
*II. Arbetsintensitet, arbetslöner och aflöningssätt.*
Inom de flesta industrier utgöra arbetslönerna en af de största posterna
uti tillverkningskostnaden, och det är helt naturligt, att fabrikanten
söker begränsa äfven denna utgiftspost. Lika naturligt är emellertid
ock, att arbetarens sträfvan går ut på att erhålla största möjliga lön
för sitt arbete. Något som däremot icke är naturligt, är
arbetsintensitetens nedgång.
Det finnes visserligen intet mått, hvarmed olika slag af arbete kunna
direkt uppmätas och därför har det sina svårigheter att med siffror
uttrycka arbetsintensiteten. Inom hvarje särskild industrigren får man
dock ett relativt mått på arbetsmängden per arbetare, om man dividerar
produktionsvärdet med antalet uti samma industri sysselsatta arbetare.
Uti »Iron and Coal Trade Revue» för 30/12 1905 förekom ett engelskt
uttalande om arbetsintensiteten vid svenska järnverk. »För 1904 kom per
arbetare», heter det, »ett produktionsvärde af endast £ 324, hvilket är
mycket lågt».
Med ledning af senaste officiella statistik sammanställde _E. J.
Ljungberg_ uti ett föredrag uti Nationalekonomiska föreningen i
Stockholm den 31/1 1908 några järnindustriens siffror för Sverige och
Amerikas Förenta Stater och meddelas här därur följande utdrag.
Sverige: Amerika:
Tillverkning per arbetare ............ 26,1 ton. 143 ton.
Tillverkningsvärde per arbetare ........ 3,998 kr. 13,431,60 kr.
Årsförtjänst i medeltal per arbetare ... 1,358 kr. 1,947,60 kr.
Dessa siffror äro i hög grad sorgliga för vårt land.
Från Tyskland föreligger ingen motsvarande off. statistik, men vid ett
större verk där, som sysselsätter 14,000 arbetare, uppgår tillverkningen
per man till 73,5 ton värd kr. 8,900 och årsförtjänsten per man utgör i
medeltal kr. 1,356,80.
Vidare anföres huru tillverkningskostnaden för Lancashirejärn vid ett
medelstort verk i Sverige sammansätter sig.
Kronor % af hela
pr ton tillverk-
järn: ningskostn.
Arbetslöner: _för kolning, malmbrytning,
forsling och tillverkning_..... 82,70 55,3
Järnvägsfrakter: _för träkol, malm,
kalksten och färdig produkt_..... 40,10 26,8
Räntor: _å det kapital, som fordras till
inventarier af materialier och annat
förlag_............ 9,60 6,4
Kolved och stenkol........ 10,35 6,9
Brukets omkostnader: _skatter och onera,
aflöning till styrelse, tjänstemän och
diverse utgifter_........ 6,87 4,6
----------- -------
Kr. 149,62 100 %
Häri ingår ingen ränta eller amortering å anläggningskostnaderna.
Allmänna marknadspriset på detta järn (valsadt stångjärn) är kr. 150 per
ton. Om här arbetarnes kraf på arbetstidens reduktion till 8 timmar
skulle genomföras utan reduktion af deras årsinkomst och verket sålunda
skulle underhålla 3 skiftlag arbetare per dygn i stället för nu 2, så
komme tillverkningskostnaden att stiga till kr. 190,97, hvarigenom denna
produktion blefve totalt omöjliggjord.
L. yttrar i sammanhang med dessa spörsmål: »Arbetslönernas stegring har
_möjliggjorts_ af en under flera år uppåtgående konjunktur och
framgångsrik ingeniörsverksamhet; ej genom arbetareorganisationens
verksamhet... I början af 1870-talet gällde en ton Bessemer-stålräler
312 kr., och nuvarande pris på svenska Martin-stålräler af väsentligt
bättre kvalitet utgör endast 120 kr. Att möjliggöra sådant med
fördubblade arbetslöner, åstadkommes ej med muskelarbete... Arbetspriset
måste följa priset på de färdiga produkterna och värdet på penningen --
förmedlaren af arbetsbytet... Från vissa håll arbetas med all kraft på
att utrota kapitalet, d.v.s. ej producera ett värde, som motsvarar, hvad
man konsumerar, utan tanke därpå, att _intet kapital kan skapas utan
arbete,_ likasom att _intet arbete kan skapas utan kapital_. Man kan
visserligen som snyltgäst, jobbare eller på annat sätt tillskansa sig en
del af frukterna från andras arbete, men icke skapa något som helst
värde, ty därtill fordras _produktivt_ arbete. För att detta åter skall
blifva framgångsrikt, fordras, enligt Carnegie i hans uppsats om »Den
trebenta stolen», att hvarje företag stödjes af trenne pelare: kapital,
arbete och administrativ förmåga. Om ett af dessa stöd, hvilket som
helst, saknas, så faller företaget... Att genom kapital skapa arbete är
jämförelsevis lätt, men att af kapital och arbete skapa afkomst är
däremot en svår uppgift».
För vårt land kräfves först och sist »*produktivt arbete, arbete som
skapar värden, samt sparsamhet, som bevarar och ej förslösar dessa*...
Vårt land är ingalunda fattigt, men vi äro i allmänhet alldeles för
lata... Hvar och en har rätt att lefva, men af sitt eget arbete, icke af
andras...
Skrikets, hatets och oförnöjsamhetens vägar leda icke till ernående af
en högre lefnadsstandard för vårt folk. De äro endast villovägar.
Däremot gifves en väg, arbetets, som är bepröfvad i vårt land under
gamla tider, och som vi sett med fördel vandras i andra länder. Låt hat
och afundsjuka begrafvas, låt oss icke förtära det bröd, det kapital,
som vi och våra förfäder samlat, utan låt oss alla arbeta, intensivt
arbeta på att öka tillgångarne, så att allmänna välståndet blir större,
öka tillgångarne genom att framkalla bättre skördar af vår jord, större
mängd och värdefullare arbetsprodukter i våra hem och våra verkstäder,
så blir brödet rikare och kraftigare, och låt oss fostra, utbilda och
träna de unga, särskildt de unga kvinnorna, så att vi alla med större
kraft till själ och kropp kunna utveckla vårt lands resurser och
därigenom skapa större lycka och större förnöjsamhet med vårt land, än
vi hittills lyckats».
Om vi räkna Tysklands kemiska industris produktionsvärde per år till
mark 1,500,000,000 och antalet arbetare till 200,000, så erhålles ett
produktionsvärde af mark 7,500 per arbetare.
Det gifves emellertid några fall, då man kan få ett mera direkt mått på
arbetets kvantitet. Ett sådant fall är grufarbetet. Officiella
undersökningar vid Preussens stenkolsgrufvor ha med siffror gifvit vid
handen, att den presterade arbetskvantiteten minskas, under det att
lönerna stiga.[18] Per arbetare utgjorde den uppfordrade kolmängden:
1888 ............ 300 ton
1889 ............ 289 »
1890 ............ 275 »
1891 ............ 267 »
1892 ............ 253 »
1893 ............ 261 »
1894 ............ 265 »
1895 ............ 268 »
1896 ............ 279 »
1897 ............ 279 »
1898 ............ 277 »
1899 ............ 276 »
1900 ............ 271 »
1901 ............ 248 »
1902 ............ 244 »
[Anmärkning 18: Z. f. a. Ch. 1903: 1164.]
Äfven andra orsaker kunna ju i någon mån ha bidragit till den starkt
fallande tendensen hos den kurva, som angifves af dessa siffror, men i
hufvudsak har den utan tvifvel sin grund uti minskad arbetsintensitet.
Man får här en liflig föreställning om, hvilken försumpning, som skulle
komma att råda uti en socialdemokratisk stat. Icke utan skäl har en
sådan stat blifvit liknad vid nutidens arbetsinrättningar, där det
heter: »här får man mat, kläder och husrum antingen man arbetar mycket
eller litet».
Beträffande arbetarnes obstruktion (engelska »ca'canny») har amerikanska
arbetsdepartementet publicerat en utredning, hvilken blifvit refererad
uti Ind. Norden 1907: 309.
I brist på en sammanställning öfver genomsnittslönerna vid Preussens
samtliga stenkolsgrufvor, må här en sådan anföras för distriktet
Dortmund med ett arbetareantal år 1901 af 236,769.[19] Årslönen utgjorde
per arbetare:
1888 ............... mark 863:--
1890 ............... » 1,067:--
1895 ............... » 968:--
1899 ............... » 1,255:--
1900 ............... » 1,332:--
1901 ............... » 1,224:--
[Anmärkning 19: Z. f. a. Ch. 1902: 1101.]
Vid Preussens samtliga grufvor (icke endast kolgrufvorna), med ett
arbetareantal år 1901 af 482,566, utgjorde årslönen per man:
1895 ............... mark 848:--
1896 ............... » 900:--
1897 ............... » 964:--
1898 ............... » 1,010:--
1899 ............... » 1,070:--
1900 ............... » 1,138:--
1901 ............... » 1,076:--
Uti en årsberättelse öfver brunkolstjärindustrien 1906 klagas öfver den
aftagande arbetsintensiteten.[20] Äfven på andra områden af den kemiska
industrien, såsom sodabranchen, klagas öfver de allt mera uppträdande
arbetaresvårigheterna.[21]
[Anmärkning 20: Ch. Ztg 1907: 408.]
[Anmärkning 21: Ch. Ind. 1905: 51.]
Belgiens förr så betydande glasindustri har blifvit totalt
tillintetgjord genom kortsynta och ansvarslösa socialistledares
agitation.[22]
[Anmärkning 22: Ind. Norden 1907: 280.]
Kroppsarbetarens sysselsättning uti de kemiska fabrikerna är till stor
del af föga ansträngande art och tröttar hvarken muskler eller hjärna så
synnerligen mycket, äfven om diverse gaser och hög temperatur stundom
kunna vålla något obehag. Vid Rhen och antagligen äfven på många andra
ställen i Tyskland finner man därför ofta, att de kemiska
fabriksarbetarne ha hvar sitt lilla landtbruk, som skötes på lediga
stunder och hvilket för öfrigt lämnar en sund sysselsättning äfven åt
hustru och barn.
Stegringen af arbetslönerna inom Tysklands kemiska industri framgår af
nedanstående siffror.[23] Årslönen per man utgjorde:
1893 ............... mark 879:--
1894 ............... » 885:--
1895 ............... » 894:--
1896 ............... » 906:--
1897 ............... » 922:--
1898 ............... » 948:--
1899 ............... » 966:--
1900 ............... » 1,003:--
1901 ............... » 1,011:--
1902 ............... » 1,010:--
1903 ............... » 1,020:--
1904 ............... » 1,029:--
1905 ............... » 1,048:--
[Anmärkning 23: Ch. Ind. 1900: 420, 1901: 540, 1903: 492 och
1906: 528.]