KÖPING
M. BARKÉNS FÖRLAGSBOKHANDEL (C.A. HERMANSSON)
STOCKHOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1886.
[Illustration: CARL WILHELM SCHEELE.]
I
Den politiska stormakt, som Sveriges tappre söner, djerfve härförare,
vise statsmän och store konungar skapat, slutade sin korta tillvaro.
Lemlästadt och blödande ur djupa sår fostrade vårt land en skara af
store män, som plötsligt höjde det till en stormakt af annan art, en
stormakt inom vetenskapens och forskningens områden. Till dem hörde den
nyare naturforskningens fader Linné, den namnkunnige kemikern Bergman,
mineralogen och kemikern Wallerius, fysikern Wilcke, mineralogiens
reformator Cronstedt, för att ej nämna flere, hvilka alltid skola i
tacksamt minne förvaras, så länge forskning och vetenskap äras. I detta
diadem af lysande namn, som sprida sin glans öfver vårt land, intager
Scheeles en af de mest framstående platserna, ty hans rykte var blott
Linnés underlägset.
Scheele var ingen vetenskapens konung, som ordnat det spridda
vetenskapliga materialet till en harmonisk bygnad, han var ingen siare,
som tydde naturens lagar, han var icke skapare af någon teori, som lyst
och vägledt i forskningens labyrinter; men han hade den snillets
slagruta, som upptäcker det fördolda i naturen samt i ljuset framdrager
nya fakta af omätligt inflytande. Han var upptäckare som ingen före och
ingen efter honom. Hvar och en, som känner blott elementen till Scheeles
vetenskap, vet också hvilken betydelse sådana upptäckter som syrets,
fluorens, klorens, manganens, glycerinets, för att ej nämna flere,
utöfvat på vetenskapens och industriens utveckling.
Hundra år ha förflutit sedan Scheele slutade sin korta och
betydelsefulla lefnad. Hvilken utveckling hafva icke kemien och öfriga
naturvetenskaper gått till mötes; till hvilka skördar ha ej de gamles
utsäde mognat! Kemien har ej blott till vårt slägtes gagn förädlat de
skatter jorden gömmer i sitt inre, ej blott skapat nya industrigrenar,
som sysselsätta millioners armar, hon har lyftat breda flikar af den
förlåt, som höljer naturens, ja till och med det organiska lifvets
verkstad. Äran af denna utveckling tillkommer ej uteslutande de närmast
förflutna hundra åren, utan i väsentlig mån de forskare, Scheele och
hans samtida, hvilka oförtrutet bröto den ouppodlade marken och lade
grunden till den byggnad, som nu är uppförd. Det är ej mer än en skyldig
gärd af tacksamhet, att vår tid hedrar minnet af grundläggarne till vår
tids vetenskap, och då hundra år förflutit sedan en af dem gick hädan,
må denna skrift bära vittne om, hvad Scheele varit och hvad han verkat
för vetenskapen.