— Nu har jag vunnit vadet! ropade värden och slog ihop händerna.
De båda skälmarna voro emellertid försvunna och silversakerna med dem.
Och så måste värden gå och lägga sig, för doktorn sade, att hade han
kunnat gå in på ett sådant vad, så var det nog något fel med honom.
Han låg också i två dar; jag tror mest, det var en släng av gallfeber
han hade, men sen var han kurerad och slog aldrig vad mer.
(Danmark)