I. Turun Hovioikeuden päätös Juteinin valituksiin Wiipurin
Kämnerioikeuden langettaman tuomion johdosta hänen kirjastaan
»Anteckningar af Tankar uti Warianta Ämnen» kuuluu jäljennettynä
seuraavasti:
Kejserlige Åbo Hof-Rätts, i Storfurstendömet Finland, Utslag på de
besvär, MagistratsSekreteraren i Wiborg Jakob Judén och Boktryckaren
Anders Cedervaller anfört öfver Kämner-Rättens i nämnde Stad den 2
Oktober sistlidet år afkunnade Utslag i anledning af Stads-Fiskalen
Julius Adolph Krogeri, enligt Prokuratorns i Kejserlige Senaten för
Finland honom meddelte befallning, vid Kämner-Rätten utförda
påstående om ansvar såväl å Magistrats-Sekreteraren Judén, för det
han uti en sagde år ifrån Cedervallers tryckeri i Wiborg utkommen
bok, under titel: Anteckningar af tankar i varianta ämnen, af Jakob
Judén, hade framställt satser, som vore stridande emot vår rätta
trosbekännelse och den rena evangeliska läran, såsom ock å
Boktryckaren Cedervaller, för det han utan vederbörande Consistorii
tilllåtelse genom trycket utgifvit nämnde arbete, ehuru detsamma i
särskilta delar rörde Religionsläran och våra christendomsstycken;
medelst hvilket Utslag Kämner-Rätten förklarat
Magistrats-Sekreteraren Judén och Boktryckaren Cedervaller om
nyssberörde förseelser förvunne, samt fördenskull, med åberopadt
stöd af 1 §: uti Kongl. förnyade Förordningen och Påbudet angående
skrif--och tryckfriheten, dat. den 26 April 1774, dömt Judén och
Cedervaller att böta, den förre Trehundrade daler silfvermynt med
Etthundrade Fyratio Fyra Rubel silfver, och den sednare Tvåhundrade
daler med Nittio Sex Rubel silfver, af hvilka böter två-tredjedelar
skulle tillfalla Wiborgs stad och en tredjedel åklagaren,
Stads-Fiskalen Krogerus, eller att, vid bristande tillgång till
böternas gäldande, hvardera hållas Tjugu Åtta dagar i fängelse vid
vatten och bröd, jemte det KämnerRätten i öfrigt förordnat, att alla
exemplar af omförmälte skrift, om hvilkas seqvestrering Prokuratorn
vidtagit särskild författning, borde confisceras och förstöras; uti
hvilket utslag Magistrats-Sekreteraren Judén och Boktryckaren
Cedervaller, på ställd borgen för böterna, utgifven af
Kopparslagaren Johan Lydeken och Urmakaren Carl Elfström i Wiborg,
om ändring och rättelse anhållit, hvaröfver Stads-Fiskalen Krogerus
blifvit hörd och sig förklarat, äfvensom ett exemplar af förenämnde
bok blifvit, efter derom vidtagen författning, af Prokuratorn
Kejserlige Hof Rätten meddeladt; Gifvet i Åbo, den 19 November 1828.
Kejserlige Hof Rätten har låtit handlingarna i målet sig
föredragas, och finner, lika med Kämner-Rätten, ofvannämnda af
Magistrats-Sekreteraren Judén författade och af Boktryckaren
Cedervaller genom trycket utgifna arbete afhandla, bland annat, äfven
sådana ämnen, som angå Religionen och våra christendoms-stycken, och
således, enligt den af Kämner-Ratten åberopade §: uti 1774 års
Förordning om skrif- och tryckfriheten, icke hafva bordt, på sätt som
skett, utan vederbörande Consistorii granskning och tillstånd till
tryckning befordras. Dock som Kongl. Majestäts den 6 Maj 1780 utfärdade
Kungörelse och Påbud angående Boktryckares ansvar för brott och
förseelser emot berörde Förordning stadgar, att alla förbrytelser emot
samma Förordning, med undantag af dem, som emot dess 2 §: samt 1 och 2
mom. 3 §: begås kunna, och om hvilka nu ej är fråga, böra stanna
Boktryckaren allena till last, så att han skulle komma att beläggas med
det i berörde Kungörelse utsatte ansvar, men författaren deremot vara
för tilltal och straff fri; alltså pröfvar Kejserlige Hof-Rätten
rättvist befria Magistrats-Sekreteraren Judén från allt ansvar i saken,
och deremot, såvida Boktryckaren Cedervaller för sin del ej företett
skäl till ändring uti Kämner-Rättens Utslag och detsamma icke blifvit
af Actor öfverklagadt, låta vid sagde Utslag, såvidt det Cedervaller
angår, bero; äfvensom, då Magistrats-Sekreteraren Judén icke klagat
öfver Kämner-Rättens yttrande om den i beslag tagna upplagans
confiscation och förstörande, utan fastmer en slik åtgärd å sin sida
medgifvit, vidare utlåtande derom i Kejserlige Hof-Rätten förfaller.
II. Prokuratorinviraston läheteluettelossa vuodelta 1827 on useita
kirjeitä, jotka koskevat Juteinin kirjaa Anteckningar af Tankar uti
Warianta Ämnens ja joista tähän painatamme seuraavat kolme jäljennöstä
sekä lyhyesti mainitsemme muiden sisällyksen:
Till Landshöfdingen i Wiborg Riddaren af s:t Annae Ordens andra och s:t
Wladimirs fjerde Class August Ramsay, att med seqvester belägga ett
ifrån Boktryckeriet i Wiborg utkommet arbete.
Hörsamt memorial.
Ifrån A: Cedervallers Boktryckeri i Wiborg har, innevarande år,
utkommit ett arbete, under titel: Anteckningar af Tankar i varianta
ämnen, af Jac: Judén 99 sidor in 8, som, ibland annat, innefattar
åtskilligt rörande religions och salighets läran, framställdt på ett
emot vår trosbekännelse stridande sätt, och som, i allt fall, enligt
Författningarne, bordt, innan tryckningen, af vederbörande Dom Capitel
granskas, men hvilket likväl icke skedt, och hvarigenom ej mindre
författaren, än Boktryckaren, gjort sig till ansvar skyldige. Jemte det
jag derföre nu anbefallt Stads-Fiscalen Krogerus att målet emot dem i
laga ordning utföra, har jag ansett alla exemplaren af ifrågavarande
arbete genast böra indragas och med seqvester beläggas, intill dess
Domstoln sig sluteligan yttrat; och får jag altså, i stöd af 8 §: uti
Kongl: Instructionen af den 23 Februarii 1802 anmoda Herr
Landshöfdingen och Riddaren, att efter inhemtad underrättelse om
upplagans storlek, med möjligaste första låta berörde seqvester sålunda
verkställa, att ej mindre de hos Boktryckaren och Författaren
befintelige Exemplaren än de som till äfventyrs redan blifvit till
enskilde personer inom Länet utdelte eller försålde, varda indragne
och, under försegling i förvar satte antingen hos Herr Landshöfdingen,
eller å annat publikt ställe, intill dess Domstolen utlåtit sig
angående deras confiscation, hvarom påstående äfven kommer att göras.--
Om hvad Herr Landshöfdingen härvid tillgör, anhåller jag att blifva
underrättad, såsom ock om antalet af de exemplar, hvaraf upplagan,
enligt Boktryckarens och Författarens uppgift, bestått, samt huru många
som kunnat öfverkommas och med den begärdta seqvestern beläggas.
Helsingfors, af Procurators Embetet i Kejserl: Senaten för Finland, den
5 september 1827.
CARL WALLÉEN. G.A. Wetterhoff.
III. Till Stads-Fiskalen i W. J.A. Krogerus att vid Kämners-Rätten
derstädes tilltala Magistratss. Jac Judén och Boktr. A. C., den förre
såsom Författare och den senare såsom Utgifvare af ett, utan föregången
Theologisk Censur, tryckt Arbete, kalladt----, hvari åtskilligt rörande
Religionen och salighets Läran förekommer.
Memorial.
Under titel af Ant.----har ifrån Boktryckaren A. Cedervallers Tryckeri
i Wiborg, innevarande år, utkommit ett arbete, som, ibland annat,
innehåller åtskilligt rörande Religion och salighetsläran, framställts
på ett sätt som icke öfverensstämmer med den tro, hvartill Församlingen
i vårt Land sig bekänner, och hvarvid jag derföre icke kunnat undgå att
fästa min Embets uppmärksamhet. Sålunda yttrar sig Författaren pag. 21.
»De förste Christne kunde icke med allone förgäta offrandet, hvarmed de
velat muta rättfärdigheten----De hafva materialiserat offrets allegori
i Christi död till underpant för den förmenta försoningen genom
offerblod----Så äfven de följande Christne; i stället för en gudomlig
medlare genom den saliggörande läran, och förgätande Skriftens
allegorie om det sista stora offret, en allegorie, som torde varit
nödvändig för de svaga sinnen i den ännu späda församlingen, hafva de
gjort Christus endast till ett lekamligt offer»----hvarigenom läran om
återlösningen genom Christi blod och förtjenst föreställes endast såsom
en missförstådd allegori; äfvensom samma lära icke otydligen förkastas
i afhandlingen om »Syndens förlåtelse» pag. 37 och följ. der endast den
moraliska sinnesförbättringen föreställes såsom en möjlig anledning
till vinnande af Guds nåd och barmhertighet. I öfverensstämmelse härmed
förklaras äfven, pag. 45., Tro i religiöst hänseende såsom »själens
innerliga tillgifvenhet och förtröstande vördnad för Gud och en
lefvande visshet om hans välbehag med den förbättrade menniskans
moraliska tillstånd och uppriktiga framsträfvande uti det goda», då
likväl, enligt församlingens lärobegrepp, ingen sann tro utan
öfvertygelse om Christi förtjenst och försoning finnes, men hvilken
öfvertygeise, enligt ofvannämnde yttrande, icke ingår i Författarens
religiösa tro, sådan den har blifvit framställd och vidare yttrar sig
pag. 54., der »ovissheten om belöning för dygden» anses »upphöja
menniskans moraliska värde» och der, längre fram följande yttrande
förekommer: »Den som upplifvad af välviljan, så att han äfven utan
afseende på belöning, kan utöfva det goda----hans själ sväfvar öfver
sinnlighetens inskränkta synkrets. Han kan, under ljufva förhoppningar,
med lugnt sinne föreställa sig idealet af rättfärdighetens domstol
inför hvilken de svaga hafva sin tillflygt i barmhertigheten. Han kan i
den för menniskan mest kritiska tidpunkt som är döden, med förtröstan
nalkas sitt öde i evigheten, då han på ena sidan icke besväras af
pretensioner till oförtjent njutning, och på den andra finner sin
anspråkslösa tröst i afsigten af sina redliga handlingar, härrörde af
grundsatts, derifrån han hvarken för fruktan eller fördelar kunnat
afvika. Han emotser sitt instundande öde uti hoppet, emedan
bevisningens öfvertygelse är vaklande»----enligt hvilken framställning
begreppet om vårt förestående öde uti evigheten således icke äger någon
annan grund än en vacklande förhoppning, och menniskan, i dödsstunden,
ingen annan tröst än sina redlige handlingar, tvärtemot hvad
christendomen i denna del lärer och församlingen, såsom oryggelig
trosartikel, antagit.
I anseende härtill och då ofvannämnde jemte flere stycken af
ifrågavarande Arbete ostridigt angå Läran och våra Christendomstycken,
men Arbetet, sådant oaktadt, i denne del, icke undergått vederbörande
Consistorii granskning, eller med dess tillåtelse blifvit utgifvit, har
jag härmedelst velat uppdraga Eder, att å Embetets vägnar, inför
Kämners Rätten i Wiborg, i laga ordning tilltala magistrats
secreteraren Judén och Boktryckaren Cedervaller, den förre såsom
Författare och den sednaro såsome utgifvare af omförmålte Arbete, med
påstående om det ansvar å dem 1 §: i Kungl: Tryckfrihets Förordningen
af den 26. April 1774 utsätter; i hvilket afseende det mig tillhanda
komne exemplar af sagde Arbete härhos bilägges: åliggande Eder att
målet, efter utverkad stämning till Kämners Rättens åtgärd oförtöfvadt
anmäla samt sedan icke allenast om dess slutliga utgång till mig
inberätta, utan ock, i händelse af uppskof, hvarje gång målet vid
bemälte Rätt förevarit hos mig tilkännagifva (!) hvad deri blifvit
tillgjordt och orsaken till uppskofvet. Immellertid (!) anmodar jag nu
Landshöfdingen i Länet att genast låta med seqvester under försegling
belägga alla exemplar af merberörde Arbete som kunna öfverkommas, och
hvilkas confiscation I, vid Kämners Rätten jemväl ägen yrka. Efter
slutad rättegång, och sedan behofvet af medföljande exemplar vid
Domstolen upphört, bör detsamma af Eder hit återsändas. Helsingfors, af
Procurators Expeditionen i Kejs. Senaten för Finland, den 3. sept.
1827.
IV. Till H.E. Herr General-Gouvernouren General-Adjutanten och Riddaren
m.m. Zakrewsky, med underrättelse om åtgärd, som i anledning af
skriften: Anteckningar af Tankar i varianta ämnen af Jac. Judén,
blifvit vidtagen.
I följd af Eders Exellens förliden gårdag till mig aflåtne skrifvelse
angående det hos Boktryckaren A. Cedervaller i Wiborg, innevarande år,
utkomna arbete, under titel: Anteckningar af Tankar i varianta ämnen af
Jac. Judén, har jag genom afgående bref icke allenast anmodat
Landshöfdingen i Länet att genast låta indraga och med seqvester
belägga alla exemplar af berörde Arbete, som antingen hos Författaren,
Boktryckaren eller andre personer kunna öfverkommas, utan ock anbefallt
vederbörande Stads-Fiskal att vid Kämners Rätten i Wiborg i laga
ordning tilltala Magistrats Secreteraren Judén och Boktryckaren
Cedervaller, den förre för innehållet af sagde arbete, i de delar
detsamma strider emot vår antagna Christna troslära, och den sednare
för det han, utan föregången tillåtelse af närmaste Dom Capitel, der
Arbetet, så vidt detsamma angår Religion och Salighetsläran, bordt
granskas, detsamma tryckt och utgifvit. Skolandes jag, efter sakens
slut, icke underlåta att om utgången deraf till Eders Exellence i
ödmjukhet inberätta. Helsingfors, af Procurators Expeditionen i Kejs.
Senaten för Finland, den 5 September 1827.
CARL WALLÉEN. G. A. Wetterhoff.
Ennenkun edellämainittu, prokuraattorin kirjelmässä oleva määräys oli
saapunut Viipurin maaherralle, oli Juteini lähettänyt, tälle tekemänsä
ilmotuksen mukaan, 50 kappaletta teostaan meritse kirjansitoja
Holmström'ille Ouluun oululaisen priki Carl Alexanderin mukana, jota
alusta johti laivuri Mathias Löthman Raahesta. Prokuraattorin käskystä
Oulun varamaaherra tutki asiaa. Mainittu Holmström ei kuitenkaan
myöntänyt tilanneensa sanottuja kappaleita mainittua kirjaa, eikä
myöskään sellaisia saaneena.--Myös oli Juteini lähettänyt 1 kappaleen
kirjaansa Kuopioon kimnaasin opettaja Wegelius'elle, mutta asiasta
selkoa otettaissa saatiin tietää, että tämä oli lainannut sen
velipuolelleen filosofianmaisteri Fabritius'elle, joka asui Kiteen
pitäjässä Kuopion lääniä. Kuopion maaherra sai määräyksen ottaa
takavarikkoon sanotun kappaleen. Heinolan maaherra Gustaf Langenskjöld
taas määrättiin vaatimaan parooni Wredeltä Anjalassa hänen saamansa 1
kappaleen. Turun maaherran Erik Wallenius'en piti vaatia ja
prokuraattorille lähettää Turun läänissä olevat kaksi kappaletta,
joista toinen oli Uskelan kirkkoherralle, provasti ja professori
Renvall'illa, toinen taas Mynämäen kirkkoherralla, tohtori
Rönnbäck'illä. Sen jälkeen kertoo prokuraattori kenraalikuvernööri
Zakrewskylle miten Viipurin kämnerioikeudessa oli kirjalle käynyt ja
Juteinille tuomio langennut. Kirjeistä saamme myös tietää, että kirjaa
oli painettu 250 kappaletta, joista 189 oli saatu takavarikkoon jo v.
1827, jolloin kaikki nämä kirjeet syksyllä vaihdettiin.