en del af norra Ishafvet, som förut icke varit af någon besökt, men
oaktadt en omsorgsfull utkik hade vi hittills icke kunnat finna något
land. Det var för den skull en händelse af icke ringa betydelse, då vi
den 13 Augusti öfverraskades af det plötsliga framträdandet af ett
bergigt land, omkring 14 eng. mil norr ut, hvilket dimman ända till
denna tid hade dolt för våra blickar. Vid detta tillfälle glömde vi all
vår förra oro; oförtöfvadt skyndade vi mot land, ehuru fullt öfvertygade
derom, att vi icke skulle vara i stånd att komma längre än till randen af
vårt isflak. Månader igenom voro vi nu dömda att lida en Tantali qval.
Tätt inpå oss hade vi ett nytt polarland, rikt på löften om upptäckter,
men nu, beroende som vi voro af vindens växlande nycker och omgifna af
öppna vakar, voro vi oförmögna att komma det en hårsmån närmare.
Ändtligen, mot slutet af Oktober, närmade vi oss på tre mils afstånd en
af öarne, som bildar förposten till hufvudlandet. Vi togo vägen öfver de
upptornade och hopskrufvade isblocken och satte så för första gången vår
fot på det obekanta landet vid 74° 54´ n. br. Isen, som betäckte hafvet
närmast kusten, var endast en fot tjock; det var alltså tydligt, att här
hade under den nu gångna sommaren funnits periodiskt öppet vatten. En
mera öde ö än denna, som vi kommit till, kan svårligen tänkas, ty snö och
is betäckte hennes frusna och steniga sluttningar. Men för oss var hon af
sådan vigt, att vi med henne förenade namnet på den person, som var den
egentlige upphofsmannen till vår expedition, grefve Wiltschek.»
I September och Oktober dref fartyget längs efter kusten af det
nyupptäckta landet, men i början af November frös isflaket, hvarpå det
var uppressadt, tillsammans med den fasta landisen vid 79° 51´ n. br.
och 58° 56´ ostl. längd från Greenwich. Der blef det orubbligt liggande
på 3 sjömils afstånd från närmaste strand, ända tills österrikarne måste
öfverge det den följande sommaren. Fartyget hade redan blifvit ombonadt
för att möta öfvervintringen, och under första hälften af Oktober hade
ispressningarna åter gjort sig påminta, men sedan Tegetthoff låg orörligt
fast vid landisen, förekommo de icke mera under vinterns lopp. Den 22
Oktober gick solen ner för att icke åter visa sig öfver horisonten förr
än efter 125 dygns förlopp.
I November uppfördes två snöhus på isen för att hysa de fixa magnetiska
och astronomiska instrumenten, och när dessa blifvit uppstälda der,
begyntes med nyårets inträde 1874 de regelmässiga magnetiska
variationsiakttagelserna. Den första vintern hade varit odräglig till
ytterlighet i följd af de ständiga ispressningarna; den andra vintern
bildade i detta afseende en fullkomlig motsats mot den förra, men i
stället förekommo nu ihållande häftiga snöstormar, som upphörde först i
Maj månad. När man insett nödvändigheten och följaktligen öfverenskommit
att öfverge fartyget, rustade sig Payer att före hemfärden ge sig åstad
mot norden på slädfärder för att kartlägga det nya landet, hvaremot
Weyprecht stannade qvar om bord som förut, sysselsatt med anordningarna
för hemresan och afslutandet af de vetenskapliga iakttagelserna.
Payer företog under våren 1874 tre särskilda slädfärder, hvilka begyntes
den 10 Mars och afslutades den 3 Maj. Den första och sista af dessa
färder varade blott några få dagar. Under den första slädfärden, som tog
sin början den 10 Mars, var kölden ganska stark och steg vid ett
tillfälle till -50° C. (samtidigt observerades om bord -43°,3 C.). »Vi
voro tvungna», säger Payer, rätt iakttaga den största försigtighet; vår
nattsömn i tältet blef störd, och öfvergången af Sonklar-glacieren under
en obetydlig bris var ytterligt pinsam. Våra kläder voro styfva som ett
pansar, och till och med vår rom, ehuru ganska stark, tycktes hafva
förlorat både sin kraft och sin fluiditet. Vi sofvo i fyra rockar, men om
dagen funno vi kläder gjorda af fågelskinn vara de lämpligaste att motstå
klimatets stränghet. Oaktadt all försigtighet ledo vi emellertid mycket
af frostskador, mot hvilka en blandning af jod och kollodium visade sig
verksammast.» Den andra slädfärden begyntes den 24 Mars, och i denna
deltogo, förutom Payer, sex andra personer jämte tre hundar. Släden var
lastad med proviant och andra förnödenheter till en vigt af 16 centner.
Tvärt emot de förväntningar, man hade skäl att hysa, sjönk temperaturen
under denna resa icke under -32°,5 C., men snödrifvor och fuktighet,
vakar i isen och vattnets öfversvämning, der vägen gick fram, voro till
stort bekymmer. Den 26 Mars passerades 80:e breddgraden och den 3 April
den 81:a. Den 12 April var den sista dag, som Payer framgick mot norden;
temperaturen var då -12°,5 C. Han vände om vid 82° 5´ n. br. och
återkom, efter jämt en månads frånvaro, till fartyget den 24 April.
Frukten af denna slädfärd var en kartläggning af det nya landet, som
sedermera erhöll namnet Frans Josefs land, norr ut ända till 83:e
breddgraden. När den tredje slädfärden var bragt till slut, uppmätte
Weyprecht för kartläggninrande nordostpassagens utförbarhet? -- Jag
skall påpeka, hvad Payer och Weyprecht omedelbart efter hemkomsten 1874
uttalat om möjligheten af en sådan passage. Weyprecht skrifver bland
annat i bref till Petermann sålunda: -- »För det tredje har frågan om
möjligheten att framtränga mot öster längs efter Sibiriens kust alldeles
i ingen mån modifierats genom resultaten af vår expedition. Den plan för
expeditionen, som jag i December 1871 framlade för vetenskapsakademien i
Wien, anser jag fortfarande lika utförbar som då, och jag skulle
eventuelt än en gång vara beredd att utföra densamma.» Payers uttalande i
frågan går deremot i alldeles motsatt riktning. Han säger, likaledes i
bref till Petermann: »Der gifves intet öppet och intet fullkomligt slutet
polarhaf, men der finnes en viss årligen växlande chance för skeppsfart.
Denna chance tänker jag mig dock aldrig någonsin så stor, att man skall
kunna uppnå polen eller utföra nordostpassagen.»
Det dröjde icke mer än fyra år, förr än dessa alldeles stridiga åsigter
funno sin slutliga lösning; och det befans då, att Weyprecht hade
profeterat rätt, men Payer orätt. Nordenskiöldska expeditionens färd från
Atlanten till Berings sund på en enda sommar, 1878, gjorde ändtligen ett
slut på en af polarforskningens äldsta och vigtigaste frågor.
De geografiska upptäckternas historia
af
JULES VERNE
Öfversättning af C. A. SWAHN.
Auktoriserad upplaga. Med omkring 100 illustrationer.
_Första bandet._ Fullständigt i sju häften. Pris 7 kronor.
Som prof av de många fördelaktiga vitsord som tilldelats denna
svenska upplaga anföra vi följande:
»Detta väl skrifna och ur goda källor hemtade allmänfattliga arbete
förtjenar varmt förordas.»
(Nerikes Alleh.)
»Förf:s lifliga stil förnekar sig ej heller i detta arbete, som erbjuder
ett mer än vanligt intresse, ytterligare förhöjt genom de många vackra
illustrationer det meddela. Arbetet torde rekommendera sig sjelf och
vinna en mycket god afsättning. Det är i allo prydligt utstyrdt och
öfversättningen er verkstäld af en erfaren och skicklig hand.»
(Kalmar.)
»Att ett historisk, fortlöpande skildring av de geografiska
upptäckterna,
gjord att Vernes hand, skall blifva välkommen hos var och en, som vid
ett
nyttigt studium sätter värde på en behagfull och liflig framställning,
torde icke kunna betviflas.»
(Sm. T.)
»Detta arbete utmärker sig för samma fängslande framställningssätt som
förf. många föregående verk, men har ett bestämdt företräde framför
dessa
deruti att förf. ofta alltför lifliga fantasi här blifvit tillbörligen
bunden med reflexionens och iakttagelsens tyglar.»
(O. T.)
...»Detta litterära företag förtjenar i hög grad den bildade
allmänhetens
uppmärksamhet.»
(Nya Sk. P--n.)
...»Det är en trogen skildring af alla i verkligheten äfventyrliga
upptäcksresor som företagits från uräldsta forntiden intill våra dagar.»
(Gottl. A.)
...»Vi äro öfvertygade att den svenska allmänheten skall göra detta
populära arbete af den omtyckte författaren all den rättvisa den
förtjenar.»
(Jönk. T.)
...»Boken kan göra anspråk på att vara ett vetenskapligt arbete. Arbetet
prydes af förträffliga träsnitt.»
(L. W.)
_OBS! Av ofvanstående arbete förberedes andra bandet att utkomma under
loppet af detta år, och sträcker sig dess innehåll till Alex. v.
Humboldts resor i början af innevarande århundrade._
+--------------------------------------------------------------+
| |
| Not: |
| |
| Uppenbara tryckfel har korrigerats. |
| |
+--------------------------------------------------------------+
End of Project Gutenberg's Nordostpassagens Historia, by Anton Stuxberg