Än mötet med norrmannen på Karl Johansgade då, min nådiga!--

Ni har rätt, ärade läsarinna, det glömde vi--icke. Vi gingo vid den

aftalade timmen till en bod vid det aftalade hörnet för att köpa ett par

stoppnålar till kandidaten, ja det vill säga, hon handlade och vi förhalade

tiden. Men just som uret i ett närbeläget kyrktorn slog den utsatte

stunden, for den qvinliga trolöshetens ande in i Herthas nya promenadskor,

och hon flydde med bortvändt anlete nedåt Skippergade, men vi två andra

höllo tappert stånd ännu en minut, bevakade af vännen Ambrosius. Och så kom

norrmannen. Hertha återfördes genast fången af Ambrosius, och så fingo vi

alla fyra tillfälle att säga norrmannen ett hjertligt tack för den präktiga

resplan, han åt oss utstakat.

»Jag tyckte jag såg edra två kamrater här redan i går, jag helsade, men då

de ej besvarade helsningen, måste jag ha misstagit mig», sade han.

Vi bekände då, att våra två kamrater med djup bedröfvelse beklagat sig

öfver att två gånger ha mött honom på samma gata, och då de voro

fullkomligt oskyldiga till alla mötesaftal, utom med Zéphyr, så ansågo de

sig ej ha skyldighet att dela våra äfventyr inne på stadsgatorna.

Om han var gift? Ja, ärade läsarinnor, det glömde vi alla fyra att taga

reda på. Men han såg så innerligt glad och förnöjd ut, skrattade så

hjertligt, att vi antogo att han hade alla giftastankar bakom sig, såvida

han möjligen ej var förlofvad, men det försummade vi också att fråga efter.

Vi hade så mycket annat att tala om medan han följde oss ned till ångbåten.

Här träffade vi åter vår norska kamrat; hon följde ned sin skånska väninna,

och nu när Zéphyr började rusta sig till affärd, och afskedet kastade

vemodiga skuggor öfver våra anleten, gåfvo somliga af oss hvarandra, enligt

äkta fornnordisk vikingased, goda gåfvor. Hertha fick af norskan det

paraply, som stödt henne under vandringen uppåt Galtepiggen och som nu

behöfde hemta nya krafter och ett nytt öfverdrag i ett blidare klimat, men

blef i stället bortröfvadt under resan till Malmö; kandidaten erhöll af

Ambrosius en elegant och berest nagelborste, och han fick i utbyte ett par

alldeles nystoppade strumpor.

Utan anförare: Fem svenskors fjellvandring i Norge · 第 29 / 30 题