Då våra naturalhistorici med så mycken både ifver och framgång bemödat
sig om att kunna lämna en utförlig skildring af örnsläktets arter och
egenheter, är det i sanning oförklarligt, huru de förbisett en hel
hälft af detsamma, kanske mindre rik på upptäckta species, men säkert i
vetenskapligt afseende lika karakteristisk, stor och viktig som den
hittills med så lifligt intresse behandlade andra delen. Efter
författarens tanke borde nämligen örnarne indelas i: 1:o de
_prosaiska_, sådane de finnas i vår vanliga värld, och 2:o de
_poetiska_, sådane som skalden ser dem i diktens regioner. Icke så, som
skulle uppgifter angående de senare alldeles brista, de sakna blott
system och ordning. Att samla hvad till upplysning om deras natur,
spridt och blott lätt utkastadt, förefinnes i våra skalders arbeten
skall bli föremålet för denna afhandling. Beklagas måste, att
uppgifterna i detta afseende äro dels ofullständiga, dels olika hos
olika författare. Så har t.ex. blott _Aqvila poetica vulgaris_ för
bristande källor kunnat med någon mera tillfredsställande utförlighet
beskrifvas. De många andra arter af detta släkte, som finnas uppgifna,
omnämnas nästan blott i förbiflygande utan någon närmare och egentlig
karakteristik. Otroligt svårt har det varit att söka ut det rätta bland
en mängd skiljaktiga meningar, som också i det ringa förrådet af
uppgifter icke underlåtit att insmyga sig. Härvid har jag dock alltid
trott mig göra rättast i att följa de nyaste källorna, dels emedan
dessa varit de mest rikhaltiga, dels också därföre att tiden vanligen
läker sår äfven i vetenskapligt afseende, d.v.s. rättar hvad förut
blifvit framställdt stympadt och förvridet. Härvid må äfven icke lämnas
onämnd den berömliga flit, våra yngre skalder framför de äldre börjat
visa i allt, hvad som angår örnens naturalhistoria. Ja, jag kan tryggt
säga, att bland tio af dem icke en skall finnas, som ej gifvit
intressanta såväl speciella som allmänna bidrag till den konungsliga
fågelns närmare kännedom.
Jämte det jag ber om den benägne läsarens öfverseende med det
bristfälliga i detta mitt försök, såsom varande det första i sitt slag,
får jag med saknad nämna, att mången ofullkomlighet i mitt arbete
kunnat afhjälpas, om jag blott haft tillgång till flere verk i ämnet,
en fördel, som jag såsom mången annan fått uppoffra åt den olyckliga
branden natten mellan den 4 och 5 september, hvarvid de flesta
hithörande böcker gingo förlorade.
_Aqvila poetica. (Den poetiska örnen)._
Innan jag företager beskrifningen om detta örnslag, måste jag
vederlägga en skadlig fördom, som sedan Spegels tid varit rådande och
mer och mindre förvirrande inverkat på yngre skalder vid deras
föreställningar om detsamma. Det ser nämligen ut, som om de lånat vissa
uppgifter af honom angående den poetiska örnen, ehuru den, som han
beskrifver, uppenbarligen mera närmar sig till den prosaiska; så säger
han i sitt arbete Gnids verk och hvila:
"När jag nu vidare vill upp i luften titta,
Tå ser jag här och ther the många fåglar sitta;
Men ingen ser jag dock så högt som örnen fara,
Som ock förthenskull sägs en fåglekonung vara;
Sitt näste gör han helst på klippors branta tinnar,
Och koxar vida kring hvar han en åtel finner.
Han lärer ungarna thet varma blodet supa,
Se upp mot solens höjd och ned i dälder djupa.--
-- -- -- -- --
--Jag vet ej säga mer, men hvad som eljest felar
Om örnens egenskap, thet Plinius meddelar."
[Plinius Nat. Histor. libr. X. c. 5.]
Hvem ville väl mer vid närmare eftersinnande betvifla, hvilken örn
Spegel menar? Stämmer ej hans beskrifning in med alla prosaiska
naturforskares, såsom han också citerar Plinius? Hvilken olikhet
emellan denna och den verkeliga poetiska örnen, enligt allt hvad man af
de trovärdigaste uppgifter kan sluta! Spegels örn t.ex. bygger näste på
branta klippor, den poetiska örnen däremot uppföder sina ungar i vagga;
Spegels föder sig af åtel, den poetiska äter intet annat än ljus;
Spegels super blod, den poetiska dricker endast eld och eter, hvilket
allt med tillförlitliga bevis i det följande skall bestyrkas. Det är
således obestridligt, att den Spegelska örnen utgör åtminstone ett
mellansläkte, såframt ej det sannolikaste är, att den värde författaren
beskrifvit den verkliga prosaiska. Emellertid hafva nyare skalder,
missledda af diagnosen, användt flere af de Spegelska kännetecknen
äfven på den poetiska örnen, till icke ringa förvirring både för
vetenskapen och den systematiska forskaren. Så t.ex. omnämna en del
skalder, att örnen allenast blickar opp mot solen, medan åter andra
påstå, att han bor i solen, går till solen, sveder vingarna i solen,
o.s.v.--För min del vore jag fallen för att antaga en Aqvila
Spegeliana, åtminstone tills ytterligare uppgifter hunnit samlas, och
att låta densamma bilda ett särskildt eller ett mellansläkte, hvars
närmare beskrifning den benägne läsaren kan få inhämta ur hans ofvan
citerade arbete. Och nu må skridas till utvecklingen af vårt speciella
ämne, till beskrifningen af den egentliga poetiska örnen, hvarvid först
kommer i betraktande:
_Aqvila poetica vulgaris. (Den allmänna poetiska örnen).