HYLLOS (återkommande med en flock beväpnade).
Fegt har Rhaistes flytt,
Den skalluppskrämda hjorten lik, och undgått oss;
Hans stund skall komma.
EN ANKOMMANDE SKARA.
Hyllos, denna mötesplats
Bestämde du. Hvar finna vi Eurysakes?
HYLLOS.
Säg du, Leontes, svara hvar, ifall du vet.
EN ANNAN SKARA.
Du har väl oss ej gäckat, yngling? Ve dig då!
HYLLOS (till Leontes).
Du såg väl honom, gick han till vårt hem kanske?
LEONTES.
Höj opp din blick och varsna blott, där kommer han.
HYLLOS.
Hur stolt och härlig, skåden, folk, vår konung där!
EN GAMMAL MAN.
O syn, se Ajas, Ajas! Lögn var deras tal,
Som sagt, att Ajas fallit; se, han lefver än.
EN ANNAN.
Mitt hjärta sprängs af glädje, hell min ungdoms kung!
EN TREDJE.
Hur skön, hur oförändrad!
EN FJÄRDE.
Höge gudar, har
Ej Hades rum för sina stora döda mer,
Då så de återvända?
EN TROPP YNGLINGAR.
Hvem han vara må,
Om Ajas, om Eurysakes, till kamp, till strid!
Vi följa honom mot förtryckarn, hell vår drott!
EN GAMMAL KRIGARE.
Rätt så, I unge! Härska skall på Salamis
Den, som allena äger rätt att härska här;
Men våld skall hejdas, brytas. Väl är Ajas död,
Jag själf och dessa krigskamrater veta det,
Vi, som vid Troja gråtit öfver hjältens stoft;
Men kvinnan, som syns nalkas, henne känna vi.
Hon är Tekmessa, åldrad, men sig lik ännu;
Och ynglingen vid hennes sida----
EN ANNAN KRIGARE.
Fadrens bild.
O, minns du, broder, när han flög från man till man,
Emellan oss på sköldar lyftad högt mot skyn?
FÖRSTA KRIGAREN.
Det var en kväll på Xanthos strand.
ANDRA KRIGAREN.
Då var han barn;
Nu fyller han sin store faders mått, som om
Vi hjälten fått tillbaka. Dock, försiktighet!
Där står Leontes, är ej han fientlig nu?