BUDBÄRAREN.
Konung!
LEIOKRITOS.
Hör, det ljuder dock!
Säg mig, hvad vill du?
BUDBÄRAREN.
Konung, dina sändebud,
Nyss återkomna, skickat mig i förväg hit.
Om här du vill dem vänta, äro redan de
På vandring hit och skola snart dig träffa här.
Om du bestämmer annan ort till mötesplats,
Skall med ditt bud jag skynda till dem åter.
LEIOKRITOS.
Man,
Du har då sett dem?
BUDBÄRAREN.
Jag har talt med dem, o kung!
LEIOKRITOS.
Hvad sade de?
BUDBÄRAREN.
Blott hvad jag själf dig sade nyss.
LEIOKRITOS.
Du sett dem. Säg mig, när du ser en människa,
Förstår du, om hon gömmer glädje eller sorg?
BUDBÄRAREN.
Dag har den glades anlet, men den sorgsnes natt:
LEIOKRITOS.
Hvad hade deras?
BUDBÄRAREN.
Dag.
LEIOKRITOS.
Med glada bud alltså
De återkommit. Svara, att jag väntar här.
Men du, hvad gör din glädje, efter äfven du
Har i ditt öppna anlet dag? Helt säkert fick
Du nyss en önskan uppfylld?
BUDBÄRAREN.
Hvad jag önskar, fylls
Af goda gudar ständigt.
LEIOKRITOS.
Mäktig är du då
Långt mer än jag, din konung. Säg, hvad är ditt värf?
BUDBÄRAREN.
Jag vallar dina getter.
LEIOKRITOS.
Och de önskningar,
Dem gudar städse fylla, hvilka äro de?
BUDBÄRAREN.
En dryck ur källan, föda af min hjord och sen,
Då solen bränner, skygd af ett bland lundens träd.
LEIOKRITOS.
Behöfs så litet för att ge ett anlet dag?
BUDBÄRAREN.
Behöfves mer, o konung, så behöfves allt.
LEIOKRITOS.
Gå, akta dig att pröfva själf, om sant du talt.