v. DANN. FRANK. JULIA.
v. DANN.
En vacker dag!
FRANK.
För mycket sol, min herre!
v. DANN.
Just solen, tycker jag, ger den behag.
FRANK.
Ursäkta mig, så tycker icke jag.
v. DANN.
Den sortens smak förstår jag ej, dess värre!
FRANK.
En sal som denna tål ej mycken dag.
v. DANN.
Rätt ledsamt, att den ej är er i lag;
De andra rummen äro alla smärre.
FRANK.
Då tar jag detta stora helst ändå.
v. DANN.
Där träffar ni min smak. Mig tycks, i små
Bli alla tankar små, liksom betryckta.
FRANK.
Såframt de icke födas ren förryckta,
Då svälla de i alla fall.
v. DANN.
Får gå!
FRANK.
Men dagern här är afskyvärd.
v. DANN.
Hur så?
FRANK.
Man målar icke gärna i en lykta.
JULIA
(tyst till Frank).
Men, Axel, vill du tvinga mig att flykta?
Bemöt den goda gubben ej så kort!
FRANK
(tyst till Julia).
Bemötande mot anspråk, sort mot sort!
v. DANN.
Hvad mått och steg står då att taga?
Hur önskar ni? Kanhända går det an
På något sätt att ljuset här försvaga?
Ifall man kunde--
FRANK.
Kunde? Jo, man kan
Allt, hvad man vill. (För sig.) Tror han, jag tänker klaga?
v. DANN.
Det kallar jag att tala som en man.
Man kan, om blott man vill, det tror jag äfven.
FRANK
(tyst till Julia).
Hör, hur han gör sig till, den gamla räfven.
JULIA
(tyst till Frank).
I himlens namn, var höflig, han är sann!
(För sig.)
Jag är olycklig, var det det, jag vann?
Här har jag tyget, som jag ställde väfven.
v. DANN.
Godt mod vid rodret har god hamn för stäfven.
Men nu, om nu jag visste, hur man bäst
Bör ställa till. Befall blott! Hela huset
Står till er tjänst.
FRANK.
Nåväl, ett täcke, fäst
För hvarje fönster, tempererar ljuset;
Det kan min herre minnas till härnäst.
v. DANN.
Gå, Julia, genast du och skaffa täcken!
FRANK.
Behöfs ej. Jag blir hemtam snart som gäst,
Jag vill gå själf och välja dem på fläcken.
v. DANN
(tyst till Julia).
Blir det ej karl af den, så rider näcken.
FRANK.
Han finns där nere ju, er ynkerygg,
Han, som mig körde hit?
v. DANN.
Hvem, gamle Trygg?
FRANK.
Han spelar gärna adjutant åt värden,
Han för mig till värdinnan--
JULIA
(tyst till Frank).
Du ar stygg.
FRANK.
Jag känner gunstig herrn sen sista färden.
(Går.)