Gorgo.
Träffas Praxinoe hemma?
Praxinoe.
Mia Gorgo, hur sent! -- Hok är hemma.
Under, att ändtligen dock du är här. Stol, Eunoa, genast,
Lägg ock kudde derpå!
Gorgo.
Förträffeligt!
Praxinoe.
Sätt dig, jag beder.
Gorgo.
Tänk hur modig jag är! Knappt kom jag med lifvet ur leken,
O Praxinoa, stojet är stort, stort talet af vagnar; 5
Stöflar ses öfverallt, öfverallt soldater i kappor;
Och den förskräckliga vägen! minsann, du bor mig ej nära.
Praxinoe.
Ja, den galningen for hit ändatill verldenes ände,
Tog sig ett hybble, men icke ett rum; han ej ville oss unna
Grannskapets lycka; det ledaste nöt, som mig alltid förtretar! 10
Gorgo.
Käraste syster, tala ej slikt om gubben din, Deinon,
Medan den lille är här. Se huru han gapar uppå dig!
Praxinoe.
Söta Zopyrion, grufva dig ej; jag menar ej pappa.
Gorgo.
Kors, hvad det barnet har vett, vid gudarna! Pappa är snäller.
Praxinoe.
Sagde pappa helt nyss (ty nyss vi pläga benämna 15
Allt) gick ut för att handla i boden smink och salpeter,
Och kom dädan, med salt, den trettonalniga bängeln.
Gorgo.
Sak är samma med min Diokleidas, penningförödarn.
För sju drachmer i går fem fårulltappar han köpte,
Gamlaste kappsäcksragg, ren smuts, blott arbet' på arbet'. -- 20
Dock, nu skynda dig fort, tag kappan och tröjan med häktor,
Låtom oss gå till konungens hof, Ptolemaios' den rikes,
För att Adonis bese. Jag hört, att de grannaste saker
Ordnas af drottningen sjelf.
Praxinoe.
Hos den rika är rikeligt allting.
Såg du något, så såg du, som såg, åt henne som ej såg. 25
Gorgo.
Hög tid vore att gå. För de late är idelig högtid.
Praxinoe.
Eunoa, tag upp garnet, och ställ, näsperla, i föttren
Än det en gång! Mjuk kattorna helst utvälja sin sofplats.
Rör på dig, skynda med vatten; förut dock vatten behöfs ju.
Se hur vattnet hon hämtar; nå väl, bär hit det! -- -- Ej mera! 30
Skona för vattenflod, omättlige, våt ej min tröja!
Sluta! som gudarna täckts, så sannerlig tvättad jag blifvit.
Nyckeln till stora kofferten, hvar är han? Gif den på stunden!
Gorgo.
Min Praxinoa, tänk hvad den veckade tröjan med häktor
Kläder dig väl! Låt höra hur dyr hon kom dig ur väfstoln? 35
Praxinoe.
Gorgo, nämn ej derom! Två miner det renaste silfver
Knappt förslå, och lifvet sånär jag vid arbetet tillsatt.
Gorgo.
Enligt din önskan likväl hon lyckades.
Praxinoe.
Ja, jag bekänner.
Hämta min solhatt strax och min kappa: i prydelig ordning
Allt! Jag tar dig ej med, gullbarn; uh, hästen har tänder! 40
Gråt, så mycket du vill; dock bör du ej blifva en krympling.
Låtom oss gå. Tag, Phrygia, pilten, och lek med den lille,
Locka handen hit in, stäng till gårdsporten beskedligt!
O, hvad skaror af folk! När komma vi genom och huru
Detta förderf? Otaliga myror, dem ingen kan räkna. 45
Mången förträffelig bragd utfördes af dig, Ptolemaios.
Sedan din far bland gudar en plats intagit, ej nånsin
Smyger en bof, på Egyptiskt manér, att vandrarn plundra,
Såsom förut, af argaste svek uthamrade männer
Drefvo sitt skändliga spel, en lika den andra i bofstreck. 50
Sötaste Gorgo, o ve, der konungens ryttare komma!
Gode soldat, jag ber dig, ej rid oss dock öfverända!
Fuchsen sig steglar, den rasande se! Nå, vill du ej, galna
Eunoa, packa dig bort? Sin ryttare dräper han säkert.
O, hur lyckeligt var, att barnet jag lemnade hemma! 55
Gorgo.
Trösta dig, bästa Praxinoa, ren vi äre bakefter;
Desse hunnit sin post.
Praxinoe.
Jag börjar mig verkligen sansa.
Hästen och iskall orm jag fruktat från spädaste åren
Mest. Påskyndom vår gång! Hvad folkhop sällar sig till oss!
Gorgo.
Mor, från hofvet kanske?
Gumman.
Jo, barn!
Gorgo.
Man kommer med lätthet
In?
Gumman.
Till Troia Achaiernes här ock _frestande_ inkom.
Vackraste barn, med _frestande_ allt uträttas i verlden.
Gorgo.
Gick så den gamla sin kos, sen idel orakel hon uttalt.
Praxinoe.
Käringar veta ju allt: ja, hur Zeus sjelf aktade Hera.
Gorgo.