Van att med förtjusadt öra
Franska Näktergalar höra,
Clara! lyssna dock en gång
Till din egen fågels sång.
Glad han hälsar morgonsolen,
Men när Clara far i skolen,
Lutar han sitt hufvud ner,
Mägtar han ej sjunga mer.
Ghäsen uppå gården röres,
Och hans stämma åter höres,
Var välkommen, qvittrar den,
Lilla Clara, hem igen!
Född med hjerta för att ömma,
Kan du väl din fågel glömma?
Vårda detta lilla djur
Och gif trefnad åt dess bur.
Undan med den stygga katten!
Friskt med löf, friskt med vatten,
Och en såckerbit ibland
Utur Claras egen hand!
Minsta fågel tydligt känner
Sina vårdare och vänner;
Tacksamhetens minsta ljud
Ej försmås af sjelfva Gud.