efter hvarje utropssats och efter alla utrop med undantag af “O.” Ex.
_Away with him!_ (Bort med honom!) _O wretched state!_ (Ack, olyckliga
stat!) Efter “Oh” (= aj!) brukas utropstecken. Ex. _Oh! you hurt me._
(Aj, du gör illa mig!).
IV. =Kolon= (The Colon) _sättes_:
1) Framför direkta anföringar, då de föregås af anföringsord. Ex.
_The President said: “Ladies and gentlemen, I take great pleasure,”_
etc. (Presidenten sade: “Mina darner och herrar, det är med stort
nöje” o. s. v.) Då anförandet är inryckt i meningen användes komma
i st. f. kolon. Ex. _He was surprised, but responded, “I am not the
chairman--he is there,” at the same time pointing to his friend._ (Han
var öfverraskad, men svarade: “Jag är icke ordföranden -- han sitter
der,” och dervid pekade han på sin vän.)
2) Efter orden “yes” och “no” såsom svar på en fråga, då dessa ord
åtföljas af en repetition af en del af frågan. Ex. _Can you take the
citadel? Yes: you can._ (Kan Ni taga citadellet? Ja, det kan Ni!) Då
orden “Yes” och “no” efterföljas af ett tilltalsuttryck, bör kolon få
sin plats efter detta uttryck. Ex. _Yes, my lords: I am astounded._
(Ja, mina lorder, jag är förvånad.) _No, sir: I can never do that._
(Nej, min herre, jag kan aldrig göra detta.)
3) Efter sådana ord som _thus_ (sålunda), _following_ (följande), _as
follows_ (som följer) o. s. v. Ex. _Mr. Spurgeon ascended the platform
and spoke as follows: My friends_, etc. (Hr. S. besteg platformen
och yttrade följande: Mina vänner o. s. v.) _The chairman made the
following remarks: “I am happy to meet you,”_ etc. (Ordföranden gjorde
följande anmärkningar: “Jag känner mig lycklig att möta Er” o. s. v.)
V. =Semikolon= (the Semicolon). Detta skiljetecken bör sättas
1) Mellan satser, som icke stå i närmare förbindelse med hvarandra. Ex.
_I understand your meaning; it is not hidden._ (Jag förstår er mening;
den är icke dold.)
2) Då flera längre satser följa på hvarandra, alla beroende af en annan
gemensam sats, så skiljas de genom semikolon. Ex. “_I love to wander
through the valleys and over the plains; to see the fruit of the earth
maturing for the harvest; to study the growth of the vegetable world;
and_” etc. (“Jag älskar att vandra genom dalarne och öfver slätterna;
att se jordens frukt mogna till skörd; att studera växtverldens
utveckling och att” o. s. v.)
3) Då exempel och förklaringar inledas genom ordet _as_ (t. ex.), så
sättes ett semikolon _framför as_. Ex. _The Period should be placed
after declarative and imperative sentences; as, “It rains.”_ (Punkt bör
sättas efter förklarande och påstående satser, t. ex. “Det regnar.”)
4) Då en mening, som är fullständig i sig sjelf, åtföljes af en sats
tillagd såsom en förklaring, uppräkning eller dylikt, så bör en sådan
tilläggssats, såvida den inledes genom något sammanbindande ord
såsom _namely_ (nämligen), _for_ (ty), _but_ (men) o. s. v., föregås
af semikolon; men om intet sammanbindande ord utsättes, bör kolon
användas. Ex. _Write with great care; for it will redound to your
credit._ (Skrif med stor omsorg, ty det bidrager till ert anseende.)
Men deremot: _Write with great care: it will redound to your credit._
VI. =Komma= (The Comma).
_Allmän regel._ -- Komma bör alltid användas, då det gör författarens
mening klarare eller bidrager till att undanrödja tvetydighet. Denna
regel följes mycket allmännare i engelskan än i svenskan, och om man
håller fast härvid torde öfriga regler för kommats användning vara
mindre nödvändiga. Vi vilja dock gifva några få här nedan.
1) Oberoende satser böra åtskiljas genom komma. Ex. “_The word comma,
from the Greek κόμμα, to cut, denotes something cut off._” (Ordet
komma, från det grekiska κόμμα, att skära, utmärker något afskuret.)
2) Beroende och tilläggssatser böra skiljas från hvarandra genom komma.
Ex. _If you will succeed, be honest and industrious._ (Om Ni vill
lyckas, så var hederlig och flitig).
_Anm._ Ingen af ofvanstående regler tillämpas, då satserna stå i mycket
nära sammanhang med hvarandra. Ex. _Hope for the best and trust in
God._ (Förtrösta på Gud och hoppas det bästa.) _You will reap as you
sow._ (Som man sår får man uppskära.) Beroende satser förenade genom
_that_ (att) böra icke skiljas genom komma, såvida _that_ icke är
aflägsnadt på något afstånd från verbet.
3) Relativa bisatser, som icke äro inskränkande, böra sättas inom
komma. Ex. _Give time to the study of nature, whose laws are all
deeply interesting._ (Egna tid åt att studera naturen, hvars lagar äro
högligen intressanta).
4) Parentetiska ord och fraser böra inneslutas inom komma. Ex. _There
is, however, a limit to forbearance._ (Det gifves dock en gräns för
fördragsamheten.)
5) När den vanliga ordföljden är omvänd (inverterad ordföljd), skiljes
det inverterade uttrycket från det öfriga af meningen genom komma. Ex.
_To obtain an education, he was willing to make sacrifices._ (För att
erhålla uppfostran var han villig att göra uppoffringar.)
_Anm._ Om den inverterade delen står i nära sammanhang med det
följande, bör komma utelemnas. Ex. _Of Addison’s childhood we know
little._ (Vi känna föga om A.’s barndom.)
6) Kortare anföranden eller satser, som likna anföranden, böra föregås
af komma. Ex. _Some one justly remarks, “it is a great loss to lose an
affliction.”_ (Någon har med rätta anmärkt: “Det är en stor förlust att
gå miste om en pröfning”).
7) Den tilltalade personen eller föremålet med sina utbildningar bör
skiljas medelst komma från det öfriga af meningen. Ex. _Remember,
Arthur, you cannot go._ (Kom ihåg, Artur, att du icke kan resa).
_Accept, my dear young friends, this expression of my regards._
(Mottagen, mina kära unga vänner, detta uttryck af min aktning).
Vid uttryck af stark rörelse bör utropstecken användas efter sådana
uttryck. Ex. _O, Hamlet! thou hast cleft my heart in twain._ (O,
Hamlet! du har kommit mitt hjerta att brista).
8) Participial satser böra skiljas från det öfriga af meningen medels
komma, då dessa satser icke hafva något grammatiskt sammanhang med det
öfriga af meningen. Ex. _The hour having arrived, we proceeded on our
journey._ (Då timmen kommit, fortsatte vi vår resa.)
9) I fortsatta satser, hvilka hafva ett gemensamt verb (eller
konjunktion), som är utsatt i en af lederna, men utelemnadt i den
(eller de) andra, utmärkes utelemnandet af verbet (eller konjunktionen)
genom komma. Ex. _Chaucer painted persons; Spencer, qualities._
(Chaucer målade personer, Spencer egenskaper.) _Solomon was a wise,
prudent and powerful monarch._ (Salomo var en vis, klok och mägtig
härskare.) Då kommat utmärker utelemnandet af ett verb böra de begge
lederna helst skiljas åt genom semikolon. (Se första exemplet.)
10) Appositioner med sina bestämningar böra inneslutas inom komma.
Ex. _Paul, the great apostle of the Gentiles, was a man of energy._
(Paulus, den store hedna-aposteln, var en energisk man).
11) Ord och uttryck, som stå parvis, böra hafva komma efter hvarje par.
Ex. _Industry and virtue, idleness and vice, go hand in hand._ (Flit
och dygd, lätja och last gå hand i hand.)
12) Då två eller flera ord icke äro förenade genom en konjunktion
böra de skiljas åt medels komma. Ex. _Industry, honesty, frugality,
and temperance, are among the cardinal virtues._ (Flit, redbarhet,
måttlighet och nyckterhet äro bland hufvuddygderna.)
13) Då subjektet består af många ord, bör komma användas framför
verbet. Ex. _Those who can put the best countenance upon outrages of
this nature, are not without their secret anguish._ (De, som kunna
gifva det bästa utseendet åt våldsbragder af denna art, äro icke utan
sin hemliga ångest.)
14) Tal, som bestå af fyra eller flera siffror, böra medels komma
uppdelas i grupper af tre siffror hvardera från höger räknadt. Ex.
3,528,660,207.
_Anm._ Årtal uppdelas icke på detta sätt. Ex. 1893. Skrifves ett tal
medelst bokstäfver förekommer naturligtvis ingen uppdelning medels
komma.
VII. =Parentes= (the Parenthesis) användes för att innesluta uttryck,
som afbryta sammanhanget mellan de olika delarne af en mening och som
skulle kunna, utan väsendtligt inflytande på meningen, utelemnas.
Ex. _I have known charity (if charity it can be called) to insult
with an air of pity._ [Jag har sett välgörenhet (om det kan kallas
välgörenhet) förolämpa under en min af medlidande.] Sätt intet komma
efter det inneslutna uttrycket eller framför det andra parentestecknet,
såvida icke meningen fordrar det efter det ord, som föregår det första
parentestecknet.
VIII. =Klammer= (Brackets) 1) Dessa tecken användas för att innesluta
inryckta hänvisningar. Ex. _Lincoln admired the scriptural account of
the creation._ [See Genesis, chap. 1.] (Lincoln beundrade den bibliska
skapelsehistorien. [Se 1 Mose bok 1.].)
2) Då klammer användas vid slutet af en mening utelemnas ofta det andra
klam-tecknet. Ex. _The mightiest human power known under the stars
is profound conviction._ [Ed. Christian Advocate. (Den mägtigaste
menskliga kraft jag känner under stjernorna är en djup öfvertygelse.)
3) Vid redogörelse för sceniska dialoger (samtal på scenen) sättes
klammer omkring sceniska föreskrifter. Ex. “_Farewell, my son; [turning
away to hide the falling tears,] a father’s blessing shall follow
you._” (“Farväl, min son, [vänder sig bort för att dölja sina tårar] en
faders välsignelse skall följa dig.”)
4) Inryckta förklaringar eller definitioner inneslutas ofta inom
klammer. Ex. _The Parenthesis (Gr. παρενθεσις, insertion) is used as
shown above._ [Parentes (Gr. παρενθεσις, inneslutning), användes såsom
ofvanför är visadt.]
IX. =Apostrof= (The Apostrophe) (ett tecken som skiljer sig från
kommat genom sin plats i öfre kanten af raden). Ex. _’Tis_ for _it
is_, _o’er_ for _over_. Detta tecken användes också för att utmärka
genitivställningen af ett nomen (egande-ställning). Ex. _Frank’s
essay_. Detta bruk af apostrof bör inhemtas genom någon språklära.
X. =Bindestreck= (The Hyphen) sättes mellan två enkla ord, hvilka
användas såsom ett sammansatt. Ex. _A book-loving boy._ (En bokälskande
gosse). Det sättes också vid slutet af en rad, då sista ordet på
raden är afdeladt. I alla händelser bör bindestreck sättas mellan
stafvelser, aldrig mellan delar af stafvelser.
XI. =Accent-tecknen= (The Accent Marks) lånades i äldre tider från
grekiskan, men användas nu högst sällan i vanlig skrift.
XII. =Förlängningstecken= (The Long eller Macron) sättes öfver en vokal
för att utmärka dess långa ljud. Ex. _Pāge_.
XIII. =Förkortningstecken= (The Short eller Breve) sättes öfver en
vokal för att utmärka dess korta ljud. Ex. _Măt._, _Mĕt._ De två
sistnämnda tecknen användas nästan uteslutande endast i ordböcker eller
språkläror.
XIV. =Diftong= (The Diæresis) sättes öfver den andra af två bredvid
hvarandra stående vokaler för att tillkännagifva, att begge vokalljuden
böra tydligt uttalas. Ex. _Coöperate_ (uttalas: Kå̱åp´·rēt).
XV. =The Caret= [^] användes för att utmärka att öfverskrifna
bokstäfver eller ord äro uteglömda.
l that
_Ex._ He real y did all he promised.
^ ^
XVI. =Anföringstecken= (Quotation Marks). 1) Ett eller flera ord, som
anföras från en annan författare böra sättas inom anföringstecken. Ex.
_Longfellow says, “Deeds are better things than words are.”_ (L. säger:
“Handlingar äro bättre en ord.”)
2) En anföring inom en anföring kräfver enkla anföringstecken. Ex.
“_The command, ‘Thou shalt not kill,’ forbids many crimes besides
murder._” (“Budet, ‘Du skall icke dräpa,’ förbjuder många brott utom
mord.”)
3) Titlar på böcker inneslutas vanligen inom anföringstecken. Ex.
_Bishop Clark’s new work. “Man all Immortal,” is having a large sale._
(Biskop Clarks nya verk “Menniskan är helt och hållet odödlig,” har
stor afsättning.) Stundom skrifves titeln med kursiverad stil.
4) Ord hemtade från främmande språk böra kursiveras och
anföringstecknet utelemnas. Ex. He believed in the principle of _nil
admirari_. (Han trodde på grundsatsen _nil admirari_).
XVII. =Ellips= (Marks of Ellipsis) användes för att utmärka att
bokstäfver, ord eller satser äro afsigtligt utelemnade. Ex. _He
denounced M--g as a corrupt officer._ (Han utpekade M--g såsom en dålig
tjensteman.) “_Charity suffereth long, and is kind; * * * hopeth all
things, endureth all things._” [See 1 Cor. xiii, 4-7.] (Kärleken är
tålig och mild, * * * hoppas allting, lider allting, 1. Kor. 13:4-7).
XVIII. =Hänvisningstecken= (Marks of Reference) användas för att
hänvisa till noter i kanten, nedtill på en sida eller vid slutet af
en skrift o. s. v. De böra användas i den ordning, hvari de blifvit
uppräknade på den plats, der deras namn äro gifna.
Regler för användning af stor bokstaf i engelska språket.
Ingen åtskilnad mellan stora och små bokstäfver gjordes af de gamle
skriftställarne, ej heller under medeltiden. De vigtigaste reglerna för
bruket af stora bokstäfver i engelskan äro följande:
1) Alla meningar eller uttryck, representerande meningar, böra
begynna med stor bokstaf. (Samma regel gäller äfven i svenskan).
Ex. “_Live while you live._” (Lef medan du lefver). _Published by
Nelson & Phillips, 805 Broadway, New York._ (Utgifven af, o. s. v.).
_Price, $2.70._ (Pris $2.70). Sistnämnda uttryck är liktydigt med en
fullständig mening.
2) Namn på personer. Ex. _James_, _Mary_. (Jakob, Maria). Denna regel
gäller såväl för- som efternamn. (Samma regel gäller äfven i svenskan).
3) Namn på platser. Ex. _Boston_, _Philadelphia_, etc. Då namnet består
af flera än ett ord, bör hvart ord begynna med stor bokstaf. Ex. _New
York_, _New Albany_, _Long Island_, etc. (Samma i svenskan).
4) Namn på nationer. Ex. _America_, _France_, etc. (Samma i svenskan.)
Äfvenså alla ord som härledas af namn på nationer. Ex. _Roman_,
_French_, _Englishman_, etc. (Detta gäller icke i svenskan).
5) Namn på floder, berg, haf, etc. Ex. _Hudson_, _Rocky Mountains_,
_Mount Vernon_, _Atlantic Ocean_, etc. (Äfven i svenskan).
6) Namn på sekter eller trosbekännelser. Ex. _Methodists_, _Roman
Catholics_, etc. (Dylika uttryck behöfva icke skrifvas med stor
begynnelsebokstaf i svenskan). Ordet “Church,” då det är en del
af namnet på någon särskildt sekt bör också skrifvas med stor
begynnelsebokstaf. Ex. _Methodist Episcopal Church_. Då detta ord icke
hänföres till någon särskild trosbekännelse eller då dermed menas ett
andaktshus, bör det skrifvas med liten bokstaf. Ex. _Two churches had
been organized in that town._ (Två kyrkor [= församlingar] hade bildats
i denna stad). _A neat church had been erected with a spire._ (En nätt
kyrka med en tornspira hade blifvit uppförd).
7) Namn på partier. Ex. _Republicans_, _Democrats_, etc. (Ej i
svenskan).
8) Namn på föreningar, brödraskap, etc. Ex. _Methodist Sunday School
Union_, _Young Men’s Christian Association_, _American Bible Society_,
etc. (Kan ock tillämpas i svenskan).
9) Namn på månader och dagar. Ex. _January, Sunday_, etc. Årstiders
namn böra ej skrifvas med stor begynnelsebokstaf. Ex. _spring_
(vår), _summer_ (sommar), etc. (Naturligtvis få dessa ord stor
begynnelsebokstaf, om de börja en mening. Regel 9 kan i sin helhet
äfven tillämpas i svenskan. Dock skrifver man på sista tiden månaders
och dagars namn ofta med liten begynnelsebokstaf).
10) Boktitlar, och alla ord i sådana titlar (utom artiklarne,
prepositioner och konjunktioner) skrifvas med stor begynnelsebokstaf.
Ex. _The Holy Bible_ (Den heliga skrift), _Old and New Testaments_
(Gamla och Nya Testamentet).
11) Heders- eller äretitlar. Ex. _Mr._ (Mister) _Master_, _Prof._
(= Professor), _Rev._ (= Reverend, pastor) etc. I sådana titlar som
_The President of the United States_ (Förenta Staternas president),
etc. böra de små orden _of_ och _the_ icke skrifvas med stor
begynnelsebokstaf.
12) Uttryck af tillgifvenhet eller slägtskap, då de sättas framför de
namn, hvarpå de hafva afseende börja med stor bokstaf. Ex. _Father
Brown_ (fader Brown), _Brother George_ (broder George), _Sister Anna_
(syster Anna), _Aunt Susan_ (tant Susanna), _My Dear Brother_ (min käre
bror) o. s. v.
13) Alla namn på guddomen skrifvas med stor begynnelsebokstaf. Ex.
_Allmighty God_ (Allsmägtige Gud), _King of kings_ (Konungen öfver alla
konungar). Stor olikhet är dock rådande i detta hänseende.
14) Personifierade ord. Ex. _Old Father Time._ (Gamla fader Tid), _Ye
Rocks and Hills, listen to my words._ (I klippor och höjder, hören mina
ord!).
15) Pronomen “I” (Jag) och interjektionen O. Från denna regel gifves
intet undantag.
16) Förkortningar, som stå i stället för ord, hvilka fordra stor
begynnelsebokstaf, skrifvas med stor bokstaf.
17) I alla offentliga beslut (resolutioner), som ordagrant
återgifvas, bör ordet _That_ efter ordet _Resolved_ skrifvas med stor
begynnelsebokstaf. Ex. _Resolved, That the education of the youth_,
etc. (Beslöts: Att ungdomens uppfostran o. s. v.)
18) I afbrutna rader vid adresser och underskrifter af bref. (Se vidare
anvisningar i brefformulären.)
19) Vid fullständiga anföranden. Ex. “_When Napoleon saw the maneuver
of the enemy, he shouted, ‘Charge!’_” (“Då N. såg fiendens rörelse,
ropade han: Anfall!”)
Då endast några få ord af en mening anföras, användas icke stora
begynnelsebokstäfver, så vida icke dessa ord på grund af någon af
föregående regler fordra stor begynnelsebokstaf. Ex. _As charged by
Cromwell, it was “a forlorn hope.”_ (Såsom C. påstod var det “ett
förloradt hopp.”)
20) Vid poesi bör hvarje versrad börja med stor begynnelsebokstaf.
Från denna regel gifves intet undantag. (Numera har man börjat att i
svenskan skrifva versrader, som af annan anledning icke fordra stora
begynnelsebokstäfver, med små sådana.)
[Illustration: Fornnordiskt dryckeshorn.]