»För att veta hur jag skall ställa mig, ber jag Dig förberedande svara
ungefär på dessa frågor:
1:a Om en roman på 350 à 400 sidor skall ut i slutet av april (medan
Riksdan ännu sitter) när skall manuskriptet avlämnas?
2:a Har Du plats för en roman i slutet av april?
Allt detta under förutsättning att Du icke hesiterar för en dunderbok
som min.
P. S. Hinner jag ej bekvämt, så tar jag hösten, tidigt, September.
Ett halvt år har jag hållit på; Röda Rummet tog nio månar, men då hade
jag tjänst, översättningar m. m.»
23 febr. 1904 inlämnar han hela arbetet färdigt till förläggaren och
skriver samtidigt:
»Härmed lämnar jag dig min roman till läsning.
Vill endast säga i förväg att alla opassande ord komma att ändras eller
omskrivas.»
Hr Geber skrev en lista på »opassande ord», som borde ändras. Den
godkändes av Strindberg. Omkring ett halvt dussin ändringar företogos
därmed i texten. De flesta av ifrågavarande ställen äro i hskr.
överstrukna med blåkrita.
10 april finner man av ett meddelande att han läst korrektur på större
delen av arbetet. 15 april ber han att få »tryckta ark efter hand, så
att jag kan införa Tryckfel, ty jag vill icke stå för annat än vad jag
skrivit».
Av följande odaterade meddelande finner man att förläggaren i
korrekturet gjort anmodan om ytterligare strykningar, som dock
Strindberg icke anser sig kunna villfara:
»Broder Geber.
Jag ser att din blyerts i korrekturen begär flera medgivanden, men jag
kan icke göra dem. Det rätta ordet i rätta ögonblicket är kulan i
patronen som du vill kratsa ur när jag skall skjuta. Jag ensam har
ansvaret och Du vet att jag bär det.»
Tryckfel och tryckeriändringar i uppl. 1.
Sid. 5, rad. 6--7: den ena av arrangörerna. Så hskr. Uppl. 1: den ene.
Likaledes sid. 98, rad 2.
Sid. 6, rad 27: sekelslutet går in; man väntar nytt! Semikolon efter
»går in» enligt hskr., kolon i uppl. 1. Likaså sid. 8, rad 32 semikolon
efter »en gång», kolon i uppl. 1. Läsfel.
Sid. 8, rad. 3 och 4: söndringarne och eldarne enligt hskr. I uppl. 1:
-na. Samma ändring enligt hskr. har även i det följande iakttagits utan
att här särskilt anmärkas.
Sid. 13, rad 10: sutit. Så hskr. Uppl. 1: suttit. Sid. 27, rad 29:
beslutit enligt hskr. även i uppl. 1.
-- rad. 29--30: Stallmästargården. Så hskr. Uppl. 1:
Stallmäst_areg_ården.
Sid. 14, rad 18: däroppe. Så hskr. Uppl. 1: däruppe.
Sid. 15, rad 9: opp. Så hskr. Uppl. 1: upp. Så ock i det följande.
-- rad. 16, 18 och 21: Margareta Cabeljau, Cabeljaus och Cabeljauarne.
Så hskr. Uppl. 1 stavar Cabel_jou_ etc.
Sid. 15, rad 20: Det är så man vördar våra stora minnen! Så hskr. Uppl.
1: -- -- _vårdar_ våra stora minnen! Läsfel. Likaså sid. 51, rad 14:
vördar sina stora minnen, enligt hskr. Även här »vårdar» i uppl.
-- rad 28: medan vi håller på etc. Så hskr. Uppl. 1: -- -- hålla på etc.
Sid. 16, rad 5: gatlyktorna. Så hskr. Uppl. 1: _gasl_yktorna. Läsfel.
-- rad 21: aldra. Så hskr. Uppl. 1: allra. Likaså sid. 61, rad 12.
Sid. 17, rad. 9 och 14: Brigitta. Så hskr. Uppl. 1: Birgitta.
Sid. 23, rad 4: oppåt. Så hskr. Uppl. 1: uppåt. Så ock i det följande.
Sid. 24, rad 10: slaveri. Uppl. 1: slave_riet_. Så skrivet först i
hskr., men »-et» överrankat, vilket ej observerats av sättaren.
Sid. 25, rad 5: prövad av erfarenheter. Så hskr. Uppl. 1: -- --
erfarenhe_ten_. Läsfel.
Sid. 26, rad 29: dörrn. Så hskr. Uppl. 1: dörren. Likaså sid. 43, rad 7.
-- rad 31: uttjänad. Så hskr. Uppl. 1: uttjänt.
Sid. 27, rad 21: mänskoandens. Så hskr. Uppl. 1: mä_nnis_koandens.
Mänskor[na] även i det följande där hskr. skriver så men uppl. 1 har
människor[na].
Sid. 29, rad. 16--17: Men det värsta är utvandringen! Sedan jag etc.
Utropstecken efter »utvandringen» enligt hskr., kolon i uppl. 1, ehuru
»S» i »Sedan» även där är versalt. Vanligt läsfel.
Sid. 30, rad 22: de enskilde. Så hskr. Uppl. 1: de enskilda.
Sid. 31, rad. 31--32: men hindrarne stanna! Det är för djävligt!
Utropstecken efter »stanna» enligt hskr., kolon i uppl. 1, läsfel.
Sid. 33, rad 17: behåller. Så hskr. Uppl. 1: bibehåller.
Tryckeriändring.
Sid. 34, rad. 12--13: galanteriet fordrade att mannen skulle offra allt
för idolen [d. v. s. kvinnan]. Så hskr. Uppl. 1: -- -- för _idealen_.
Meningsstörande läsfel.
Sid. 34, rad 33: yrkesövningen. Så hskr. Uppl. 1: yrke_sutö_vningen.
Tryckeriändring.
Sid. 35, rad 14: den jag ville spotta i synen. Så hskr. Uppl. 1: vill.
Läsfel.
Sid. 35, rad. 26--28: om icke kyrkoherden -- -- inträtt i rökkupén; en
svart koloss etc. Semikolon efter »rökkupén» enligt hskr., kolon i uppl.
1; läsfel.
Sid. 36, rad 8: du är så sträng. Så hskr. »Så» utelämnat i uppl. 1, lik,
som visas därav att raden i uppl. 1, om korrekturändring förelegat,
skulle varit mer utslagen.
Sid. 37, rad 10: lagård. Så hskr. Uppl. 1: ladugård. Men sid. 72, rad 26
och 30: lagård, lagårn även i uppl. 1 enligt hskr. Likaså sid. 91, rad
15: lagårdens enligt hskr. I uppl. 1: ladugårdens. [Jfr även nedan anm.
till sid. 92, rad 1.]
Sid. 38, rad 2: pastorn. Så hskr. Uppl. 1: prosten. Läsfel. Jfr strax
ovan om samma person, sid. 37, rad 30: pastor Alroth, likaså nedanför
överallt pastorn, även i uppl. 1 enligt hskr.
Sid. 39, rad. 16--17: men i detta samhället, där ni äro bihang, icke!
Utropstecken vid meningens slut enligt hskr., i uppl. 1 punkt.
Sid. 40, rad. 15--17: Jag undrar om Gustav får slagsida därnere i
aktersalongen! Han är ganska tung och styrman borde gå ner och »lämpa»
honom. [Ångbåten har nämligen krängt och Gustav sover i aktersalongen.]
I hskr. och uppl. 1: slaksida för slagsida. Skrivfel.
-- rad 29: innebyggarne. Så hskr. Uppl. 1: inbyggarne.
Sid. 42, rad. 17--18: se på Fylax skvättmaski_nen_. Uppl. 1:
skvättmaskin. Hskr.: cissmaski_nen_. [Jfr Korr.-ändringar: sid. 35, rad
30.]
Sid. 44, rad 14: fröt. Så hskr. Uppl. 1: fröet.
-- rad. 24--25: Du kan inte parera 132 millioner infört vete med 18
tusen utfört. Så hskr. Uppl. 1: -- -- 18 tusen utfö_rde_. Läsfel.
Sid. 45, rad 1: planchettes. Så hskr. Uppl. 1: planchetter. Läsfel.
Sid. 46, rad 8: alla motsägelser lösas i den gemensamma Kierkegaardska
titeln: Stadier på Livets väg. Så hskr. Uppl. 1: alla motsägelser
_läsas_ etc., meningsstörande läsfel. Jfr nedan tryckfel sid. 249, rad
13.
Sid. 48, rad 9: Jo! i adelskalendern! Utropstecken efter »jo» enligt
hskr., kolon i uppl. 1.
-- rad 22: Adeliga. Så hskr. Uppl. 1: Adliga.
-- rad 25: ner. Så hskr. Uppl. 1: ned.
Sid. 49, rad 9: engelske konungen. Så hskr. Uppl. 1: engelska.
-- rad. 17--18: Felimlomkdode; King; etc. Så hskr. Uppl. 1:
Felimlomkoode i King. Läsfel.
Sid. 50, rad. 14--15: kände sig som förfalskare; men så ryckte de opp
sig. Semikolon efter »förfalskare» enligt hskr., kolon i uppl. 1;
läsfel.
Sid. 51, rad. 12--13: och därför verkade oemotståndlig. Så här föllo
hans ord ungefär: etc. Så hskr. Uppl. 1 sätter meningslöst komma i
stället för kolon efter »ungefär»; slarvfel.
Sid. 52, rad 7: och med rätta. Så hskr. Uppl. 1: och det med rätta.
Tryckeriändring.
-- rad 18: har staten som bekant upprättat universitet. Så hskr. Uppl.
1: universite_tet_. Läsfel, även eljest förekommande; jfr anmärkningar
till del 39, Näktergalen i Wittenberg, tryckfel: sid. 9, rad. 1--2.
-- rad. 22--23: så är jag i alla fall ämbetsman. Så hskr. Uppl. 1: -- --
_en_ ämbetsman. Tryckeriändring. [Jfr nedan anm. till sid. 84, rad.
31--32.]
-- rad. 30--32: Det är kallelsen det således beror på, och kallelsen
beror på nådavalet. Så hskr. Uppl. 1: Det är kallelsen det således beror
på och nå_dev_alet. Lik beroende på frasens upprepning; ingen utslagning
i dessa och följande rader i uppl. 1.
Sid. 53, rad 1: Det är predestinationen! Så hskr. I uppl. 1 meningslöst
kolon i stället för utropstecken.
Sid. 54, rad 25: förfädrens minne. Så hskr. Uppl. 1: förfädernas.
Däremot sid. 74, rad 17: kyrkofäderna även i hskr.
-- rad 29: kring. Så hskr. Uppl. 1: omkring.
Sid. 58, rad 26: mödrarnes. Så hskr. Uppl. 1: mödrarnas.
Sid. 59, rad. 5--6: att om de voro följdriktiga, de måste stå emot
könsförblandningen. Så hskr. Uppl. 1: att om de voro _försiktiga_ etc.
Meningsstörande läsfel.
-- rad. 18--19: brukade doktorn då bryta ut. Så hskr. I uppl. 1 »så» i
stället för »då»; läsfel.
Sid. 60, rad 5: redaktören. Så enligt hskr. här. Uppl. 1: redaktörn.
-- rad. 26--28: I uppl. 1 efter »slavinna» enligt hskr. punkt men efter
parentesen lika fullt semikolon. Distraktion av författaren; punkten här
borttagen.
-- rad. 28--29: fadermördare. Så hskr. Uppl. 1: fadermörda_rne_;
slarvfel.
-- rad 30: för stora. Så hskr. Uppl. 1: förstora, missförstånd av
sättaren; »för» inskrivet i hskr. framför »stora».
Sid. 61, rad 31: det är just därför jag kan döma honom! Utropstecken
enligt hskr., kolon i uppl. 1.
Sid. 62, rad. 17--18: vad din man kommer att andraga emot din lämplighet
som mor, blir etc. Så hskr. I uppl. 1: -- -- emot din _olä_mplighet
etc., meningsstörande tryckfel.
Sid. 63, rad 2: och sade, vänligt, i förtroende. Komma framför »vänligt»
insatt enligt hskr., saknas i uppl. 1.
Sid. 66, rad. 3--4: Låt inte sånt där stå framme, Dagmar; det kan ligga
emot dig etc. Semikolon efter »Dagmar» enligt hskr., kolon i uppl. 1.
-- rad 6: Jo, min vän! Utropstecken enligt hskr., komma i uppl. 1.
-- rad 26: hade doktorn orädd tagit deras parti. »Orädd» överhoppat i
uppl. 1; att lik föreligger framträder därav att ingen utslagning
förekommer i denna och följande rader i uppl. 1.
Sid. 64, rad 20: Brodren. Så hskr. Uppl. 1: Brodern.
Sid. 65, rad. 27--28: att de ska få leva och andas. Så hskr. »Få»
överhoppat i uppl. 1; lik som visas därav att ingen utslagning
förekommer i slutet av den handsatta raden i uppl. 1.
Sid. 67, rad 12: Vi få hjälpa honom! svarade doktorn. Utropstecken
enligt hskr., komma i uppl. 1.
Sid. 71, rad. 3--4: kvinnotyrannit. Så hskr. Uppl. 1: -tyranniet. Likaså
sid. 73, rad 30: mejerit, enligt hskr. Uppl. 1: mejeriet.
Sid. 72, rad. 24--25: utgånget ur svenska bondstugan var det
[prästgårdens trähus] flankerat av logar och lagård. Så hskr. Uppl. 1:
utgånget ur svenska bondstugo_rna_, meningsstörande tryckfel.
Sid. 73, rad 8: morgse. Så hskr. Uppl. 1: morse.
-- rad 14: Vi ha just slutat! Så hskr. I uppl. 1 meningslöst kolon i
stället för utropstecken.
Sid. 74, rad. 16--19: bokhyllan med kyrkofäderna i kvart, samt
stiftstidningen och författningssamlingen; denna underliga blandning av
världslig makt och andlig. Semikolon efter »samlingen» enligt hskr., i
uppl. 1 utropstecken och attributet »Denna» etc. satt som särskild
mening. Störande läsfel, uppkommet genom att »denna» i hskr. börjar med
versal bokstav enligt hos Strindberg ofta förekommande godtyckligt
skrivsätt.
-- rad 25: finger. Så hskr. Uppl. 1: fingrar.
-- rad 30: urskiljde. Så hskr. Uppl. 1: urskilde.
Sid. 75, rad 6: Jag har inte annat att göra. Så hskr. Uppl. 1: -- --
intet annat.
Sid. 76, rad 2: Lögn, väld, våld etc. Så hskr. Uppl. 1: våld, väld.
-- rad. 20--22: han [adjunkten] -- -- har varit synlig spritt naken med
en naken flicka i en båt. Så hskr. Uppl. 1: -- -- med en _vacker_ (!)
flicka i en båt; läsfel.
Sid. 76, rad 33--Sid. 77, rad 2: Jag hade en kusin, du kände, som var
komminister norrut i en stad. Han åt ihjäl sig. Hskr. och uppl. 1: -- --
som _är_ komminister. Som personen nu var död kan han naturligtvis inte
vid tillfället vara komminister. Orimligheten är en distraktion av
författaren. Han har först i hskr. skrivit: Jag _har_ en kusin du
känner, som är etc. Sedermera har han ändrat »har» och »känner» till
»hade» och »kände», men glömt ändra »är» till »var», en nödvändig
ändring som här införts.
Sid. 78, rad. 18--19: han hade som alla levat sitt liv sådant det erbjöd
sig. Så hskr. Uppl. 1: -- -- sådant _som_ det erbjöd sig; »som»
godtyckligt insatt av sättaren; Strindberg skulle givetvis icke insatt
ett »som» varigenom tautofoni uppstod, då han tvärtom brukar vid sådant
tillfälle avlägsna det; jfr nedan Korrekturändringar: sid. 26, rad.
9--10 och rad 32; ingen tillhopaträngning på raden i uppl. 1 visar
heller att »som» insatts genom korrekturändring.
Sid. 82, rad. 6--7: oförbrännerlige. Så hskr. Uppl. 1: oförbrännelige.
Sid. 83, rad 10: hade han tvungits att välja! Utropstecken enligt hskr.,
kolon i uppl. 1 och likväl »U» i »Utan», inledande följande sats, stavat
enligt hskr. med versal bokstav.
Sid. 84, rad. 9--10: Jag var över i Helsingfors den gången. Så hskr.
Uppl. 1: Jag var _även_ i Helsingfors. Meningsstörande tryckfel.
Sid. 84, rad. 31--32: tror sig vara stor patriot. Så hskr. Uppl. 1: --
-- _en_ stor patriot. Tryckeriändring.
Sid. 88, rad. 18--19: Ölsupa; tisdagssoppa; lite variationer etc.
Semikolon efter »tisdagssoppa» enligt hskr., komma i uppl. 1.
Sid. 89, rad. 1--2: som alla pederaster. -- -- -- Men se på den där då!
I uppl. 1 meningslöst kolon efter »pederaster». Strindberg har först
skrivit semikolon som han sedan ändrat till punkt.
Sid. 90, rad. 11--12: I början hade Anders -- -- levat undan som en
herreman. Så hskr. »Undan» överhoppat i uppl. 1; lik som framgår av
omkringstående raders jämna sättning i uppl. 1.
-- rad 19: Men när årsslutet nu nalkades. Så hskr. »Nu» överhoppat i
uppl. 1.
Sid. 91, rad 2: sju kronor kilon. Så hskr. Uppl. 1: k_ilo_.
Sid. 92, rad 1: lagårsgropen. Så hskr. Uppl. 1: lag_årds_gropen. Likaså
samma sida, rad 13: lagårsbesättning enligt hskr., lagårds- i uppl. 1.
Sid. 93, rad 31: pängar. Så hskr. Uppl. 1: pen_nin_gar. Men två rader
nedanför »pängarne» även i uppl. 1.
Sid. 94, rad 14: halva soken. Så hskr. Uppl. 1: socken. Strindbergs
stavning vill antyda den talandes uttal.
-- rad 15: havra. Så hskr. Uppl. 1: havre. Men däremot sid. 96, rad 10:
havre, även enligt hskr.
-- rad 23: då man hörde. Så hskr. Uppl. 1: då _han_ hörde. Slarvfel.
-- rad 27: istämde frun. Så hskr. Uppl. 1: _ins_tämde.
Sid. 95, rad. 12--13: för att skona henne för ett uppträde och sig själv
från en förödmjukelse. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _för_ en förödmjukelse.
»Från» är antagligen skrivet i hskr. för att lätta på den talrika
upprepningen av »för»: _för_ att skona _för_ ett uppträde -- --
_för_ödmjukelse. Orimligt att Strindberg, känslig för tautofonier, här
skulle insatt ännu ett »för».
-- rad 31: sängkammarn. Så hskr. Uppl. 1: -aren.
Sid. 97, rad. 6--7: kappslädan. Så hskr. Uppl. 1: kappsläden. Likaså
samma sida, rad 12: slädan, enligt hskr., i uppl. 1: släden. Men samma
sida, rad. 30--31: kappsl_ädan_, även i uppl. 1 enligt hskr.
-- rad 10: vid uddar och i sund. Så hskr. I uppl. 1 är »i» överhoppat.
Sid. 98, rad 33: klämde han slutligen fram sitt ärende. Så hskr. Uppl.
1: -- -- _med_ sitt ärende; godtycke av sättaren; raden icke hopdragen i
uppl. 1.
Sid. 99, rad. 23--24: Kursen höll han österut på ett lågt land i
fjärran. Så hskr. Uppl. 1: -- -- ett _långt_ land i fjärran. Slarvfel.
Sid. 100, rad 15: Skogvaktaren uppfattade först signalerna. Så hskr.
Uppl. 1: -- -- _första_ signalerna. Slarvfel.
-- rad 17: Håll patron, det är vråk! Så hskr. Uppl. 1: det är _en_ vråk.
»En» -- -- tillagt av sättaren; jfr ovan anm. till sid. 52, rad. 22--23
och sid. 84, rad. 31--32.
-- rad 20: som om han ämnat. Så hskr. Uppl. 1: -- -- ämn_ade_. Läsfel.
-- rad. 22--23: tog han en stör, som prickat ut rännan. Så hskr. Uppl.
1: -- -- prick_ade_ etc.
Sid. 101, rad. 28--30: De bägge meningarna som börja: »När jag drog mig
tillbaka» och: »Jag blev ensam», inleda i uppl. 1 nya stycken, en
sättning, som beror på missförstånd av sättaren till uppl. 1, uppkommet
emedan de vardera börja ny rad i handskriften. Repliken har här enligt
hskr. satts i ett fortlöpande stycke.
Sid. 102, rad. 6--7: Jag önskar ibland jag vore läsare själv. Uppl. 1:
-- -- _att_ jag vore; vanlig tryckeriändring.
-- rad 9: Herrans. Så hskr. Uppl. 1: Her_rens_.
-- rad 17: det säger de. Så hskr. Uppl. 1: säga; läsfel.
-- rad. 32--33: Kan inte förståndiga, redliga män läsa i jorden och
döpa? Så hskr. I uppl. 1 meningsstörande tryckfel: Kan inte _samma_
förståndiga redliga män etc. »Samma» är ett läsfel för ett i hskr.
överrankat oläsligt ord.
Sid. 104, rad 29: Vad kostar han [hästen] då? Så hskr. Uppl. 1: den.
Sid. 105, rad 4: Alltså avgjort! [radutgång]. Uppl. 1 kolon för
utropstecken; slarvfel.
-- rad 29: icke. Så hskr. Uppl. 1: inte.
Sid. 106, rad 2: gå in till fadren. Så hskr. Uppl. 1: gå till fadren;
lik.
-- rad 4: två femtikronorssedlar. Så hskr. Uppl. 1:
femt_iok_ronorssedlar.
Sid. 107, rad 7: skiljdes. Så hskr. Uppl. 1: skildes. Men sid. 156, rad
30: skilde, även enligt hskr.
Sid. 109, rad 33: falanstèrens fulla bord, där inga fattiga finns. Så
hskr. Uppl. 1: -- -- _när_ inga fattiga, antagligen slarvfel; samt
»finnes» för »finns».
Sid. 111, rad 5: materiel. Så hskr. Uppl. 1: material.
Sid. 119, rad 18: Vad gör vi här egentligen? Så hskr. Uppl. 1: ni.
Läsfel.
-- rad 27: landflickans. Så hskr. Uppl. 1: landtflickans.
Sid. 120, rad 10: dansa kring julgran. Så hskr. Uppl. 1: julgranen.
-- rad. 14 och 15: Frälsarn. Så hskr. Uppl. 1: Frälsaren.
Sid. 121, rad 16: tala förstånd vid dem. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _med_
dem. Slarvfel eller godtycke av sättaren.
-- rad 27: Ja, jag har varit. Så hskr. Uppl. 1: Jag har varit. Lik.
Sid. 123, rad 8: närmsta. Så hskr. Uppl. 1: närmaste.
Sid. 124, rad 6: efter första lyckotiden. Så hskr. Uppl. 1: efter _den_
första etc. Tryckeriändring.
Sid. 127, rad 9: kaklugnsstenarne. Uppl. 1: ka_kelu_gnsstenarne. Vanlig
tryckeriändring; [jfr del 37, Ordalek och Småkonst, anm. till sid. 263,
rad 7].
-- rad 29: jag har flygit. Så hskr. Uppl. 1: flugit.
Sid. 128, rad 19: Å, vet skäms! Utropstecken enligt hskr., kolon i uppl.
1; vanligt läsfel.
-- rad 29: när han predikat eviga straffen. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _om_
eviga straffen; korrekturändring av Strindberg är dess mindre tänkbar,
som »om» står i samma mening, föregående rad, och Strindberg som känt
undvek tautofonier.
Sid. 130, rad 11: underläkarn. Så hskr. Uppl. 1: -aren. Likaså sid. 131,
rad 28: Läkarn, enligt hskr.; -a_ren_ i uppl. 1.
-- rad 33: synas. Så hskr. Uppl. 1: synes, slarvfel.
Sid. 133, rad 8: paren tåga förbi, förbi. Så hskr. I uppl. 1 »förbi»
blott en gång; sättaren har antagit bröllop i handskriften.
Sid. 134, rad 20: höll ut på fjärden mot ett litet skär. Så hskr. Uppl.
1: -- -- _mot_ fjärden mot ett etc.; distraktion av sättaren.
Sid. 136, rad 1: sjöoffcern. Så hskr. Uppl. 1: sjöofficern. Strindberg
har ändock med ett stort streck strukit över »i», i ordet, som först
skrivits: sjöofficern. I samma rad omedelbart efter i hskr. från början
skrivet -offcern.
-- rad 3: aptekarn. Så hskr. Uppl. 1: apotekarn.
Sid. 137, rad. 17--18: som om hon där [i fadrens armar] vilja dölja de
känslor hon själv blygdes för. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _han_ själv
blygdes för; meningsstörande läsfel.
-- rad. 25--26: jag väntar se herrskapet. Så hskr. »Se» överhoppat i
uppl. 1.
Sid. 139, rad. 23--24: på grund av hustruns uppträdande som kopplerska
åt sin dotter. Så hskr. Uppl. 1: husfruns, läsfel.
Sid. 140, rad 24: barnkammarn. Så hskr. Uppl. 1: -aren.
Sid. 142, rad 31--Sid. 143, rad 1: skyndade de snabba djuren upp i en ek
att gömma sig. Så hskr. Uppl. 1: skyndade -- -- _sig_ upp -- -- att
gömma _sig_. Godtycke av sättaren; radens jämna sättning visar att »sig»
icke inskjutits i korr.
Sid. 147, rad 14: pängarna. Så hskr. här. Uppl. 1: -ne.
Sid. 148, rad 2: pojkarne slogs. Så hskr. Uppl. 1: _pigorna_ slogs.
Löjligt slarvfel.
-- rad 8: oövervinnerliga. Så hskr. Uppl. 1: oövervinneliga. Jfr ovan
sid. 82, rad. 6--7: oförbrännerlige.
-- rad 11: stämning! Han etc. Utropstecken (otydligt) och versalt »H» i
»Han» i hskr.; uppl. 1 kolon med versalt »H».
-- rad 12: Kolon efter »vardagsfråga» enligt hskr., utropstecken i uppl.
1.
-- rad 17: Sätt fram smör och bröd. Så hskr. Uppl. 1: -- -- bröd och
smör. Slarvfel.
Sid. 150, rad 23: grå kastor; den ena etc. Semikolon enligt hskr., kolon
i uppl. 1. Slarvfel.
Sid. 153, rad 21: släda. Så hskr. Uppl. 1: släde. Likaså sid. 154, rad
16. [Jfr ovan anm. till sid. 97, rad. 6--7.]
Sid. 157, rad 14: Han sprang omkring för att leta årorna. Så hskr. I
uppl. 1 saknas »för»; ingen utslagning visar att ordet borttagits i
korrektur.
Sid. 160, rad 12: Där se vi ju. Så hskr. »Ju» överhoppat i uppl. 1.
Sid. 162, rad. 4--5: salongsmattor. Så hskr. Uppl. 1: salongsmattan.
Läsfel.
Sid. 164, rad 29: intressangt. Så hskr. Uppl. 1: intressant. Likaså i
repliken sid. 234, rad 21.
Sid. 166, rad 19: plus och minusjonerna. Så hskr. Uppl. 1: plus- och
minus-polerna. Godtycke av sättaren.
Sid. 167, rad 15: de andres. Så hskr. Uppl. 1: de andras.
Sid. 170, rad. 3--4: det gjorde den inte; den stod fast. Semikolon
enligt hskr., komma i uppl. 1. Läsfel.
Sid. 171, rad 14: Vi har etc. Så hskr. Uppl. 1: Vi _ha_.
Sid. 173, rad 25: rasade in. Så hskr. Uppl. 1: _rusade_ in. Läsfel.
Sid. 175, rad 8: sprungo sedan som sista paret ut etc. Så hskr. »Som»
överhoppat i uppl. 1.
Sid. 181, rad. 8--9: de skildes som förlovade etc. Så hskr. I uppl. 1
meningsstörande tryckfel: de skildes _åt_ som förlovade. »Åt» antagligen
genom distraktion av sättaren inkommet från »åtta», som i hskr. står
rakt under »skildes».
Sid. 192, rad 25: eljes. Så hskr. Uppl. 1: eljest. Likaså sid. 193, rad
3 och sid. 230, rad 7.
Sid. 195, rad 12: mänskosjälar. Så hskr. Uppl. 1: män_nis_kosjälar.
Likaså sid. 196, rad 18: mänskorna enligt hskr. Uppl. 1: män_nis_korna.
Sid. 196, rad 8: undfångelsens. Så hskr. otydligt, men med samma
egendomliga tecken Strindberg strax nedanför satt över å i »låg». Uppl.
1: undfängelsens.
Sid. 198, rad. 28 och 30: suto. Så hskr. Uppl. 1: sutto. Likaså sid.
199, rad 1 och sid. 234, rad 9. Däremot på andra ställen i hskr., t. ex.
sid. 238, rad 17: sutto.
Sid. 199, rad 9: skiljobrevet. Så hskr. Uppl. 1: skiljebrevet.
Sid. 200, rad 11: Det här är ju som på Södra Teatern. Så hskr. »På»
överhoppat i uppl. 1; ingen utslagning på raden.
Sid. 201, rad 25: då resas hinder. Så hskr. Uppl. 1: reses; läsfel.
-- rad 28: till äktenskap ledig! Utropstecken enligt hskr., kolon i
uppl. 1; läsfel.
Sid. 204, rad 6: eklekticism. Så hskr. Uppl. 1: eklektricism;
okunnighetsfel.
Sid. 213, rad. 13--15: Jag kan icke erinra mig ha blivit störd av några
vällustiga drömmar som yngling. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _stämd_ av några
etc.; meningsstörande läsfel.
Sid. 220, rad 29: huven. Så hskr. Uppl. 1: huvud.
Sid. 224, rad 33: kvinnoregimente. Så hskr. Uppl. 1: -regemente. Likaså
sid. 225, rad 18: regimenten, och sid. 229, rad 33--sid. 230, rad 1:
gardesregimentens, enligt hskr.
Sid. 228, rad 3: snibbaskålar. Så hskr. Uppl. 1: snibbskålar.
Sid. 236, rad 26: dronningar. Så hskr. Uppl. 1: drottningar.
Sid. 238, rad 10: kvälln. Så hskr. Uppl. 1: kvällen.
Sid. 241, rad. 17--18: hon kände att där var platsen, där han skulle
trivas. Så hskr. Uppl. 1: -- -- där _hon_ skulle trivas. Slarvfel eller
missförstånd. Jfr rad 20: Efter en stund kom greven verkligen.
Sid. 246, rad 17: Greve Max vände sig till Ester: [etc., replik]. Kolon
enligt hskr., utropstecken i uppl. 1; läsfel.
-- rad. 29--31: De se vinberg och druvor; viskade Max till Ester: Betrug
war alles, Lug und Schein! Kolon efter »Ester» här insatt. Hskr. har
intet skiljetecken. Uppl. 1 har utropstecken, vilket icke passar.
Antagligen har Strindberg insatt i korr. kolon, som på vanligt sätt av
sättaren lästs som utropstecken.
Sid. 248, rad 33--Sid. 249, rad 2: han tycks ha gjort några upptäckter i
fängelset men skäms att tala om det. Så hskr. Uppl. 1: -- -- men _han_
skäms etc. I hskr. först skrivet »han», därpå överrankat, något som ej
av sättaren observerats.
Sid. 249, rad. 13--14: Jag kan lösa motsägelserna i hans liv. Så hskr.
Uppl. 1: Jag kan _läsa_ motsägelserna etc., meningsstörande. [Jfr ovan
anm. till sid. 46, rad 8.]
Sid. 249, rad 26: Der Herr. Hskr. och uppl. 1: D_err_ Herr, skrivfel av
Strindberg.
Sid. 252, rad. 9--15: Bordereaun är skriven med fransk stil, det syns
särskilt på siffrorna, på 4:an som är tecknad 4, så som endast en
fransman tecknar den, och likaledes på 5:an som är skriven franskt eller
5. -- Han ritade på marmorskivan med sin blyertspenna. Så hskr. De
franska siffrorna i denna uppl. äro reproducerade efter ett fotografiskt
facsimile av Bordereaun i Ord och Bild 1899, sid. 509. I uppl. 1, som
utelämnat siffrorna, helt säkert beroende på att tryckeriet saknat
sådana, har texten fått följande lydelse: -- -- på 4:an som är tecknad
så som endast en fransman tecknar den, och likaledes på 5:an som är
skriven franskt.
-- rad 33: Tror du inte han skrivit Bordereaun. Så hskr. Uppl. 1: -- --
han _har_ skrivit etc.
Sid. 253, rad. 25--26: Att något kommer ut ur detta ägget, det tror jag
mig veta. Så hskr. Uppl. 1: -- -- ur _det_ ägget; intet på raden i uppl.
1 tyder på korrekturändring.
Sid. 254, rad. 20--21: Nu började det ringa i kyrktornet. -- Och så de
där klockorna. Så hskr. Uppl. 1: -- -- Och så _se_ de där klockorna!;
meningsstörande slarvfel.
Sid. 257, rad. 5--6: dämoner, som komma ner ur skorstenar. Så hskr.
Uppl. 1: kom_mo_.
-- rad 31: Gudsivalag. Detta är ordets rätta form. Uppl. 1: Gudsivolag;
hskr. otydligt.
Sid. 258, rad. 21--22: Ja, det är hans hustru! svarades mig. Så hskr. I
uppl. 1 meningslöst kolon i stället för utropstecken efter »hustru».
Sid. 265, rad. 3--4: Det förefaller som om mänskorna här icke älskade
varandra. Så hskr. Uppl. 1: -- -- som om _svenskarne_ här etc.; läsfel i
distraktion.
Sid. 268, rad. 23--24: Från solens uppgångsländer, dit nu världens
blickar vände sig med väntan och bävan, sedan Japan givit en stöt, som
fortplantade rörelsen västerut, och som kanske skulle börja en ny period
i världshistorien, så ny att historieskrivarne fingo kalla den för nyare
tiden och allt förut, vår samtid inberäknat, forntiden. Sista ordet i
meningen här insatt som konjektur. I hskr. och uppl. 1 sättes punkt
efter »inberäknat»; tydligen ett skrivfel. Meningen fordrar fortsättning
i ett ord som, stående i motsättning mot »nyare tiden» bör vara
»forntiden» eller »gamla tiden». Jfr sid. 277, rad. 6--7: när någon
ville tala om Röda rummet; klingade det som forntid.
Sid. 272, rad. 13--15: Varför -- -- stuka varandra? Frågetecken enligt
hskr., utropstecken i uppl. 1; vanligt läsfel.
Sid. 273, rad. 12--14: Det höga taket ser bara ut som skryt, det är
ingenting under det. Denna läsart är en konjektur. Uppl. 1: Det höga
taket _såg_ bara ut etc.; en läsart, som är orimlig, eftersom doktorn i
repliken talar med huset framför sig. I hskr. här skrivfel: Det höga
taket, som bara ut som skryt, det är ingenting under det. Antagligen har
sättaren, märkande felet, satt »såg» för »som» med tillbakablick på
raderna 7--8 om samma föremål: Det såg ut som en lada.
-- rad 25: som vi fått över oss! som en sinnessjukdom. Utropstecken
efter »oss» insatt enligt hskr., saknas i uppl. 1.
Sid. 279, rad 19: För mig finnas tre mörka punkter. Så hskr. Uppl. 1:
finnes.
Sid. 280, rad. 7--8: när en människa ger ädelmod på hand åt andra. Så
hskr. Uppl. 1: -- -- ger ädelmodigt på hand; distraktion av sättaren.
-- rad 31: direktörn. Så hskr. Uppl. 1: direktören.
Sid. 281, rad 24: bordsduken. Så hskr. Uppl. 1: bordduken.
Sid. 284, rad. 31--32: Men en annan ockult omständighet, det vill säga
ännu oförklarlig, är denna. Så hskr. Uppl. 1: -- -- det vill säga ännu
oförklarli_gare_ är denna; missförstånd av sättaren.
Sid. 289, rad 6: sammanverkan. Så hskr. Uppl. 1: samverkan.
-- rad. 27--28: tänka på ljusa saker. Så hskr. Uppl. 1: tänka på
lju_sare_ saker. Godtycke av sättaren.
Sid. 290, rad 23: Ni har ju skalden X. här [d. v. s. på dårhuset]. Denna
replik är Max' till Ester som tjänstgör på dårhuset. Repliken har i
uppl. 1 felaktigt tilldelats Ester genom att den satts som särskild rad.
Missförståndet har uppkommit genom att meningen inleder ny rad i hskr.,
sedan den föregående fullskrivits. Frågan har här flyttats upp i Max'
replik enligt handskriftens läsart och sammanhangets krav.
Sid. 291, rad. 8--9: Nu tror jag icke man har rätt att klaga. Så hskr.
Uppl. 1: -- -- _att_ man har rätt att klaga. Vanlig tryckeriändring.
Sid. 292, rad. 11--12: en ormagrop. Så hskr. Uppl. 1: ormgrop.
Tryckeriändring. Men rad 17: ormgropen, även i hskr.
Sid. 294, rad. 28--29: ibland får jag deras ondskor över mig. Så hskr.
Uppl. 1: -- -- deras ondska. Tryckeriändring.
-- rad 30: Dessa få den illusionen etc. Så hskr. »Den» överhoppat i
uppl. 1.
Sid. 297, rad 8: Akademin. Så hskr. Uppl. 1: -ien.
Sid. 298, rad 9: häldre. Så hskr. Uppl. 1: hellre.
Sid. 300, rad. 21--22: ett slags utliggarplats ... annex till
Singelbacken. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _ända_ till Singelbacken. Läsfel.
Sid. 301, rad. 3--4: Frankrike vet inte var det skall sätta av sitt
överflöd. Så hskr. Uppl. 1: -- -- var _den_ skall etc.
Sid. 301, rad 7: en vis försyns ingripande. Så hskr. Uppl. 1: en _viss_
försyns etc. Slarvfel.
Sid. 302, rad 5: som han inte vill tala om. Så hskr. Uppl. 1: vil_le_.
Slarvfel.
-- rad 24: veterinärn. Så hskr. Uppl. 1: -ä_ren_.
Sid. 303, rad. 4--5: då är allt människan mogen! Så hskr. »Allt» saknas
i uppl. 1, lik; ingen utslagning visar korr.-ändring.
Sid. 304, rad 11: Finnas de icke? Så hskr. Uppl. 1: Finns de inte?
Korrekturändringar av Strindberg till uppl. 1.
Sid. 7, rad 3: Tag bort den där s-n. Ordet utskrivet i hskr.
Sid. 9, rad. 30--31: ett kronland som Böhmen är till Österrike. Hskr.:
-- -- som _Ungern_ är till Österrike.
Sid. 13, rad 12: och som han låtit ligga. Hskr.: och låtit ligga.
Sid. 17, rad. 10--11: Wirsén gick och förluktade sig på rökelsen i
Sienas katedral. Hskr.: -- -- och berusade sig av rökelsen etc.
Sid. 21, rad. 1--2: Gustav Borg var nämligen född omkring seklets mitt.
Hskr.: -- -- född straxt före 1840.
Sid. 26, rad. 9--10: vilken behandlar sina motståndare som nidingar.
Hskr.: _som_ behandlar -- -- som nidingar; ändrat för att undvika
tautofoni. Likaså samma sida rad. 31--32: som uttjänad, han, vilken,
etc. Hskr.: -- -- han, _som_ etc.
Sid. 26, rad 33--Sid. 27, rad 1: Han mindes första järnvägsbiten 1852;
erinrade telegrafens öppnande. Hskr.: Han hade som ingenjör varit med
att bygga första järnvägsbiten 1852; han hade sett telegrafens öppnande
1853.
Sid. 27, rad. 17--18: Han förstod icke ungdomens strävan till frihet och
ansvar. Hskr.: -- -- frihet _med_ ansvar. Detta textställe hör till de
osäkra, där ej kan avgöras om korrekturändring eller läsfel föreligger,
utbytet av »med» till »och» medför en icke obetydlig ändring av
meningen.
Sid. 28: Rubriken »Storö-borna» saknas i hskr.
Sid. 30, rad. 25--27: det skall vara en armé, och så tar man ut en halv
milliard. Tänk dig en halv milliard, som skall pungas ut på tio år. I
hskr. är »halv» på förra stället överrankat och saknas på andra stället,
möjligen har Strindberg i korrekturet insatt »halv» på bägge ställena
framför »milliard»; dock kan även tänkas att sättaren ej observerat
överrankningen av »halv» i hskr., och att Strindberg ej erinrande hskr:s
siffra, därför insatt halv även på senare stället.
Sid. 35, rad 30: skvättmaskin. Hskr.: cissmaskin.
Sid. 36, rad 14: Du är ett as; det är alltihop. Hskr.: Du är ett as; det
är alltihop, ett as, som alla hundägare. Möjligen även lik.
-- Stjärnan vid sidans slut saknas i hskr.
Sid. 43, rad 11: Britas tredje son. Hskr.: _fjärde_ son.
Sid. 44, rad. 7--8: Är jorden inte utsugen, då vi inte kan gödsla den
etc. Hskr.: Är jorden utsugen etc., skrivfel.
Sid. 47. Rubriken »Redaktören» saknas i hskr.
Sid. 48, rad 18: den [Anreps ättartavlor] började utges för längesen.
Hskr.: -- -- började utges 1858.
Sid. 49, rad. 20--21: eller har någon svängt ihop namnet. Hskr.: eller
har förfalskaren svängt etc.
-- rad. 32--33: är polack. Hskr.: är polack eller kanske polsk jude etc.
Sid. 50, rad. 3--5: en ung student; han slängde klackringen. Hskr.: --
-- student, _och_ han slängde klackringen.
-- rad 16: avsmak. Hskr.: avsky.
Sid. 55, rad 12: landet, som ju skulle vara vår vän. Hskr.: -- -- våra
vänner.
-- rad. 32--33: den [ancien régime] kan icke förnyas, därför lever den
på korruption. Hskr.: -- -- därför lever _han_ etc.
Sid. 56, rad. 1--2: Vi, som tagit arv efter revolutionen ha annat att
tänka på. Hskr.: -- -- _vi_ ha annat etc.
Sid. 58, rad 12: Men det var icke du heller. Hskr.: -- -- du icke
heller.
Sid. 59, rad 3: stod allena i sin strid. Hskr.: stod ensam i etc.;
ändring för att undvika tautofoni: »ensam» raden ovanför.
Sid. 60, rad. 28--29: en vacker hals dolde hon under fadermördare.
Hskr.: -- -- i fadermördare. Ändring för att åstadkomma variation; nästa
sats: sina små fötter hade hon gömt i för stora smorlädersskor.
Sid. 61, rad 25: men han är ju konservativ. Hskr.: men han _är_ [spärrat
i hskr.] konservativ.
Sid. 68, rad 12: brodern. Hskr.: doktorn.
Sid. 69, rad 19: Han krympte ihop, han förintades. »Han» på senare
stället saknas i hskr.
Sid. 70, rad 21: oförsonlig mot monarkien. Hskr.: -- _med_ monarkien.
Sid. 71, rad 27: på några gråbruna skär längst ut i havet. Hskr.: -- --
ut _på_ havet; ändring för att undvika tautofoni.
Sid. 73, rad 31: Det är en baddare. I hskr. »en» överhoppat.
Sid. 74, rad 13: men han måste tiga. Hskr.: men måste etc.
Sid. 75, rad 26: så var det slut med freden, och masken föll. Hskr.: --
-- och masken föll med. Som »med» står nederst på sidan utan
skiljetecken, är möjligt att Strindberg här tänkt låta följa något det
han sedan glömt nedskriva.
Sid. 79, rad 13: utan du är ett svin! Det är vad du är! Hskr. därefter:
och det är ni allihop.
Sid. 81, rad 8: en svensk envoyé. Hskr.: en envoyé.
Sid. 87, rad 28: Sverige dör visserligen här. Hskr.: -- dör här
visserligen.
Sid. 88, rad. 19--20: de [författarinnorna] utnämnas till jättesnillen
av Lilla Sakris! Hskr.: -- -- av der Hurenwebel!
Sid. 91, rad. 19--20: kväve, som mjölken och gödseln innehöll. »Mjölken
och» saknas i hskr.
Sid. 92, rad. 5--6: Mera påtagliga däremot voro huvudbokens uppgifter.
Hskr.: mer påtaglig _var_ -- -- upp_gift_ etc.
-- rad 26: Å herre Gud. Hskr.: Å h_err_ Gud, antagligen skrivfel.
Sid. 93, rad 11: så tar rättarn mutor i ägg och smör etc. Hskr.: -- --
mutor, ägg, smör etc.
Sid. 94, rad. 16--17: för det finns inte etc. Hskr.: för nu finns det
inte etc.
Sid. 95, rad. 17--18: Det är slaktarn, som kom tillbaks med kon, svarte
rättarn. Hskr.: Det är slaktarn, svarte arrendatorn, som kom tillbaks
med kon. Det är för övrigt rättarn och ej arrendatorn Anders som kommit
in.
Sid. 96, rad 20: en spekulant. Hskr.: en köpare. Ändring på grund av
»köpa» i föregående rad.
Sid. 97, rad 6: överläggningen. Hskr.: rådslaget. »Råd» i föregående
rad.
-- rad. 31--32: fjärdarne, som lågo blanka. Hskr.: -- -- blanka i
glanskis.
Sid. 100, rad 12: Det mörka strecket i fjärran blev allt bredare. »Allt»
saknas i hskr.
Sid. 102, rad 6: i sorg och nöd. Hskr.: -- -- _själa_nöd. Ändring för
att undvika tautofoni; »själavård» i raden ovanför.
Sid. 102, rad 22: Om jag blir avskedad. Hskr.: Om jag får avsked. »Få» i
samma rad.
Sid. 103, rad. 3--4: Vet du, religionen som yrke och födkrok är något
galet. Hskr.: Vet du _att_ etc. Utslagning på raden i uppl. 1 visar att
korrekturändring föreligger.
Sid. 104, rad 7: arrenderat. Hskr.: arrenderade.
Sid. 105, rad 24: och ämnar. Hskr.: och han ämnar.
Sid. 108, rad 18: behöves. Hskr.: behövdes.
Sid. 117, rad. 8--9: hon försummades. Hskr.: hon blev försummad. »Blev»
i rad 7.
Sid. 120, rad 16: ; höra de etc. Hskr.: , och höra de. Utslagning av
raden i uppl. visar korrekturändring.
Sid. 123, rad 32: Efraim. Hskr.: Max.
Sid. 126, rad 32: _sin_ förförare. »Sin» icke spärrat i hskr.
Sid. 130, rad 31: sinnesförfattning. Hskr.: sinnestillstånd. »Tillstånd»
två rader ovanför och i följande rad.
Sid. 132, rad 27: till sjös. Hskr.: på sjön.
Sid. 133, rad. 10--11: miner av vildhet och trots. Hskr.: ett utseende
av etc.
-- rad 13: något munter. Hskr.: något uppspelt.
Sid. 136, rad 18: ; deras förhållande. Hskr.: , och deras förhållande.
Utslagning på raden i uppl. 1 visar tydligt korrekturändring.
Sid. 147, rad 25: lösgjort. Hskr.: och lösgjort. Utslagning på raden
visar korrekturändring.
Sid. 150, rad 3: frysande. Hskr.: alltjämt frysande. »Alltjämt»
förekommer samma sida, rad 5.
Sid. 153, rad 10: nästa morgon. Hskr.: följande morgon.
Sid. 157, rad 15: och. Hskr.: men. »Men» före och efter i samma mening.
-- rad 26: väntade. Hskr.: förestod. »Föreställa» på föregående rad.
Sid. 161, rad 9: dekadensmän. Hskr.: dekadentmän. Men sid. 162, rad 8
även i hskr. dekadensmän.
Sid. 164, rad 17: under förevändning. Hskr.: under påsken [läses:
på-sken].
Sid. 170, rad 1: alltid. Saknas i hskr.
Sid. 171, rad 3: Nå, men Ragnar då? Barnet? »Barnet» saknas i hskr.
Sid. 172, rad. 19--20: Dessa kastade -- -- deras blickar. Hskr.: _De_
kastade -- -- -- _dessa_ blickar.
Sid. 180, rad 22: till åldern. Hskr.: nu till åldern. »Nu» omedelbart
efter samma rad.
Sid. 192, rad 7: lagen. Hskr.: lagen (Loven!). Utslagning på denna och
följande rader röjer korrekturändring.
Sid. 196, rad. 14--15: Vi ha endast ett barn tillsammans efter ett års
äktenskap. Hskr.: -- -- ett barn _vi_ efter två års äktenskap.
Utslagning på raden visar korrekturändring.
Sid. 200, rad. 24--25: så bli de. Hskr.: blir de. Men i fortsättningen
med samma subjekt även i hskr.: ha de.
Sid. 201, rad 4: vilken. Hskr.: som; »som» i föregående rad.
Sid. 207, rad 15: det hade ingått. Hskr.: det hade redan ingått. »Redan»
i föregående rad.
Sid. 209, rad 6: liksom. Hskr.: liksom om.
Sid. 212, rad 13: Ser du! Hskr.: Ser du nu! »Nu» strax ovan rad 11.
Sid. 219, rad 9: så att man måste. »Så» tillagt i korr.
Sid. 222, rad. 26--27: Där fick han underrättelsen. Hskr.: Där mottog
han etc. »Tog» i rad 26.
Sid. 224, rad. 5--6: Att hälsa sin monark, ja väl, men hälsa på stolar
och bord! Det senare »hälsa» saknas i hskr.
Sid. 225, rad. 15--16: där också. Hskr.: där med. »Med» å rad 14.
-- rad 20: kassaförvaltarne. Hskr.: kassaförskingrarne.
Sid. 227, rad 3: blir det. Hskr.: så blir det. »Så» i föregående rad.
Sid. 241, rad. 11--12: Hon och greven hade gått isär den gången,
beslutna att skiljas. Hskr.: -- -- hade skiljts den gången, beslutna att
skiljas.
Sid. 243, rad 7: vi vilja båda men kunna icke. Hskr.: vi vill. Antagligt
att korrekturändring gjorts då följande verb »kunna» står i pluralform.
Sid. 245, rad. 16--17: De nu levande andas sin samtid. Hskr.: De levande
levande nu andas sin samtid. -- »De levande» står här i motsättning till
de andligt döda. Utslagning på raden i uppl. 1, visar korrekturändring.
-- rad. 23--24: lägga i stoftkista på silverfötter. Hskr.: lägga i stoft
på silverfötter. Hoppackning av raden i uppl. 1 visar korrekturändring.
Sid. 247, rad 15: Alldeles som Voltaires kortspelare, vilka gråta etc.
Hskr.: -- -- _som_ gråta.
Sid. 248, rad. 10--11: Det [blindtarmsinflammation] är väl en sjukdom i
ett djuriskt organ, som blivit överflödigt. Hskr.: -- -- i ett djuriskt
organ säger ni, som blivit överflödigt. Först skrivet i hskr.: Det är
väl ett djuriskt organ säger ni etc.; därpå inskrivet »en sjukdom i»;
utslagning av omgivande rader i uppl. 1 visar korrekturändring.
Sid. 258, rad. 31--32: Jag tror vi dö i samma stund bandet klippes.
Hskr.: -- -- i samma stund _som_ bandet klippes.
Sid. 259, rad 15: men kunde icke höra, att man slaktade ett får. Hskr.:
-- -- icke veta om att man etc. Ändring för att undvika tautofoni; rad
13: du vet, och rad 11: som du vet.
Sid. 261, rad. 7--8: och då kan jag gå upp och ner etc. I hskr. först
skrivet: då kan jag; sedan »då» överrankat och »och» inskrivet; »då»
antagligen åter insatt i korrektur, läsfel dock även möjligt.
Sid. 263, rad 12: så att många. Hskr.: »så» saknas i hskr.
Sid. 267, rad. 24--25: Fastän jag tycker ofta du är från mörkret. Hskr.:
-- -- _att_ du är etc. Strindberg undviker hälst att.
Sid. 276, rad. 9--10: riksdan är befolkad av kulörta ... Hskr.: av
färgade ...
Sid. 286, rad 14: på samma gång. Hskr.: på en gång.
Sid. 291, rad 23: vilken. Hskr.: som; ändring för att undvika tautofoni:
»som» i föregående rad.
Sid. 293, rad 1: sin stora pelerinkappa och sitt yrande hår. »Sitt»
saknas i hskr. Raden i uppl. 1 hopträngd.
Sid. 298, rad. 27--28: Som förskola till Amerika ha de nog spelat sin
roll. Hskr.: -- -- sin _stora_ roll. Utslagning av raden i uppl. 1 visar
korrekturändring.
Sid. 303, rad 8: Tänk att låta en tjänare stå och skämmas. Hskr.: -- --
stå och frysa och skämmas. »Frysa» i rad 6.
Sid. 304, rad 4: De voro utanför etc. Hskr.: De _stodo_. »Står» i rad 2.
-- rad 18: och du står etc. Hskr.: och står du etc.
Sid. 305, rad 28: antikvariern. Hskr.: antikvarikern. Men sid. 306, rad
1 har även hskr.: antikvariern.
Anmärkning om en språkform.
Sid. 54, rad 10: moderns. Så skriver Strindberg undantagsvis på detta
ställe; eljes regelbundet i andra handskrifter: modren. Sid. 57, rad 12:
modren, även i denna hskr.
John Landquist.
Transcriber's note:
Originalets stavning och interpunktion har bibehållits.
Innehållsförteckningen har flyttats från slutet till början av boken.