midsommardagen brukade folket vallfärda dit för att offra till källan,
vilket skulle medföra lycka. Sedan en dansbana blivit anlagd i närheten,
har tron på källans lyckobringande kraft försvunnit, och man förstår
också att ett sådant grannskap bör kunna skrämma bort vilka undergörande
andar som helst. Till S:t Olofskyrkan brukade man bege sig på Olofsdagen
för att kyssa S:t Olofsbilden, en handling som troddes vara synnerligen
välsignelsebringande, ity att den skänkte bot mot sjukdomar, dålig
hårväxt och andra brister.
Uppe i övre Sverige ge de stora skogarna med sina väldiga granar och
furor rik näring åt fantasien, och där var det tron på jättar och troll,
som företrädesvis spelade in. Nere på slätten hör man mera sällan talas
om troll, annat än i samband med de talrika ättehögarna. Dessa sågos
ofta, särskilt på julnatten stå på guldfötter och därinne dansade
trollen och firade nattliga orgier. Nicolovius förtäljer många sägner
härom i »Folklivet i Skytts härad»,[6] vilka äro särdeles roande. Annars
blir det, som naturligt är, fält och ängar, bäckar och vattensamlingar,
kring vilka folkfantasien rör sig.
På ängarna dansa älvorna i månskenet, bäckahästen ställer till
oräkneliga spratt och kalvar fara omkring på fem ben, talande
människospråk. Kyrkogrimmen gör kyrkogården osäker för den nattlige
vandraren och varulven är lika skrämmande på natten som han synes
ofarlig på dagen, då han är en vanlig människa rätt och slätt. Och bakom
allt detta sitter Albäckafrun och hennes syster Gya, den ena i närheten
av Trälleborg, den andra mitt ute på Skanörs ödsliga ljung och spinna
sina ränker, ständigt i färd med att lägga ut onda rådslag mot de
stackars människobarnen.
Det överlämnas åt den sakkunnige folkloristen att utleta sambandet
mellan gamla tiders skräck för dylika kvinnliga väsen och det obehag
mången ännu i dag erfar, då under morgonpromenaden en käring är den
första person man råkar möta.
Likafullt som tron på dessa kvinnliga olycksfåglar ännu fortlever, så
gör tron på verkliga olycksfåglar sig ännu gällande nere på skånska
slätten. För ett par sedan voro två unga flickor ute på promenad och
funno då ett hölass ligga kullstjälpt mitt på vägen. Hjulet hade gått av
vagnen och drängarna stodo helt betänksamma och överlade på sitt sävliga
sätt, om vad som nu vore att göra. Då flickorna frågade vad som stod på,
erhöllo de till svar: »De ä’ nock _nattravnerne_ (korparna), som har
vatt ude igen å ställt te olyckje.»
Ja, och så hände sig en gång, att då en ung dam, som var mer än vanligt
skrockfull, i ett sällskap redogjorde för sina rön i den vägen, hon även
åhördes av en gammal pastorsadjunkt, ett stort kvickhuvud för övrigt. En
stund lyssnade han stillatigande, men slutligen förlorade han tålamodet
och utbröt förargad: »Fröken borde verkligen skriva en bok om allt det
där. Och sätta som titel:
»_Skrockbok, utgiven av en höna_».
Fotnoter.
[1] körslor.
[2] sovel.
[3] bokmärken.
[4] Köra välten.
[5] Sur fårmjölk.
[6] år 1908 utkommen i ny upplaga på C. W. K. Gleerups förlag.
Noteringar:
Fotnoter har samlats i slutet av boken.
Originalets grammatik, stavning och interpunktion har bibehållits.
Uppenbarliga fel har rättats utan notis. Vidare rättelser är som
följande (innan/efter):
[s. 19]:
... fyllts med mat bröd, kakor och specerier ...
... fyllts med mat, bröd, kakor och specerier ...
[s. 28]:
... Det blev ej bättre å de slutligen anlände till ...
... Det blev ej bättre då de slutligen anlände till ...
[s. 45]:
... Mötas av klocksång ny från en annan kyrka, ...
... Ensamt och matt de hän över nejden klinga; ...
[s. 50]:
... alla rummen i en virvlande fart rullat ihop sig ...
... alla rummen i en virvlande fart, rullat ihop sig ...
[s. 61]:
... dagen, vilket ej ansåg överensstämmande med god ...
... dagen, vilket ej ansågs överensstämmande med god ...
[s. 62]:
... var ej odelat behagligt dock ville man, ...
... var ej odelat behagligt, dock ville man, ...
[s. 64]:
... hade slaktats och stora salen, som eljest endast begagnade ...
... hade slaktats och stora salen, som eljest endast begagnades ...
[s. 67]:
... hjälpas. Med energisk rynkad panna och en min ...
... hjälpas. Med energiskt rynkad panna och en min ...
[s. 71]:
... käraste arm, utan över allt, där de kunde lämpligen ...
... kärastes arm, utan över allt, där de kunde lämpligen ...
[s. 93]:
... hela ungdomsskaran sig på vandring ner till »Kullen» ...
... hela ungdomsskaran sig på vandring ner till »Kullen», ...
[s. 96]:
... och prisad, tills hans slutligen helt blygsamt ...
... och prisad, tills han slutligen helt blygsamt ...
[s. 136]:
... å teatern i Malmö. Och han försummade ej gärna ...
... på teatern i Malmö. Och han försummade ej gärna ...
[s. 148]:
... ute på Sknörs ödsliga ljung och spinna sina ränker, ...
... ute på Skanörs ödsliga ljung och spinna sina ränker, ...