Den siste atenaren, Rydbergs mest berömda prosadikt, skrevs
ursprungligen såsom följetong i Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning, där den började intagas i februari 1859. Mot slutet
av samma år utkom den såsom bok å Hedlund & Lindskogs förlag.
Den skrevs till god del såsom tendensskrift, vilket till fylles
framgår av det märkliga förordet med dess mot den kyrkliga
ofördragsamheten, samvetstvånget och formelväsendet riktade udd. I
detta avseende utgör »Den siste atenaren» förberedelsen till Rydbergs
teologiska strider under det nästa årtiondet.
Förordet är intaget i första, andra samt, oväsentligt ändrat, i femte
upplagan.
Andra upplagan utkom 1866 hos L. J. Hierta; tredje, fjärde och femte
1876, 1880 och 1892 hos Alb. Bonnier. I språkligt avseende äro de
senare upplagorna retuscherade.
Romanen är översatt i följande tolkningar:
The last Athenian. Translated by W. W. Thomas j:r. Philadelphia 1869.
Den sidste Athenienser. Oversat av Otto Borchsenius. Kbhvn 1874.
Der letzte Athenienser. Culturhistorischer Roman. Aus dem Schwedischen
von Emil J. Jonas. Leipzig 1875.
Chrusanteùs. Uit het zweedsch door Ph. Wijsman. Amsterdam 1886.
Viimeinen Ateenalainen. Helsingfors 1891. Översatt av Aukusti Dahlberg
för en tidning i Tammerfors, översättningen omarbetad av professor O.
A. Tudéer, verserna översatta av Kaarlo Forsman.
KARL WARBURG.
[1] Till sjätte upplagan 1898.
End of file.