In obscuro nasoitur
illustrator solis,
stabulo reponitur
princeps terrae molis.
Fasciatur dextera -- -- -- --
Sången klingade klar och fulltonig, om ock något långsläpig ur en
ungdomlig skaras bröst, ock i det hela blandade sig en hes, skroflig
röst, som tyktes intaga den ledande stämman. Det var rector
scholasticus, magister Magnus Johannis, som anstälde sångöfning med
sina djäknar.
Rummet var svagt upplyst i den tidiga morgonstunden. Några sömniga
dankar brunno på ett af fönstren och ur den oformliga spiseln kastade
en väldig brasa sitt matta sken öfver det kvistiga furugolfvet, på
hvilket eleverna enligt tidens sed sutto under lektionerna. Bord och
bänkar voro nämligen bannlysta från skolsalarna.
Från angränsande rum spordes ett högljudt svammel. Alphabeticas elever
bjödo här till att efter bästa förmåga inplugga i sig vetandets första
grunder. De leddes däri af en instructor eller auditor, såsom de mera
försigkomna eleverna i denna sin egenskap af lärare benämdes. -- Det
gick trögt, men färlan, som hängde hotfull på väggen, lifvade intresset
och sporrade fliten, då dessa ville tryta. Detta var för öfrigt ett
redskap, som i medeltiden rätt ofta kom till användning vid hvarjehanda
förseelser både från djäknars och underlärares sida.
Den unge lärarens tålamod synes dock ej låta störa sig af första
motgång. Men någon gång tillkännager likväl en och annan min i hans
anlete en tydlig missbelåtenhet med sina disciplers tröga
uppfattningsförmåga.
Vi igenkänna i honom en för oss gammal bekant: Arvid Kurck, nu elev å
grammatica.
Vid medeltidens slut utgjordes eleverna vid Åbo katedralskola ännu för
det mesta af allmogesöner. Men någon gång sände också de högre
uppsatta, t.o.m. adeln, sina söner hit för att uppfostras till
mottagare af höga kyrkliga värdigheter. Samma mål synes jämväl hafva
föresväfvat Arvid Kurck vid hans inträde i nämda skola.
Men också andra orsaker drefvo honom härtill. De uppskakande
händelserna på Laukko hade otvifvelaktigt så berört den känslige
gossen, att han för alltid beslutit att afsäga sig familjelifvet och
ingå i det andliga ståndet. Af samma skäl uppkallade han sig ej häller,
såsom vid denna tidpunkt annars var vanligt, efter sin fader Arvid
Klasson Kurck, utan helt enkelt Arvid Kurck.
Klasserna i Åbo katedralskola voro till antalet fyra, nämligen
rhetorica, grammatica, donatistica och alphabetica eller elementaria.
Rektor var ende ordinarie läraren. Han erhöll sin aflöning af kyrkan,
olika vid olika skolor. Så omnämnas rectores beneficiati och rectores
non beneficiati. De förres lön utgjordes af något prebende vid
domkyrkan eller något pastorat (beneficium), fri kost och salarium
scholasticum (afgift af eleverna). De senare åter erhöllo fri kost,
salarium, djäknepenningarne från Lundo om hösten och Hauho om vintern.
Under ferierna företogo eleverna för att hopsamla åt sig de lifsmedel
och andra förnödenheter, de för den följande terminen behöfde, s.k.
djäknegång i därtill af rektor anvisad församling. Dessa tiggerifärder,
hvarunder man vandrade från gård till gård, medförde också oftast
afsedt resultat. De vanligaste håfvorna utgjordes af spannmål (bladum),
penningar eller skinnvaror.
Djäknarne kunde därjämte göra sig en ringa inkomst genom fullgörandet
af diverse uppdrag, hvartill de, då skolans plikter ej kallade dem,
anlitades. Särskildt betjänade såsom man kan sluta exempelvis af
anteckningar i Åbo domkyrkas räkenskaper, den skolan nära belägna
domkyrkan sig ofta af deras biträde.
Angående Åbo katedralskolas elever i öfrigt må framhållas, att desse ej
voro synnerligen aktade af den stora allmänheten. Ofta ingingo klagomål
rörande deras konflikter med slottstjänare och andra.
Skolundervisningen begynte från ABC. Skoltiden var mycket lång, andan i
skolorna rå och tukten sträng. Men detta oaktadt syntes eleverna jämväl
förstå beakta lifvets gladare sidor och med lust deltaga i de lekar,
nöjen och förströelser, hvilka erbjödos dem på enkom härtill bestämda
dagar.
Latinet var medelpunkten i all undervisning, men det latin, som här
inlärdes, var barbariskt munklatin.
Läroböckerna i detta språk voro vanligen affattade på vers, och dessa
måste eleverna lära sig ord för ord utantill.
Bland öfriga undervisningsämnen må nämnas kristendomens hufvudstycken
(Fader vår, Symbolum apostolicum, Ave Maria och Davids 7 botpsalmer),
vidare någon scholastisk teologi, de första grunderna i den kanoniska
rätten samt sång (musica choralis et figurata, latinsk sång och
mässande), hufvudbeståndsdelen vid den katolska gudstjänsten.
Böcker voro under medeltiden och äfven senare ganska sällsynta och i
följd däraf belades desamma vanligen med fabelaktigt höga pris. Åbo
domkyrka egde dock ett ganska omfattande bibliotek, vid denna tid det
största i Finland. Antagligt är att också klostren hade sina
boksamlingar, då man erfar, att sådana äfven egdes af skolorna.
Flertalet af böckerna utgjordes af: manualia, missalia, breviaria,
bibelförklaringar, scholastisk teologi, dekretalsamlingar och
hälgonlegender.