Under framställningen af den industriella, nutida moralen har utrymmet
ej medgifvit annat än korta antydningar om de synpunkter, dem vi följt
vid skildringen af den djuriska, den vilda och den barbariska moralen,
nämligen begreppen om människolifvets värde, om äganderätten, om de
svagas behandling, om förhållandet mellan könen samt altruism och
pliktkänsla i allmänhet. En fullständig framställning af vår samtida
moral från dessa synpunkter skulle dessutom innebära en pröfning af, ett
omdöme öfver densamma, hvilka ej tillhöra området för denna skrift.
Endast om själfva hufvudpunkten, den som anges i uttrycket _industriell_
moral, har det varit nödvändigt att tala något utförligare, för att ge
stöd åt påståendet, att nutidens moral ännu är låg; att en fortsatt
utveckling af densamma måste innebära ej blott dess frigörelse från
återstoderna af den djuriska, den vilda och den barbariska uppfattningen
-- dem vi delvis finna kvar i vår samtids moraliska känslor,
rättsbegrepp, seder och lagar -- utan ock en genomgripande ändring i de
_nya_ förhållanden, som det industriella skedet framkallat.
Syftet med denna framställning har endast varit att följa vissa af våra
nu gällande morallagar från deras ursprung fram till deras nuvarande
ståndpunkt. Genom en sådan öfversikt inse vi, att de sedliga begreppen
_icke en gång för alla_ äro nedlagda i människans medvetande. Den visar
oss, att dessa begrepp varit vidt skilda under olika tider och hos olika
folk och att de nu i västerlandet gällande sedliga begreppen äro frukten
af många årtusendens utveckling. Vi kunna därför hoppas, att framtidens
sedlighet kommer att skilja sig lika mycket från vår ståndpunkt, som
denna nu skiljer sig från australnegrernas.
Genom en sådan återblick kunna vi framför allt lära: att den _moraliska
utvecklingen_, liksom all annan utveckling, _i det stora hela taget
oafbrutet skrider framåt_, ehuru en delvis tillbakagång, under vissa
tider och genom vissa omständigheter, ofta inträder. Denna visshet om
ett oaflåtligt, ehuru ytterst långsamt, framåtskridande är lika rik på
kraft och hopp som den forna föreställningen -- om en i Guds beläte
skapad men fallen mänsklighet -- var försvagande och förtviflad. Det
finnes ingen i djupaste mening mer uppbyggande tanke än den, att
mänskligheten ur ett djuriskt tillstånd själf arbetat sig upp till sin
nuvarande materiella, intellektuella och moraliska ståndpunkt. Denna
tanke äggar ej blott till oaflåtlig sträfvan i det närvarande, den
tröstar oss äfven öfver många af de tills vidare oundvikliga lidanden,
under hvilka mänskligheten suckar, och den ger oss tillika en härlig
fjärrsyn in i framtidens »förlofvade land».
Ty utvecklingsläran är den högsta synpunkt vi äga, för att erhålla en
öfverblick såväl af den mödosamt tillryggalagda vägen, som af den väg vi
ännu hafva att steg för steg vandra ifall vi vilja nå den _moraliska_
utvecklingens lika väl som all annan utvecklings slutliga mål:
den största möjliga lycka för det största möjliga antal.
Men denna största möjliga lycka kan icke vara annat än hvar enskilds och
hela släktets allt fullare kraftutveckling under en allt större
möjlighet till ett allt högre organiserat lif, till en allt
fullkomligare jämvikt och harmoni mellan den enskildes egna krafter
liksom mellan den enskildes och det helas lifsvärden.
Efterskrift.
Då denna skrift nu utgår i en genomsedd och något ändrad ny upplaga,
vill jag påpeka: att en afdelning i densamma -- _Judarnas moral_ -- 1892
framkallade en motskrift af rabbinen doktor Klein: _Står gamla
testamentets moral värkligen på barbarernas utvecklingsskede?_
Denna motskrift har emellertid icke föranledt mig att ändra något i
denna andra upplaga.
Letourneau brukar ordet _barbarisk_ för det skede, under hvilket
slafveri och månggifte ännu råder. Man kan underkänna denna betecknings
lämplighet men däremot icke erkänna att det genom densamma sker judarna
en större orätt än t. ex. greker, romare och germaner.
Hvad doktor Klein anför som skäl för judarnas, öfver barbariet höjda,
sedlighet, kan med _samma rätt_ anföras för de nämda folken, ifall man
håller sig till deras härligaste diktvärk, yppersta personligheter och
högsta rättsmedvetande. Bredvid doktor Kleins citat, till bestyrkande af
judens godhet mot främlingen, kärlek till nästan, ömhet om trälen o. s.
v. kunna ställas liknande ur andra asiatiska religionsstiftares eller ur
stoikernas skrifter. Men den ALLMÄNNA sedliga ståndpunkten afgöres icke
genom de högt ståendes uttalanden, ej ens genom de yppersta lagbuden:
den afgöres genom de känslor och rättsseder, som afgöra _flertalets
handlingar_. När doktor Klein framhåller att utvecklingens lag gjort sig
gällande äfven hos judarna och att man därför i deras skrifter finner
det högre och lägre bredvid hvartannat, upprepar han endast hvad som i
denna skrift öfverallt betonas. Men det är med full rätt som en helbild
af sedligheten ställer det låga _bredvid_ det höga. Letourneau talar ej
om Jeftas offer som uttryck af judarnas högsta moral men som vittnesbörd
om de då ännu kvarlefvande människooffren. När det påpekas att Jaëls och
Judiths lönnmord förhärligas, så får detta icke bevisa mera än att
judarna -- som många kristna än i dag -- ansågo lönnmord tillåtet mot
fiender. Att Judith aldrig funnits, att hennes historia -- som doktor
Klein framhåller -- är en tendensdikt från århundradet efter Kristus,
har för denna bevisning ingen betydelse, eller rättare: det _ökar_
bevisstyrkan att en sådan tendensdikt då ännu kunde författas; den
»apokryfiska» Judith vittnar mer mot judarnas moral än den »historiska»
Jaël!
Gamla testamentets härliga kvinnogestalter och sköna lifsförhållanden,
liksom de många bevisen där på aktning för kvinnan, dem doktor Klein med
rätt framhåller, blifva dock vida _öfverträffade_, om man går till den
helleniska och germanska litteraturen. Men allt detta hindrar ej att hos
judarna -- som hos de nyssnämda folken -- polygamien länge var den
härskande _seden_! Det är endast detta som Letourneau påstår och doktor
Klein ej häller kunnat förneka. Men polygamien hör för Letourneau just
samman med den »barbariska» moralen!
Doktor Klein har icke sökt vederlägga ett enda af de gjorda citaten ur
Gamla testamentet men förklarar i alla fall att Letourneaus påståenden
om judarnas moral -- påståenden, _punkt för punkt_ stödda af bibelcitat
-- »icke kunna tagas på allvar». Och doktor Klein anser sig hafva
vederlagt desamma genom att framhålla bibelord af altruistisk innebörd!
Men det torde nog vara så, att Jobs sköna ord om de tjänandes rätt äro
lika litet bevisande för de tjänandes värkliga ställning hos judarna,
som Viktor Rydbergs, af ädlaste mänsklighetskänsla fyllda dikter, äro
bevisande för förhållandet mellan svenska arbetare och arbetsgifvare
under slutet af 1800-talet!
Doktor Klein erkänner att Letourneau framhåller flera fall där den
judiska _lagen_ höjde sig till större mänsklighet, men han beklagar att
Letourneau därur icke drar slutsatsen om judarnas sedliga öfverlägsenhet
framför hvarje annat forntida folk, särskilt i fråga om broderlighetens
tanke.
Mot doktor Kleins mening i detta fall har man kanske rätt att ställa --
judarnas egna stora profeter till och med Jesus?!
Dessa stora skalder och siare torde hafva varit lika ensamma inom sitt
folk, som de stora hos alla folk varit. De kunna lika litet anses
uttrycka judarnas sedliga höjd som Sokrates samtal eller Havamål kunna
anses ge en trogen bild af atenarnas eller nordbornas sedlighet. Jesus
kallade, vill jag minnas, Jerusalem den stad, som stenar sina profeter
och hans eget öde var således intet undantagsöde! Och ej häller talade
han eller hans föregångare om broderlighetens och fridens tankar som
hade de menat sig förkunna allmänt erkända och efterlefda sanningar!
Sådana förkunnare torde höra till _de öfverflödiga_ -- och till dem vill
jag minst af alla räkna Jesus eller Israels profeter.
Letourneau har den -- af den jämförande religionsvetenskapen allt mer
bestyrkta -- historiska sanningen på sin sida när han icke anser att
höjdläget af de ALLMÄNNA judiska _moralbegreppen_ berättiga detta folk
till en _särställning_ bland de folk med hvilka han samordnar dem. I de
judiska _gudsbegreppen_ och den däraf beroende _pliktkänslan_ ligger det
säregna, icke i själfva de härskande lagarna och sederna, af
hvilka Letourneau -- i detta som i öfriga fall -- endast sökt
_medelproportionalen_ genom några, nästan skematiskt fasthållna,
_hufvuddrag_.
Mot mig, som bearbetare af Letourneau, riktar doktor Klein den
påminnelsen att man icke bör kasta stenar i den brunn ur hvilken man
druckit.
På detta vill jag endast svara att, när gamla brunnar djupgräfvas och
ommuras, då kan man ej undgå att stenar falla i vattnet. Men detta bör
icke afhålla någon från att taga del i det arbete, som åt framtiden
skall bereda djupare och klarare källor.
Stockholm i januari 1903.
ELLEN KEY.
Ordlista på en del af de i denna skrift förekommande främmande
ord.
_Anarki_ = regeringslöshet, laglöshet.
_Annaler_ = årliga anteckningar, tideböcker.
_Antiken_ = den grekisk-romerska forntiden.
_Apportera_ = hämta.
_Arkeologi_ = fornkunskap.
_Askes_ = undertryckande af alla sinnliga kraf, vanligen i förening
med omedelbart själfplågeri.
_Automatisk_ = handlande af egen drift.
_Batat_ = en rotfrukt, liknande potatis.
_Biologi_ = läran om lifvet hos växter och djur.
_Celibat_ = ogift stånd.
_Centrum_ = medelpunkt.
_Ceremoni_ = vedertaget höflighetsbruk (äfven högtidlighet).
_Civilisation_ = bildning, hyfsning, odling m. m.
_Disciplin_ = tukt (och ordning).
_Dressyr_ = inöfning.
_Etikett_ = umgängestvång, vedertagen umgängessed.
_Etnografi_ = folkkunskap.
_Expedition_ = krigståg, beskickning m. m.
_Feodalism_ = länsinrättning.
_Fysiologi_ = läran om lifvets företeelser och lifsvärktygens
förrättningar.
_Generation_ = släktled.
_Impuls_ = starkt pådrifvande äggelse.
_Industriell_ = näringsfliten tillhörig, af näringarna beroende.
_Initiativ_ = företagsamhet, själfvärksamhet.
_Inkarnerad_ = vorden kött (d. v. s. förkroppsligad).
_Inkvisitionsdomstol_ = en hemlig, kyrklig domstol i trossaker.
_Inorganiserad_ = i lifsförrättningarna ingången, blifven till ett
med personligheten.
_Instinkt_ = naturdrift.
_Instinktiv_ = som naturdrift värkande, af naturdrift skeende.
_Intellektuell_ = förståndet tillhörande, förståndsmässig.
_Kannibal_ = människoätare.
_Kannibalism_ = människoätande.
_Kompromiss_ = öfverenskommelse genom ömsesidig eftergift.
_Kommunism_ = egendomsgemenskap.
_Korruption_ = oärlighet, mutbarhet.
_Kultur_ = odling.
_Legaliserad_ = laggiltig.
_Mani_ = vurm, vansinnigt begär.
_Materiell_ = tillhörande det yttre, kroppsliga, synliga, påtagliga.
_Mekaniskt_ = något som sker utan förståndets värksamhet.
_Merkantil_ = handeln tillhörig, af handeln beroende.
_Moral_ = sedlighet.
_Organism_ = en varelses lifsvärktyg, sedda som ett helt.
_Period_ = tidrymd.
_Primitiv_ = ursprunglig. Ordet användes i denna skrift både om de
tidigaste människorna och om de, likt dessa urmänniskor lefvande,
nutida vildarne.
_Privat_ = enskild.
_Produktion_ = frambringande, tillvärkning.
_Psykologi_ = läran om själen.
_Representant_ = ombud, ställföreträdare.
_Reglementera_ = genom föreskrifter ordna.
_Servil_ = slafvisk, krypande.
_Stoisk_ = oberörd af glädje, smärta och njutning; själfbehärskad,
orubbligt plikttrogen.
_System_ = ett ordnadt, af delar bestående helt; sammanfattning af
de orsaker, som frambringa en viss värkan; plan efter hvilken man
arbetar.
_Teori_ = vetenskaplig lära eller åsikt (utan afseende på
tillämpningen).
_Tortyr_ = pinligt förhör.
_Variation_ = omväxling, olikhet.
_Zon_ = jordbälte, luftstreck.