Staccato.
Kort innan det ringde till middagen trädde Croft in i förmaket och till
sin stora belåtenhet träffade han ingen annan än sin tant där.
-- Just hvad jag önskade, började han och slog sig ned bredvid henne i
soffan. Jag kom med afsikt ned så tidigt, för att jag skulle få prata
litet med dig. Jag vet, att du alltid är färdig en hel evighet före de
andra. Säg mig nu hvem de nätta, små flickorna äro och hvarför de äro
här?
-- Du menar den lilla fiolspelerskan -- hon är riktigt söt och den
andra är också en liten nätt varelse. Min gossar jag fick höra, att hon
skall spela alldeles gudomligt, den ande, förstås. Systern
ackompagnerar henne och tager vård om henne. Hon tyckes ordna alt för
henne. Hon är så att säga hofmästarinnan.
-- Jag förstår inte, huru du kommit i beröring med dem?
-- Af en besynnerlig slump fick jag genom Marianne höra talas om dem.
Du känner ju min väninna fru Wilberforce? Min käre John, tillade hon
plötsligt med klagande ton, jag måste säga dig, att alt går rysligt
illa här. Jag har värkligen haft så mycken förargelse och så mycket
besvär och räkenskaperna äro så intrasslade. -- --
-- Kors, afbröt John Croft henne leende, inbringar mönsterhospitalet
ingenting? Jag trodde, att det gick alldeles utmärkt.
-- Min käre gosse, det kan inte gå sämre än det gör. Saken är den --
hon blef plötsligt meddelsam, att landtbefolkningen här är så dum, att
den icke begriper någonting dylikt. De vilja icke komma in på
hospitalet, emedan de påstå, att läkarne behandla dem som försöksobjekt
och att den, som dör där, blir skuren i små bitar. Jag försäkrar dig,
John, att en kvinna på fullt allvar sade mig detta. Jag tror, att
hennes en bror dött på ett sjukhus. Hon berättade hela historien för
mig -- i alla dess detaljer. Nå, med ett ord, han blef obducerad. "Och
tänk nu, nådig fru", sade hon, "nu måste vår stackars Tom träda inför
Vår Herre utan hjärta och njurar!"
John skrattade ånyo och lade benen i kors öfver hvarandra.
-- Säg mig, började han åter; men lady Mary fortsatte utan att höra på
honom:
-- Här råder en alldeles otrolig okunnighet! Kan du föreställa dig, att
jag nyligen frågade en kvinna hvad hon skulle göra, ifall hennes barn
skulle bränna eller skålla sig, och hon då svarade: "Jag skulle hålla
det under pumpen!" Kommer det dig ej att rysa? Jag insåg, att någonting
måste göras och då fick jag en lysande idé. -- Mödra-uppfostrings-
föreningen -- är det inte ett bra namn? Jag har inrättat skolklasser
för byns kvinnor, lättfattliga föredrag, angående sjukvård, hvilka de
alla kunna förstå. De få lära sig huru man skall förbinda en skadad
lem, huru man sköter ett brännsår, huru en sjuksäng skall bäddas och
ordnas. Sedan ha de enkla lektioner för att lära sig bereda sjukmat; de
lära sig koka sjötunga och hönsbuljong. --
-- Sjötunga och hönsbuljong? upprepade John och drog upp ögonbrynen.
-- Ja, dylika enkla saker. Anser du det inte vara mycket nyttigt?
-- Mycket nyttigt och praktiskt, min bästa tant. Männen förtjäna
troligtvis tolf à fjorton shillings i veckan. Lönerna äro ju mera låga
här?
-- Jag har ingen aning om hvad de förtjäna. Men hör på, John -- hon
satte sig åter upp på sin käpphäst och lät den muntert trafva åstad.
Sedan ha de lektioner i sömnad; de få lära sig att klippa till och sy
sina egna och sina barns kläder. Jag köper tyget, men de få taga hem de
kläder de förfärdigat; och jag låter dem också taga sopporna, stekarna
och geléerna hem med sig, blott för att sporra deras ifver och gifva
deras anhöriga en föreställning om, huru dessa saker skola smaka. Och
jag måste värkligen säga dig, att saken genast från början rönte stor
framgång: kvinnorna trängdes riktigt om att få plats i mina klasser.
Efter de första fjorton dagarna måste jag öka min lärarepersonal, och
skolrummet -- efter skoltimmarnas slut lät jag meddela undervisningen i
skolrummet -- räkte snart icke till. Och jag var så stolt och
förhoppningsfull, min käre John, att jag bygde ett hus med en stor
föreläsningssal och flere kök och en tvättstuga -- ack! jag glömde, att
de också få lära sig tvätta -- och alt går också mycket bra -- men --
-- Jag förstår fullkomligt, svarade John, som blifvit en smula otålig
under denna långa förklaring. Sakens finansiella del är icke så
tillfredsställande som alt det öfriga! därför har du arrangerat denna
bazar och konserten och fröken Kostolitz skall vara en af
dragningskrafterna.
-- Mycket riktigt, svarade lady Mary, högst belåten för att han så
hastigt uppfattat sakernas läge. Ty, ser du, anskaffandet af
materialerna till de olika afdelningarna gör företaget litet dyrt och
byggnaden kostar också mera än jag trodde. Sedermera, då föreningen
riktigt kommit i gång, kommer den också att själf upprätthålla sig.
Hvarje medlem måste erlägga en inträdesafgift och bidraga till en årlig
insamling; men för ögonblicket vill jag icke göra de stackars
varelserna modlösa.
-- Det tycker jag du har fullkomligt rätt uti, sade hennes nevö med
eftertryck. Och sålunda fick du det lyckliga infallet...
-- Sålunda fick jag det lyckliga infallet att föranstalta en konsert
och en teaterrepresentation. Ser du, jag har redan så ofta haft bazarer
och den sista -- för aftonskolan -- var ett grundligt fiasko. Och jag
blef naturligtvis förtjust, då Marianne Wilberforce skref och
underrättade mig, att hon upptäkt någonting alldeles nytt, som kunde
bidraga till underhållningen. Vänta, jag tror, att jag har hennes bref
här.
Lady Mary skred majestätiskt genom rummet och drog upp lådan i ett
litet bord.
-- Ja, här är det -- nu skall jag läsa det för dig: "Jag har just
funnit det, som du behöfver -- en alldeles ny dragningskraft och alt
annat än dyr."
John erfor en plötslig känsla af medlidande.
"Jag har lärt känna ett par förtjusande utländskor -- fransyskor eller
ungerskor, det vet jag inte så noga; deras namn är Kostolitz."
-- Det är då bestämdt icke franskt, anmärkte John.
"Den ena af dem är rent af ett geni", läste lady Mary vidare utan att
låta störa sig af anmärkningen, "hon spelar alldeles gudomligt fiol och
reciterar som en ängel, jag har äfven hört, att hon spelar teater
mycket bra, ehuru hon ej ämnar gå in vid scenen. De ha just kommit till
London och känna ingen människa, därför är det just rätta tiden för
dig. Du kan få dem för ingenting. Enligt hvad den andra systern sade
mig äro de framför alt angelägna om att bli bekanta. De ha till en
början för afsikt att gifva lektioner, den ena af dem gör det
åtminstone, blott för att förtjäna deras uppehälle, tils det blir något
lämpligt tillfälle för den yngre att debutera. 'Jag vill uppbjuda alt
för att göra min systers talang gällande, hon är ett geni', sade den
äldre till mig. Jag tykte det var så älskligt af henne. Du behöfver
värkligen icke vara rädd för dem. De äro fullkomligt presentabla och,
som jag tror, mycket tillbakadragna."
John drog upp ögonbrynen.
-- Det var icke det ord, som karaktäriserade fröken Valérie, ehuru han
å andra sidan icke kunde beskylla henne för att vara påflugen.
-- Jag beslöt därför att låta dem komma hit, slutade lady Mary, som vek
ihop brefvet och stack det i fickan. Vi skola låta den lilla spela i
afton.