I Juni 1871

(i Rosinas rôl).

I ljusgrön festlig sommartoilette

Naturens genier, leende och unga,

Det gamla Finlands stränder smakfullt klädt,

Konvaljen doftar, små artister sjunga

I lundens träd en kärleksvarm duett

Och Philomela midnattstiden lockar

Till _Kajsaniemi_ folk i stora flockar.

Der satt, beundrad nyss af hög och låg,

Vår _primadonna_ ifrån luftens riken, –

Men, plötsligt af sitt publikum besviken,

I går hon sjunga fick för vind och våg

Och skåda huru unga liksom gamla

Med ifver i _Arkadien_ sig samla.

Här i en smått förgäten tempelsal

Enhvar bekantskap göra vill med slagen

Utaf en ny, en Suomi-Näktergal.

Man lyssnar, häpnar, jemför helt betagen,

Och snart ej någon tvekar i sitt val,

Ty här man hör en stämma, ansad, mogen,

Men vårfrisk dock, som dess rivals i skogen;

Och anden högt mot idealets verld

Förmår att sträcka vingen fritt och modigt,

Om ock ej banan bröts vid egen härd!

Ack! – konstens blomster växa sällan frodigt

Bland en befolkning i bekymmer närd,

Och sångarfåglars toner lätt förfrysa,

Der solens strålar kort och sparsamt lysa!

Men se! när frigjord bölja slår mot land

Och sqvalpar öfver klipporna i norden,

Då längta sångarfåglarna ibland

Att dricka vårluft uppå fosterjorden

Och derför kom _Rosina_ till vår strand.

Ur våra hjertan högt „välkommen“ ljuder

Och moder Suomi famnen åt dig bjuder!

A–ï–a.

Konstnärens kärlek.

O hvarthän? o hvilken längtan!

Hvilken storm och eld och trängtan,

Hvilken oro mig förtär!

Ej jag frid, ej svalka finner,

Himmelsstormande det brinner,

I mitt hjerta kamp det är!

I min barm i drömmar sluten,

Lätt af morgonglans omfluten,

Full af frid låg himlen blå;

Men nu sväfva bilder ljusa

I min dröm, mig locka, tjusa,

Och min frid i bojor slå.

Färger stån mig bi, och toner!

Diktkonst, – kom från högre zoner!

Hjelp mig skildra hvad jag ser!

Hjertat högt af längtan sväller,

Vemodståren så varmt framqväller,

Kärlek! – hvilka qval du ger!

Ja, det kärlek är! – jag känner,

Hur det flammar klart och bränner,

Hela verlden ville jag

I min fulla famn omsluta,

Saligt drömma, – saligt njuta

Lifvet i ett andedrag.

e ***

Mosaiker · 第 10 / 13 题