hur man finner Vägen,
som av varje Veda-kunnig
kallas för Ovansklig;
-- Vägen, trådd av lystnadsfria,
starka mänskosjälar,
och som leder mänskans längtan
11 till gudomlig renhet!
Med alla sina sinnens portar slutna,
med tanken innestängd i hjärtats rum,
med livets andning fäst i eget huvud,
12 och samlad uti Yoga, -- tänkande
på Mig allena, och upprepande
beständigt AUM, den enda stavelsen,
den Oförgängligt Ende Gudens namn,
-- om mänskan övergiver så sin kropp,
13 då vandrar hon den allrahögsta Vägen.
Ty den vars tanke fäster sig i Mig
och ej vid något annat, hinner Mig
med lätthet, Prithas son, -- ty han är stadd
14 beständigt uti Yogas harmoni.
Se, dessa stora själar hinna Mig,
och födas icke mer till smärtans ort
15 och till förgängelsen; -- de nå fullkomning.
Ja, alla världar, även Brahmas värld,
Arjuna, ha begynnelse och ände,
men den som går till Mig, o Kuntis son,
16 han födes icke mera. -- De som känna
den Brahmas dag, som varar tusen åldrar
och Brahmas natt, som eger samma längd,
17 de känna växlingen av dag och natt.
Utur det Omanifesterade
gå alla väsen fram vid dagens början;
i Det, som kallas Omanifesterat,
18 de lösas åter upp, då natten kommer.
Och samma ström av tallöst många väsen
går ständigt åter fram vid dagens gryning
o Prithas son; och enligt lagens bud
19 de lösas åter upp, då natten kommer.
Det fins alltså ett ännu högre Väsen,
än allt som högt och oförvanskligt är,
20 -- ett evigt, som, då alla ting förgås,
dock ej förgås med dem; -- och detta kallas
det Oförgängliga, som aldrig synes;
-- det nämnes ock den allrahögsta Vägen.
Och de som nå den, återvända ej;
21 den är Min allrahögsta tillflyktsort
Och Han, den högste Skaparanden, hinnes,
o Prithas son, förmedelst trogen dyrkan
av Honom, uti vilken allting dväljes,
22 som genomtränger hela världens rund.
O förste du bland alla Bharatas,
nu vill Jag även tälja och förklara
de tider, då en Yogi vandrar hädan
och icke återvänder, samt de tider
23 då han går bort, men sedan vänder åter.
Om någon vandrar hän i helig eld,
i glans som liknar månens klara strålar,
och dagens ljus, och sommarsolens sken,
24 och ser det EVIGA, -- då når han DET.
Men om han söker röken, icke elden,
och är hans bortgång lik en månlös natt,
och lik den mörka vintern utan sol,
-- då narras han av första månskensstråle
25 och återvänder hit till denna jord.[21]
Igenom världen leda tvenne vägar,
den ljusa och den mörka. Ljusets väg
går till en frid förutan återvändo,
26 men ned till jorden leder mörkrets väg.
O Prithas son, en Yogi, som har skådat
de båda vägarna, förvirras ej.
27 Så bliv, Arjuna, stadigt fäst i Yoga!
Frukten av förtjänstfull handling,
vilken Veda lägger
uti bot och allmosgåvor
samt i fromma offer,
överträffas högt av Yogin,
då han fattar detta;
och han vandrar till sin högsta
28 och sin älsta tillflykt.
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet
om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det
ÅTTONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM DET OFÖRGÄNGLIGA HÖGSTA EVIGA.
IX.
HERREN kvad:
För dig, som icke lyssnar för att klandra,
vill Jag förkunna denna Hemlighet,
den djupaste i kunskap och i visdom;
1 den skall befria dig från allting ont.
En kunglig Visdom, kunglig Hemlighet,
en högsta Luftring är det, -- hjärtats visdom,
2 rättfärdig, oförgänglig, ljuv att följa.
De som förneka den, de nå Mig ej,
O fiendernas skräck! -- de återvända
3 till världens vägar, och de finna döden.
-- Jag genomtränger hela denna värld,
fast ej däri Jag synes uppenbarad:
4 allt har sin rot i Mig, -- ej Jag i något.
Dock -- varelsernas rot är ej i Mig,
så lär Min högsta Yoga! -- Alla väsens
urgrund och stöd, ej rotfast uti dem,
5 Mitt Själv är ytterst deras skaparorsak.
Som jordens lufthav rör sig i Akasha
och svävar hit och dit i rymdens sköte,
6 så vilar allting dock till sist i Mig.
När världsförloppet lider mot sin ände,
då dölja tingen sig på nytt i Mig;
när världsförloppet åter skall begynna,
7 Jag sänder åter ut det, Kuntis son.
Jag döljer Mig uti Naturens sköte
och föder varelsernas mängd till liv;
förutan egen kraft de alstras alla;
8 de leva endast av Naturens kraft.
Ej heller bindes Jag af Mina verk,
o Dhananjaya! Oberörd Jag sitter
9 i deras mitt, och fästes ej vid dem.
Och driven av Min kraft, Naturen sänder
i rymden ut båd' rörligt och orörligt;
10 -- se där det skäl som driver världens lopp.
Men dårarne förakta Mig, då Jag
har klätt Mig uti jordisk liknelse:
de känna ej igen Mitt högre väsen,
11 ej härskarn över alla varelser.
Med hopplöst, dådlöst, vettlöst, tanklöst liv
de hava endast del i vad demoniskt
12 och trollskt och svekfullt är till sin natur.
Men höge Andar,[22] o du Prithas son,
som hava del i Min gudomlighet,
de vörda Mig med aldrig rubbad håg,
13 de känna Mig som varelsernas källa;
de prisa Mig, och sträva med ståndaktig
och ödmjuk själ att lyda Mina bud;
14 de dyrka Mig med from, harmonisk själ.
Och andra vörda Mig med visdomsoffer
och dyrka Mig, den En-Mångfaldige,
15 vars anlete är synligt överallt.
Jag, Jag är offerhandlingen och offret
och offergräset, bönen,[23] offersmöret,
16 och altarelden, och vad den förtär;
Jag världens Fader, Moder, Stöd och Ursprung,
den Dyrkansvärde, Kraftens Ord, Omkara,
17 Rig, Sama, Yajur,[24] detta allt är Jag;
Jag Vägen, Brudgummen och Herren; -- Vittnet
och Tillflyktsorten, Skyddet, Älskaren;
Begynnelsen, Upplösningen och Grunden,
18 Skattkammarn, Fröet till oändligt Liv.
Jag skänker värme, ger och häjdar regnet;
Jag är odödlighet och död, -- båd' Vara
19 och Icke-Vara, det är Jag, Arjuna.
De som känna de Tre[25] och druckit den heliga Soma,
de som rena från synd, söka till himlen sin väg,
-- se, dem leder Jag upp den rätta vägen till himlen,
vägen som leder i glans bort till dess strålande
värld.
Himlen bidar i ljus de Ljusets salige Andar,
20 vilka få dela med fröjd gudarnas ljuvliga spis.
Men då de fröjdats en tid i himlens väldiga rymder,
vissna de neder och dö, födas å jorden igen;
-- Vedas' dygder de följt och följt sin salighetslängtan:
21 salige bliva de ock, -- ändligt, de ville det så.
Men de som dyrka Mig, och Mig allena,
och icke eftersträva andra mål,
dem skänker Jag en ständig harmoni
22 och bringar dem fullständig frid och trygghet.
Och aven de som dyrka andra gudar
med tro och kärlek, dyrka Mig i dem,
23 fast ej de känna Urtids-Visdomsläran.
Jag tager mot de offer som de bringa,
ty Jag är Herren; -- dock Mitt väsende
24 är okänt för dem; därför gå de vilse.
Till gudarna gå gudars dyrkare,
och Fädrens dyrkare till sina Fäder,
och de som dyrka andar, gå till dem;
25 men de som dyrka Mig, de finna Mig.
Och den som offrar Mig ett löv, en blomma,
en frukt, en vattenbägare, -- förvisso,
Jag tager mot hans hjärtas fromma offer
26 till tecken på hans andes goda kamp.
Vad än du gör och vad du än förtär,
vad hälst du än må offra eller skänka,
vad bot du än må öva, Kuntis son,
27 du göre det som offer, bragt åt Mig.
Så skall du lösas ifrån alla fjättrar
av handlingar med god och dålig frukt;
befriat av försakelsernas Yoga
28 ditt jag skall frigjort hinna fram till Mig.
Jag är densamme uti alla väsen,
Jag hatar ingen och har ingen kär,
men de som vörda Mig med verklig fromhet,
29 de leva uti Mig, och Jag i dem.
Och om en brottsling vänder sig till Mig
och aktar intet mer än Mig, -- då varder
han skuldlös, -- han bör räknas för rättfärdig,
30 ty han har träffat ett rättfärdigt val.
Han varder renad snart, och vandrar sedan
till evig frid i Mig. O Kuntis son,
med visshet må du veta, att för alltid
31 Min dyrkare är trygg mot varje fara.
De vilka fly till mig, o Prithas son,
om än de fötts i själva syndens sköte,
som kvinnor, Vaishyas eller Shudras,[26] alla
32 de vandra dock till Mig, den högsta vägen.
Hur mycket mera helige Brahmaner
och konungslige Vise! Må sålunda,
när denna låga värld du underkuvat,
33 du helt, med odelt sinne, dyrka Mig!
Så fäst i Mig din tanke; bed till Mig;
och giv dig själv åt Mig; offra till Mig;
och bragt i harmoni med SJÄLVET, snart
34 du hinner Mig, ty du har blivit Min.
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet
om det Kviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det
NIONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM DEN KUNGLIGA VISDOMEN OCH DEN KUNGLIGA HEMLIGHETEN.
X.
HERREN kvad:
Du hövding med den starka armen, -- lyssna
på nytt engång till detta högsta ord,
som Jag vill säga dig: Jag vill din välfärd,
1 och talar till dig, ty du är Mig kär.
För Ljusets Andar[27] och för Siarne[28]
förblir Min tillkomst sannerligen okänd,
2 ty Jag är Siares och Andars upphov.[29]
Den vilken känner Mig som världens Herre,
ofödd och utan början, han bland alla
3 är utan villa, fri från varje synd.
Inspiration[30] och visdom, klarsynthet,
fördragsamhet och sanningskärlek, lugn,
behärskning; -- lycka, smärta; icke-vara
4 och vara; fruktan och okuvligt mod;
oskadlighet, förnöjsamhet och jämnmod,
allvarlig renhet och barmhärtighet,
gott rykte och försmädelse; -- se där
de kännetecken, vilka följa åt
5 de varelser, som träda fram ur Mig.
De store Siarne, de fyra Äldste[31]
och alla Manus, föddes ur Min tanke
6 och Min natur; -- av dessa föddes släktet.
Och den, som känner denna Yogas väsen
och hemligheten av Min härskarmakt,
han står i ständig harmoni med Mig
7 i ständig Yoga, -- det står säkert fast.
Ty Jag är alltings Fader, och i Mig
har allt sitt ursprung; -- de som fatta detta,
-- de vise, -- dyrka Mig, och hava del
8 i Min natur. -- De minnas alltid Mig,
med livet dolt i Mig, -- och ledande
varandra grad för grad, samtalande
9 om Mig alltjämt, de hava frid och lycka.
Åt dessa jämt harmoniskt stämda själar,
som dyrka Mig i kärlek, skänker Jag
10 Ingivelsen,[32] som leder dem till Mig.
Jag dväljes av barmhärtighet hos dem,
i dem, -- i deras SJÄLV, -- Jag löser upp
det mörker, som av villan alstrats fram;
11 Jag lyser upp det med Min vishets fackla.
ARJUNA kvad:
Du är BRAHMAN, det Högsta Väsendet,
Du är det högsta Hemvist, och den högsta
av Luttringar! -- O Allrahögste Ande,
Du Evige, Gudomligt-Mänsklige,
12 du Urtids Gud, du aldrig födde Gud!
Du som av Rishis hyllas, Du som hyllas
av själve Narada, den höge vise,
av Devala, av Vyasa och Asita,
13 Du Själv har nu förklarat Dig för mig.
Jag vet att allt vad Du mig sagt är sant,
o Keshava! Ditt Väsen träder fram,
o Herre! -- och dess fullhet kan ej fattas
14 av varken Gudar eller Danavas.
Men själv förstår Du Dig förvisso Själv
förmedelst Purushottama, Dig Själv.
O Källa Du för alla varelser,
O Herre Du bland alla varelser,
15 O Gud bland alla Gudar, Världens Herre!
-- Du tälje nu förutan förbehåll
Din egen gudahärlighet i SJÄLVET,
förmedelst vilken Du, beståndande,
16 är Den, som genomtränger alla världar.
Hur kan jag genom jämn betraktelse,
o Yogi, äntligt lära känna dig?
I vilken art, i vilken egenskap
17 bör jag mig föreställa Dig, o Herre?
Förtälj mig ännu mera om Dig själv,
Din höga Yoga och Din härskarmakt!
Du mänskors salighet! jag tröttnar ej
18 att höra livets ord utur Din mun!
HERREN kvad:
Välsignad vare du! -- Jag vill förklara
för dig en del utav Mitt majestät,
och säga, var det skönast träder fram,
du yppersta bland Kuru-ättlingar;
19 -- dock finnas slika drag i gränslös mängd;
ty Jag, Arjuna, Jag är detta SJÄLV,
som bor i varje väsens hjärtedjup;
20 Jag är hos alla början, mitt och ände.
Av Ljusets krafter[33] är Jag Herrens kraft;[34]
av allt som strålar, solen; -- ibland Vindar
21 är Jag Maritchi; månen ibland stjärnor;
av Veda's hymner, Soma-offrets hymn;[35]
av alla gudar är Jag Vasava.
Jag är det inre sinnet ibland sinnen,
22 av allting levande förståndet självt.
Av andar som förstöra, är Jag Shiva;[36]
av troll och spöken är Vittesha Jag;
av Vasus är Jag Pavaka; bland bärgen
23 är Jag Guds helga bärg, -- en trons symbol.[37]
Av härdens präster, o du Prithas son,
är Jag den ypperste, Brihaspati;
av krigarhövdingarna är Jag Skanda,
24 och alla sjöars ocean är Jag.
Jag är bland siare den vise Bhrigu;
av alla ord i språket är Jag AUM;[38]
av offer är Jag hjärtats tysta andakt
25 och ibland fasta ting Himalaya;
av alla träd det helga Fikonträdet;[39]
bland siare Jag Narada; i himlen,
bland sälla andars körer, Chitraratha;
26 av helga Munis är Kapila Jag.
Bland hästar är Jag sångens helga vinghäst,[40]
som födes ur odödlighetens dryck;
Airavata bland kloka elefanter;
27 den konungslige hövdingen bland män.
Bland vapen är Jag blixten, och bland kor
Jag Kamaduk, utur vars juver flyter
allt vad man önskar;[41] Jag är kärleksguden
bland alstrare; bland alla Visdoms-Ormar
28 är Jag Vasuki; -- och Ananta är Jag
bland alla drakar; Jag är ock Varuna
bland havets under; Aryama bland Fäder;
29 av alla domare är Döden Jag;
av Jättar är Jag Prahlada; av mått
är Tiden Jag; bland djuren, djurens konung;
30 av alla foglar är jag Vainateya;
av reningsmakter är Jag Vinden; -- Rama
bland krigare; -- bland fiskarna Makara;
31 av strömmar är Jag Ganges' helga flod.
Men Jag är även början, mitt och ände
av allting levande, Arjuna! -- Jag
är i all kunskap SJÄLVETS vishet; -- Jag
32 är talets gåva ibland talare;
i alfabetet är Jag A; det dubbla
i sammansättningar; -- och Jag är Tiden,
den aldrig ändande; -- Jag Upprätthållarn,
33 vars anlet lyser över allt som är;
och Döden Allförstörarn är Jag även,
och alltings födelse och upphovs grund. --
Av kvinnokönets dygder är Jag Minne
och Talförmåga, Rykte, Framgång, Trohet,
34 Tålmodighet, Beständighet, Förnuft;
av sånger Brihatsaman Jag; av rytmer
Jag Gayatri; av årets delar Våren
35 och Margashirsha ibland månader.
Jag är bedragarens bedrägeri
och den sannfärdiges sannfärdighet;
Jag är det strålande i allt som strålar,
36 beslutsamhet och seger, det är Jag.
Bland alla Vrishnis är Jag Vasudeva;[42]
Jag är du själv[43] bland Pandus ättlingar;
bland vise är Jag Vyasa, och Ushana
37 bland skalder; -- spiran bland de ting som härska;
bland dem som önska seger, är Jag statskonst;
Jag är all hemlig visdoms hemlighet,
38 och Jag är kunskapen hos dem som veta.
Vadhälst som än är varelsernas upphov,
det allt är Jag! Det gives intet ting
39 som mäktar existera utan Mig.
Och utan ände är Min gudamakt,
o fiendernas gissel! -- Blott förminskad
40 du skådar Mig i dessa bilders mängd.
Allt som är kungligt, gott och framgångsrikt
och mäktigt, må du fatta som en stråle
41 ur gudaglansen av Mitt väsende.
Men vad är kunskapen om slika smådrag
för dig, Arjuna? Levande i allt,
Jag genomtränger detta universum
42 med delar av Min varelse; -- JAG ÄR.
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet
om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det
TIONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM HÄRSKANDET.
XI.
ARJUNA kvad:
Det ord, som är den högsta hemligheten
i SJÄLVETS väsen, har Du talat ut
i Din barmhärtighet; -- och härigenom
1 har villan skingrats. -- Varelsernas tillkomst
och undergång har Du, o Lotusögde,
förklarat helt och hållet; och jämväl
2 Din oförvansklighet och storhet. -- Herre,
du Allrahögste, -- jag är full av längtan
att skåda Dig, -- det bästa ibland väsen, --
i denna skepnad, som Du nyss beskrev,
3 Allsmäktig och Allsvåldig! -- Om Du tror
att den kan ses av mig, o Yogas Herre,
då visa mig Ditt oförvanskliga
4 och oförgängligt höga SJÄLV, -- o Herre!
HERREN kvad:
Se upp och se omkring dig, Prithas son!
Du omges hundrafalt och tusenfalt
av former av Mitt liv i skilda arter,
5 gudomligt växlande till färg och form,
i stormens andar, i naturens krafter,
i eldens glans, i himlens stjärnehärar,[44]
i tusen andra, aldrig sedda under,
6 o Bharata! -- Beskåda här och nu
det hela Kosmos, rörligt och orörligt,
förenat, Gudakesha, uti Mig!
7 Betrakta allt, vad än du önskar se!
-- Du ser Mig ej med dessa dina ögon?
Välan, Jag skänker dig gudomlig syn:
8 så se förmedelst den Min högsta Yoga!
SANJAYA kvad:
Då så Han talat, visade sig Hari
för Prithas son som Yogas höge Herre
9 uti Sin högsta skepnad, -- Han, den Store,
med myriader munnar, ögonpar
och andra underbara verktygs mängd,
med tusen smycken av gudomlig fägring,
10 med tusen vapen av gudomlig kraft,
med tusentals klenoder och juveler,
i blomsterdrägter välluktsdoftande,
-- den uti allting underbare Guden,
11 vars anlet syns i allt, förutan gräns.
Om tusen solar tände sig på fästet
och strålade tillsammans i sin glans,
då skulle detta knappast återgiva
12 den Höge Andens klara härlighet.
Och Paudusonen såg, -- och hela världen,
som bildas av en tallös skara delar,
framträdde för hans blickar som ett enda:
13 som kroppens härlighet för gudars Gud.
Och håret reste sig uppå hans hjässa,
och Dhananjaya greps av häpen bävan;
han böjde ned sitt änne inför Gud
14 och talade med sammanlagda händer:
ARJUNA kvad:
Gud! i Dig jag skådar alla andra gudar,
alla väsen ser jag efter skilda slag:
Herren Brahma ser jag hög på Lotus-tron
15 Siarenas skaror och de Vises mängd.[45]
Tusental av munnar, tusental av ögon,
tusental av armar röra sig i Dig,
överallt jag ser Dig, evig, utan ände,
16 Du som icke eger början eller slut
Strålande Du träder fram för mina blickar,
överallt i alltet krönt med makt och glans,
lysande som elden, bländande som solen,
17 väldig och omätlig Du åt varje håll.
Högre än all tanke, evig, oförgänglig,
Du den högsta skatten, Du som är i allt;
Du som evigt hägnar pliktens helga lagar,
18 Du som står för tanken som den Förste Man.
Ej ditt väsen eger början, mitt och ände,
ändlös är Din kraft i armar utan tal;
sol och måne äro Dina gudaögon;
19 världarna förtäras av Ditt anlets glans.
Du allena fyller himlarna och jorden
och den vida rymden mellan dem befäst;
alla trenne världar falla ned i andakt,
20 sjunka till ett intet, Väldige, för Dig.
Se inför Ditt Väsen träda änglars skaror
fram med knäppta händer, bävande för Dig;
21 alla andars skaror hälsa Dig med hymner,
22 eller skåda stumma, hur Du skrider fram.
Myriader munnar, myriader ögon,
jättestarka armar, fötter utan tal,
gap med tusen tänder ser jag i Din skepnad;
23 världar fly och bäva, -- jag av skräck förgås!
Tusen färgers strålglans lyser ur Ditt väsen,
tusen svalg och tusen ögon skymta där.
Se, mitt inre bävar och min styrka vissnar,
24 upp till himlens fäste når Din härlighet.
Se, Ditt svalg är ändlöst, tärande som Tidens,
lika eldens lågor Dina tänders mängd;
-- ingen tillflykt gives undan Dig, o Herre!
25 Hav dock nåd och misskund, världens tillflykt Du!
Dhritarashtras söner, alla jordens furstar,
Bhishma själv och Drona, Sutas ädle son,
26 alla våra härars ädelborne hjältar,
störta till ett intet i Din avgrunds djup;
-- de förtäras alla, de förintas alla,
där de självmant störta i fördärvets svalg;
mellan tändren ser jag någres huvud hänga,
27 krossade till stoft av tusentandat gap.
Såsom floder störta ut i oceanen,
störta de sig själva neder i Ditt svalg;
dessa furstar alla, dessa jordens herrar,
28 skynda i fördärvet häjdlöst, utan rast.
Liksom fjärlar flyga mot en lampas låga,
störta sig i elden, falla ner och dö,
så de alla störta självmant i fördärvet,
29 rusa in emellan Dina käkars kraft.
Överallt förtär Du, slukar och förbränner
hela mänskoslägtet, allt i Dig förgås;
Du allena fyller världen med Din strålprakt;
30 hela alltet glöder, Vishnu, av Din glans.
Visa Dig, o Herre! Röj ditt inre Väsen!
Hell Dig, Fruktansvärde! Säg, vem är väl Du?
Detta liv, som gränslöst ur Ditt Väsen strömmar,
31 rövar mig min fattning: visa mig Ditt SJÄLV!
HERREN kvad:
Jag är även Tiden, som förhärjar världen,
-- som på jorden bringar människorna död!
Alla dessa hjältar skola dö i striden;
32 endast du, Arjuna, överlever dem.
Stå då upp, o hjälte! strid, och fräls din ära!
övervinn din ovän! riket skall bli ditt!
Jag har övervunnit hela deras styrka;
33 vänsterhändte hjälte, var Mitt verktyg du!
Bhishma, Karna, Drona, Jayadratha, -- alla
har Jag dräpt på förhand! Segern skall bli din!
Gå förutan bävan fram i stridens tummel:
34 strid! och du skall krossa dem som stå dig mot!
SANJAYA kvad:
När dessa ord han hört av Keshava,
då störtade den kunglige Arjuna
med sammanknäppta händer darrande
sig ned för Krishna, stammande av ängslan,
35 och bävande han talte dessa ord:
ARJUNA kvad:
Världen gläds med rätta av Din glans, o Herre,
hälsande med hymner, Hrishikesha, Dig!
Onda troll och vättar fly för Dig med bävan,
36 dvärgaskaran faller ned i bön för Dig.
Vore annat möjligt? Allrahögste Ande!
Alltings Första Orsak! Brahmas Herre Du!
Gud för alla gudar, ändlös, oförgänglig,
37 Vara, Icke-Vara, DET, som upphöjt är!
Förste ibland Gudar, Älst av alla Mänskor,
varelsernas upphov, varelsernas liv,
Kännare och Kände, tillflykt Du i höjden,
38 Du i Vilkens Vara världens rund är till!
Du är Vayu, Yama, Eldens gud och månens,
Du Varuna, Fadren, Ursprunget till allt;
-- Hell, o hell Dig, Herre! Hell Dig tusen gånger!
39 Hell Dig åter, Herre! tusen gånger hell!
Allt å alla sidor faller ned och bedjer,
allt å alla sidor, -- ty Du Själv är allt!
Gränslös i Din allmakt, gränslös i Din styrka,
40 härskar Du i alla, -- ty Du Själv är allt!
Om jag fordom nämnt Dig "Krishna" eller "stallbror",
eller ock "Yadava", då Du var mig kär,
fast jag icke kände rätt Ditt höga Väsen,
41 vårdslös i min vänskap, som ej fattat Dig,
-- om vid bordets nöjen, om i lekens gamman
jag i vördnad brustit, Helige, mot Dig,
vare sig allena, eller jämte andra,
42 må Du mig förlåta, Höge Ande Du!
Du som danat världen, rörligt och orörligt,
Du som högre vördas bör än Guru'ns själv!
Ingen like har Du! kan väl någon tävla
43 med den Ende Herren uti allt som är?
Si, jag faller neder inför Dig i stoftet,
vördar Dig med kroppen, som tillbörligt är.
Värdes mig välsigna! och fördrag min svaghet
44 som en fader sonens, som en vän sin väns!
Jag har skådat Det som ingen förr har skådat
och mitt hjärta fröjdas, klappande av skräck;
-- visa Dig, o Herre! åter såsom mänska!
45 Alla världars hemvist, ack, förbarma Dig!
Låt mig åter se Dig krönt med diademet,
väpnad med Din klubba och med diskus'krets!
återtag, o Herre! skepnaden Du burit,
46 Du med tusenarmad, tusenfaldig form!
HERREN kvad:
Av Min nåd, Arjuna, har du nu fått skåda
denna högsta skepnad, uti Yogas själv,
strålande och ändlös, som i allting lever,
47 vilken ingen annan skådat förrän Du.
Ingen Vedakunskap, inga offergåvor,
ingen gärning, intet allmosgivande,
ingen bot och ingen forsknings lärda möda
48 mäktar skänka synen av vad Du har sett.
Bliv blott ej förvirrad! frukta dig blott icke,
därför att du skådat Mig i denna form!
låt ditt hjärta fröjdas, kasta bort din fruktan!
49 skåda Mig ånyo såsom du är van.
SANJAYA kvad:
Då Vasudeva yttrat dessa ord
till furst Arjuna, visade Han sig
på nytt uti Sin egen vanda skepnad
och tröstade Sin vän, som fyllts av bävan,
i det Hans höge ande återtog
50 en vänlig skepnad.
ARJUNA kvad:
Då jag återser
Din mänskoham, -- o Du som fäller härar, --
då återvinner jag besinningen
51 och återfår mitt eget vanda väsen.
HERREN kvad:
Den Skepnad, uti vilken du Mig skådat,
är svår att se. I sanning, gudarna
52 åstunda jämt att skåda denna Skepnad.
Ej häller kan den skådas genom Vedas,
53 bot, allmosgivande och offergåvor;
hängivenhet allena, o Arjuna,
kan skåda Mig i denna liknelse,
och känna Mig och skåda Mig i sanning,
och ingå innerst i Min varelse,
54 o gissel du för dina fiender!
Om någon fullgör goda verk för Mig,
om någon ser i Mig sitt högsta goda,
om någon är hängiven helt åt Mig,
befriad ifrån lystnaden och hatet,
55 -- o Pandus son, då kommer han till Mig.
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet
om det Kviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det
ELFTE KVÄDET
sålunda; och det kallas:
YOGA GENOM ANBLICKEN AV DEN VÄRLDSOMFATTANDE SKEPNADEN.
XII.
ARJUNA kvad:
Det finnes fromme män som vörda Dig
i ständig harmoni; -- och andra vörda
det Oförgängliga, som aldrig röjes,
1 Vem hinner längre uti Yogas vishet?
HERREN kvad:
De, vilkas tanke fäster sig i Mig,
som vörda Mig i ständig harmoni,
de, som begåvats med den högsta tro,
2 -- de, vill det synas Mig bäst i Yoga.
De, vilka dyrka det Osynliga,
det Oförgängliga, det Ovetbara,
det Eviga, det Oföränderliga,
Beståndande och All närvarande,
3 det Städse Lika, som ej uppenbaras,
de, vilka kuva alla sina sinnen,
avstående från allt, med själen lugn,
och glädja sig åt allas välgång, -- komma
4 till Mig också. --