»Men,» sade han, »du förstår nog, Sigrun, vad jag menar. Jag är lycklig
över att se dig inom mina väggar, men det är inte tillräckligt för mig.»
»Du är min första kärlek, Edvard,» sade hon hastigt.
Hon avbröt sig, tog hans hand och ledde honom fram till ett fönster.
»Se dit ut på gräsplanen!» sade hon. »Det finns ett hörn där, som var
beväxt med styvmorsblommor, då vi först flyttade hit. De var väl
hemmastadda där och kom varje år upp av sig själva. En gång lät jag
anlägga en rabatt där och planterade andra blommor, och de växte och
frodades även de. Men nu är rabatten med de främmande blommorna borta,
och se styvmorsblommorna börjar åter växa upp ur jorden på sin gamla
plats!»