Jag hör dem säga detta, men motvilligt, med stor svårighet. Och de
förundra sig i sitt sinne över att det är dem så svårt att få fram
orden. De veta icke varför de tala så stapplande och så svagt.
'Detta haven I sålunda lärt, om än med misstag och fel,' säger läraren.
'Låt mig nu höra fortsättningen!'
Och då börja de dödas själar att framsäga tydligt och utan någon
svårighet:
'Du skall dräpa!
Du skall bedriva otukt!
Du skall stjäla!
Du skall bära falskt vittnesbörd!
Du skall hava lust till din nästas hus!
Du skall fördärva din nästas egendom, hans hustru, hans tjänare, hans
boskap och allt hans gods!'
Och då allt detta är framsagt, så ser jag, att de döda äro glada, att de
så väl hava bestått provet.
Men läraren frågar dem:
'Vem är det, som har befallt er att så förvränga min lag, som jag har
satt som ett värn omkring människolivet för att skydda dess helighet?'
Och de svara honom:
'Vi äro krigare. Vi äro Dödens undersåtar och tjänare.'
Då tillropar dem läraren:
'Vaknen upp, I döda, och sen vilka I ären och vem som är er herre!'
Och jag ser dem vakna upp ur jorderikets förvillelser liksom ur en lång
dröm. Och de se med förfäran, att de äro odödliga själar, som höra
himmelen till och de begynna sörja över det, som de hava bedrivit på
jorden, och ängslas för det straff, som skall dem tillmätas.
Men då tilltalar dem läraren.
'Jag är den, som är Herre över Döden och över Livet.
Och jag har sänt Döden till jorden som en Livets tjänare.
Jag låter de utslitna bladen falla till marken, för att nya och friska
skola nästa år uppstå.
Jag låter stjärnorna i världsrymden förbrinna och slockna, på det att
nya skola uppkomma i de förkolnades rum.
Jag låter den utlevade människans kropp bäddas i graven, för att på
jorden må kunna framkomma ny blomstring och nytt liv.
Men eftersom Döden har gjort sig till en herre i stället för en tjänare,
vill jag förfölja honom.
Ty jag älskar icke, att säden skördas före mognaden, ej heller, att
ungfågeln fälles av jägaren, innan den har fått bygga sitt rede och
skaffa sig avkomma.
Och jag vill sätta en gräns och en skillnad mellan den tid, som nu är,
och den, som skall komma, om få år vill jag sätta den. Och denna tiden
skall bliva kallad den mörka.
Men I, själar, vänden åter till jorden, och lären människorna att hålla
mitt femte bud, som är budet om kärleken till nästan och nyckeln till
alla de övriga!
Sägen dem, att mitt tusenårsrike hänger i öster som en morgonrodnad! Men
hur kan det uppstiga på himmelen och upplysa världen, så länge som I
tillåten Döden att taga i sin tjänst det stora vilddjuret?