Våren är när.
Vindarne susa,
Ljumma och friska,
Bäckarne sorla och himlen är blå;
Frihet och glädje
Klingar i rymden,
Ljufliga sånger från foglarne små.
Ack! hvad jag längtar
Åter att helsa,
Grönskande jord, dina blommor en dag!
Glad skall jag sitta
Ensam vid stranden,
Lyssnande stilla till vågornas slag.
Dröj icke längre
Ljufliga vårdag, --
Kom med din värme, med kärlek och sång!
Väck ur sin dvala
Slumrande hjertat, --
Ack! låt det vakna till lifvet engång!
**
Suomis-Sång.
Hör, hur' herrlig sången skallar
Mellan Wäinös runohallar:
Det är Suomis sång!
Hör de höga furor susa,
Hör de djupa strömmar brusa:
Det är Suomis sång!
Se! bland drifvor högt vid polen
Strålar klar midsommarsolen:
Det är Suomis sång!
Se! på himlens mörka båga
Nattens norrskensflammor låga:
Det är Suomis sång!
Och de väna, blyga dalar,
Der en bäck bland blomstren talar:
Det är Suomis sång!
Och de skogbekrönta fjellar,
Ekande i stjerneqvällar:
Det är Suomis sång!
Öfverallt en röst oss bjuder,
Öfverallt en stämma ljuder:
Det är Suomis sång!
Broder, äger du ett hjerta,
I dess tjusning, i dess smärta,
Hör blott Suomis sång!