och så gick vi in på våran gård in i velesipedstallet och där tummade vi
på att inte säga
_ett ord_
till någon levande varelse och så bestämde vi _signalen_ eller _tecknet_
så att vi visste var vi skulle mötas och sen gingo vi hem och jag sade
inte ett ord till Karl Olof eller någon fast dom nog gärna skulle velat
veta det.
Kap. 2.
På kvällen gick jag och lade mig som vanligt och mamma var inne och sa
gonatt och jag kröp under täcket och låssades sova fast jag inte gjorde det
för att Karl-Olof inte skulle märka något och sen låg jag vaken fast det
var rysligt svårt men Karl-Olof jälpte mej för han talade i sömnen och
skrek till var femte minut för han drömde väl om Texas Jack som han läser
om kvällarna och när klockan blev ett så steg jag opp och kledde mej sakta
och smet mej ut i mörkret och när jag kom i farstun så stod fabrikörens
Beda och flörtade med en gadist men då hosta jag till och då sprang hon in
i köke och gadisten smet opp i vind och då kom jag ner i andra trappan och
där stod direktörens Agusta och flörtade med en gadist till och så hosta
jag igen _med samma resultat_ fast gadisten höll på att springa ikull mej i
trappan och så kom jag ner på gården där jag stellde mej bakom källardörrn
som alltid är öppen och började _jama_ för det var tecknet och då kom Gösta
och Anders fram ur velisipedstallet där dom hade setat och ventat en hel
kvart för deras klåckor gick inte rätt. Och så kom vi ut på gatan. Där var
alldeles mörkt. Då det är spennande skall man skriva korta meningar. Inte
ett jud hördes. Annat än stormens tjut i vederflöjlarna. Vi kommo ned på
Gärdet och smögo oss sakta fram till hanngaren. Mörka moln foro på himlen.
Det var bitande kallt. Marken knastrade under våra fötter.
En ensam lykta lyste i fjerran.
En hund skellde vemodigt.
Jag gick in i hanngaren och kom ut och sade:
--Vakten sover som en stock.
Så lyfte vi opp skynkena försiktigt och så drogo vi ut maskinen på marken,
den var mycket lett att dra ut alldeles som en velisiped och vakten sov
hela tiden. Och så stellde vi maskinen på landsvägen och vände propellen
mot vind _för det är bäst att gå upp mot vind_ och så gick jag opp och
satte mig i apparaten och Gösta och Anders höllo i där bak och så sade jag
när jag lyfter handen så slepper ni! alldeles som Cederström gör. Och så
satte jag i gång motorn så den började snurra som mekanikern sagt och den
bullrade alldeles förfärligt och innan jag visste ordet av hade Gösta och
Anders släppt av där bak #och jag flög i väg#.
Jag drog åt mig ratten och så steg jag opp i luften jag var alldeles lugn
fast jag inte gjort det förut och jag tenkte det här är ju ingenting det
var som att sitta i en stol alldeles säker och jag flög fram mot skogen.
* * * * *
Solen steg upp i öster och förgyllde med sina milda strålar den omgivande
trakten. Jag steg högre och högre i den eterblåa luften (det här har jag
knyckt ur en 25-öresbok) och snart hade jag jorden jupt under mig. Jag
hörde bruset av det analkande havet och då beslöt jag mig för att venda.
Sakta förde jag ratten åt venster och vende inåt Gärdet. Jag flög mot
staden igen och då förde jag fram ratten och sjönk sakta mot jorden
alldeles bredvid hanngaren där Anders och Gösta tog emot mig och hurrade
när jag steg ur och vakten sov fortfarande jupt fast maskinen hade bullrat
så förfärligt. Då stellde vi in maskinen igen och gick hem och så skilldes
vi vid porten och tummade på att inte säga ett ord till någon och när jag
kom i första trappan så stod grosshandlare Hansson där och öppnade sin dörr
och hade kängerna i hand och sade _tysst! tysst!_ och så gick han in för
att inte frun skulle vakna. Men jag gick opp och då var Karl-Olof vaken
och frågade:
--Vem var det som flög?
--Det var jag sa jag men då skratta han och somna igen och inte förrän
nu har jag talt om historien och den är sann från början till slut.
_Emanuel._
Tillägg:
De ä lögn alltihop för jag har läst det. Och fast Emanuel säger att pappa
har sagt att en historia inte behöver vara sann bara _låta_ som den voro
sann. Men jag har läst om Georg Wassington han _kunde_ inte ljuga och det
kan inte jag heller.