_Närvarande samling är i sin art den första, som i fäderneslandet blifvit
utgifven. Ämnets nyhet och vigt kunde således påkalla ett företal, som
för läsaren borde öppna en utsigt öfver Sago-litteraturens serskildta
förhållanden. Men vi hafva ansett lämpligare att uppskjuta en sådan
undersökning till arbetets sista del. Intill dess må saken tala för sig
sjelf, så godt den förmår. Här torde göra tillfyllest, att med några ord
angifva den synpunkt, hvarifrån vi sjelfve uppfattat och behandlat vårt
ämne._
_Det har icke varit eller kunnat vara vårt syfte, att här lemna endast en
samling af roande förtäljningar; vi hafva gjort till vår uppgift, att åt
fäderneslandet rädda återstoder af den rika poesi, som under årtusenden
lefvat hos vår folk-stam, som följt den slägte ifrån slägte, och i
skiftande bilder afspeglar hela dess fordna verlds-åskådning. Nämnda
öfverlemningar äro på väg att dö ut eller förderfvas under inflytande af
en ny tid och nya förhållanden, och endast i landets aflägsnare bygder
lyssnar man ännu till dessa förklingande ljud, hvilka en gång voro hela
folkets egendom och den första näringen för våra fäders bildning._
_Oafsedt den rika poetiska åder, som löper fram på djupet af alla våra
urgamla traditioner, och hvilken äfven åt folk-sagorna skänker ett stort
och allmänt värde, äro de sednare också af vigt för häfden. Mycket är
utur dem att hemta för den som vill studera Svenska historien i dess
innersta grund, som vill lära känna folkets anda och skaplynne, och följa
hela gången af dess inre utveckling. Folk-sagan tillåter oss mången blick
in i längst hänsvunna tider, den ger en trogen och lefvande bild af våra
förfäders seder och lefnadssätt, och sprider öfver forntiden ett ljus,
hvilket icke alltid står att vinna ifrån skriftliga urkunder._
_I följd af dessa åsigter hafva vi sökt att erhålla hvarje saga så
ursprunglig och äkta som möjligt. Vi hafva för detta ändamål gjort
vidlyftiga vandringar och resor genom fäderneslandets olika landskap,
och upptecknat ett ganska stort antal sago-öfverlemningar ifrån folkets
läppar. Hvad sålunda blifvit samladt hafva vi ordnat och återgifvit,
utan vilkorliga tillägg eller ändringar. Det enda som tillhör oss,
är förtäljningens yttre form, hvilken, såsom beroende af hvarje den
berättande personens olika ålder och bildningsgrad, gemenligen påkallat
någon omarbetning, för att återföras till den enkelhet, som tillhör
sagans lynne, och som ännu igenfinnes hos en och annan sago-berätterska
ifrån den gamla goda tiden._
_Ehuru vårt arbete således är bestämdt mera för forskaren än för den
större allmänheten, våga vi likväl hoppas att detsamma äfven hos denna
skall vinna bifall, såsom en underhållande läsning, ~Svensk~ till anda
och innehåll, och lämplig att hos våra landsmän höja den fosterländska
känslan, samt återlifva de oftast herrliga och storartade åsigter, som
ifrån uråldriga tider rört sig på djupet af vår inhemska odling._
_Stockholm, November 1844._