* * * * *
_U--n_. Tack för det anonyma brevet. Det går till samlingen, som med
tiden blivit rätt nätt. Att redaktören är en »ovanligt stor idiot»
gläder honom bra; han har alltid tyckt sig vara så liten. Att han till
på köpet har ett »sanning att säga mycket dåligt huvud» erkännes
välvilligt. Men han tar det som det är; han har icke något annat.
* * * * *
_Skaldiske författaren C. O. O._
Aktade Olzonh!
Du missförstår mig, vilket gör mig ont. Jag är verkligen ansvarig för
vad som står i denna tidning, men icke för vad som ej står där. Dina
verser ha icke fått plats i tidningen. De komma aldrig dit. Vi ställer
du mig då till svars för dem som säger mig i prosaisk stil, jag är
vorden en åsna.
Olzonh lille! Hon är nu 4 på morgonen. Natten har varit möda och slit.
Men se! För dig och mig och oss alla tindra stjärnor uppå himlafältet,
och i rappet glimtar dagen ur österled. Genom rutan ser jag en
nattsudd, som mitt på torget skrålar naturens lov, medan en ensam
poliskonstapel trår sina tysta fjät mot hans nacke.
Olzonh, hör och se nattens sublima skönhet! Vänd då åter till naturen,
kyss moder jorden och snyfta ut vid hennes hjärta, dikta och skalda, men
vad du än gör så för Guds skull publicera det aldrig.
Olzonh! Nu går jag och lägger mig, men dessförinnan ... ett ord! Tillåt
mig säga du!
* * * * *
_Lic. Lx._ Till svar å ärade förfrågan få vi meddela att ni fått denna
saken alldeles galet för er.
Obadja var ingalunda något fruntimmer eller eljest något obestämt utan
en liten profet, som levde under h.m. Jorams tid. Han är särskilt arg på
Nebukadnezar för det denne förstörde Jerusalem. F.ö. är det mycket litet
man vet om Obadja. Han skall till det yttre ha varit litet ruggig men
eljest en korrekt gentleman.
Vi hänvisa er i övrigt till en man i Uppsala, som heter Kolmodin och som
skall vara styv på mindre profeter. Räcker inte hans visdom så kom
tillbaks. Ju mindre vi veta, dess mera skola vi med nöje meddela.
* * * * *
_Fru Helga O.!_ Om man kan odla champinjoner i kök? Jo, alldeles
förträffligt.
Man tager en korg jord, en köksjungfru samt ett stycke champinjonyngel.
Blandar dem försiktigt med varandra och begjuter dem rikligt med
diskvatten och matolja. Placerar det hela med hästspillning varvtals i
vasken samt lyfter varje fredagsmorgon varligt på locket och skjuter
alla flugor.
Om sex veckor böra champinjonerna vara uppe. Äro de icke det, avskedar
man jungfrun och tager en ny. Experimentet är alldeles lönlöst under den
årstid, då jungfrurna aldrig kunna hålla sig stilla.
* * * * *
_Herr Patron B.!_ Vad i all världens frid är meningen? Vi ha bett Er
skaffa oss en _kopia_ av omskrivna aktstycke, vilken vi omedelbart
skulle använda. Kopia betyder avskrift och har icke det ringaste med
_kopiga_ att skaffa, vadan det är oss absolut ofattligt huru Ni i vår
begäran kunnat finna någon ärekränkning mot er arbetspersonal.
Men ... bevars, tar Ni det på det viset, så kom. Ett äretjyvamål mer
eller mindre spelar ingen teater.
* * * * *
_Poetissan Disa_. »Livets intigaste ve»--förlåt, va ä' dä' för slag?
Tag några glas punsch jämte kaffe med saltgurkor och snus i samt härtill
några längder kavring med stekflott på. Förtär detta dagligen på
fastande mage, varpå veets intighet dör bort av sig självt inom 8
månader.
Lyckas det inte så är ni obotlig.
* * * * *
_Tacitus_. Ädle yngling! Kom hit, så skola vi känna dig på huvudet och
se, om du äger förutsättningar för att plöja den vida slättens feta
jord, som tigger starka armar, eller gräva de diken, som skola famna
vårens häftiga flöden och omsider prydas av Veronica beccabunga, vars
grönska dock är intet mot den, som färgar dina jamber, vilka ljuda såsom
återklang från grodkväket i den lugna pölen eller från kobenstrampet i
det stilla alträsket.
Bemanna dig, yngling, och kom, och det kanhända du gör din lycka för
evigheten!
* * * * *
_Herr Patron Johannes Andersson_, Flinkaby!--Nej, för all del.
Fläsktullens borttagande blir även så tillvida till en välsignelse för
vårt land som vi måste öka vår inhemska svinproduktion och framför allt
göra billigare svin.
Såsom herr Andersson vet, ha vi ju gott om svin i Sverige, stora och
feta. Men de kosta oss för mycket och bli därigenom för dyra för
konsumenterna. Genom en radikal omläggning av vår svinodling skulle vi
genast förbättra situationen. Herr Andersson är mannen att göra't. Hör
ett råd: importera vårtsvinet! Renodla det. Var 6:e vecka lägger dess
hona 22--24 ägg. Det blir i lyckligaste fall bortåt 200 grisar om året.
Gör om det, hr Andersson, eller tro oss på vårt ord.
Vårtsvinet är för övrigt ett både fint och trevligt svin. Den
omständigheten att det lever mest om natten möjliggör för badgästerna en
relativ dagsro. Det trivs helst i gamla termithögar, vilka äro rätt
billiga att uppföra, samt har en trevlig hårkvast på svansen. Det låter
lätt dressera sig till salongsvanor, blåser utmärkt occarina och går i
Afrika upp till 2,000 meters höjd. Som detta är 884 meter mera än
Sveriges högsta fjäll, Kebnekaise, så bör alltså vårtsvinet ha de
vackraste utsikter att för Sverige bli vad man i ordets bästa mening
skulle vilja kalla: ett nationellt svin.
* * * * *
_Fru A_... Att bemälde unge man utan att ha betalt hyran avflyttat,
kvarlämnande endast 28 tömda punschbuteljer, en söndrig
sodavattensbutelj, en av honom såsom slaskspann använd glasskål,
ursprungligen avsedd för aquarium, samt en halv byxhängsla anse vi vara
mycket orätt gjort. Och det bästa råd vi kunna ge är följande: hyr ett
centralt beläget, stort butiksfönster. Anordna där en utställning av
föremålen och sätt ut ägarens namn. Hyran blir tvivelsutan betald.
* * * * *
_Herr Reservunderlöjtnant S. i X._ I besittning av Herr
Reservunderlöjtnantens ärade av den 9 d:s rörande vår uppfattning av det
krigspolitiska läget be vi vördsamt att vördsamt få tacka Herr
Reservunderlöjtnanten för att Herr Reservunderlöjtnanten behagat
uppmärksamma bemälda vår uppfattning på samma gång vi bemärka att Herr
Reservunderlöjtnantens uppfattning om vår uppfattning är att denna är
»rent åt h----te» samt att vi »borde skämmas» m.m., såsom Herr
Reservunderlöjtnanten har godheten att meddela oss.
Vi tillåta oss samtidigt göra en vördsam förfrågan om huruledes Herr
Reservunderlöjtnanten mår. Skulle Herr Reservunderlöjtnanten möjligen
eventuellt besväras av illamående eller kväljningar eller nervös
oro i Herr Reservunderlöjtnantens mage eller eljest i Herr
Reservunderlöjtnantens ädlare delar, så tillåta vi oss föreslå att Herr
Reservunderlöjtnanten låter bädda ned sig under 7 täcken och 6 filtar
med våtvärmande omslag omkring Herr Reservunderlöjtnantens förnuft samt
varma flaskor under Herr Reservunderlöjtnantens personlighet. Desslikes
behagade Herr Reservunderlöjtnanten vördsamt intaga ricinolja,
acetylsalicylsyra, vismuthpulver, aspirin, Thielemanns droppar,
Frangulapiller, saltgurkor, levertran och ansjovis, varpå Herr
Reservunderlöjtnanten är välkommen upp till våren, då solen skiner.
Skulle Herr Reservunderlöjtnanten därtill vilja öka sin godhet med att
sända oss Herr Reservunderlöjtnantens fotografi från dels nu, dels efter
det att Herr Reservunderlöjtnanten genomlevat nämnda kur, så att vi få
känna och jämföra Herr Reservunderlöjtnantens särskilda drag, så skulle
vi vara Herr Reservunderlöjtnanten ytterligare tacksamma.
Vi tillåta oss teckna oss såsom Herr Reservunderlöjtnantens synnerligen
bevågne
_F. T._
* * * * *
_Fröken kandidat!_ Vi dela hjärtligt edra bekymmer och anse det vara
rysligt styggt av studenterna att spela Uarda utan hjälp av
studentskorna. Så till exempel skulle det gjort sig över hövan väl om
åtminstone en av mumierna varit kvinna; på den tiden torkade de som
bekant även damer, vilka som sådana nästan togo sig bättre ut än männen,
höllo sig längre och krävde mindre utrymme. Och vidare skulle det
onekligen icke skadat om Uarda själv spelats av en kvinna. Han var ju
visserligen mycket söt; men på scenen kunna även studentskor bli söta.
Och det skulle nästan gjort sig bättre om _ni_ stultat omkring med en
liten Moses än att se kandidat X. i den mänskligt att döma omöjliga
situationen.
Men, en liten tröst! Gadda er ihop med kamratskorna, skriv ett spex och
tag revanche. Låt även de manliga rollerna spelas av studentskor. Och
skall där nödvändigt vara ett hittebarn med, så låt det för en gångs
skull vara kristet. Judebarn kunna ju nog vara mycket rara. Men se,
kristna glyttar! Det är ändå toppen.
* * * * *
_Hr Johansson_, Växjö. Nä, hr Johansson, det är fel.
Man kan inte skilja giftiga svampar från ätliga genom att lägga en
silversked i anrättningen. Lika gärna kan man ditlägga en galoscha. Och
ett säkert medel vore visserligen att låta sin svärmor prova
anrättningen, vilket dock icke kan rekommenderas såsom i vissa givna
fall stridande mot lagen och dessutom rätt oridderligt.
Det finns inte mera än en väg för att lära skilja giftiga svampar från
ätliga. Det är att lära sig de olika svamparnas kännetecken. Köp en
svampbok, lås sig inne i ett rum, rulla ner gardinerna, tänd pipan och
läs så att ögonen stå på skaft. När hr Johansson kan boken utantill,
framifrån och bakifrån, så res till Evedal, gå in i djup och öde skog,
löp runt där i en vecka--om nätterna med acetylenlykta--och lär sig alla
där växande svampar. Kom så fram en söndagsmorgon, då solen skiner, så
få vi se, hur han ser ut. Kan hr Johansson då skilja Rödlätta Fasta
Vitsporiga Kremlan från Jättestora Klotrunda Röksvampen, så har han
förutsättningar för god fortsättning. Varom icke, så vilja vi icke i
detta sammanhang tillkännagiva vår oförytterliga mening.
* * * * *
_Seminarieeleven Kalson!_
De schmalkaldiska artiklarna--vad menar ni med det? De ha ju icke ens
varit utställda och följaktligen varken kunnat få medalj eller
hedersomnämnande.
För övrigt hava vi annat att göra än att besvara all världens frågor
från öster till höger. Vi måste fastmer aktgiva på tidens gång och tänka
de tankar, som, öde på livets mo, ensamt berättiga individens existens.
* * * * *
_Johanna Olsson, Tostarp!_ Odling av foderbetor för fönsterdekoration är
synnerligen berömvärd. Man tager en beta och puttar ner den i en kruka
samt tillsätter litet jord, krukskärvor och vatten. Till Michaeli står
den förtjusande blomman i full skrud. Klipper man så ut litet
pappersblommor och målar dem röda och gula samt placerar dem jämte litet
karameller här och där på stjälken, så får man till julafton en mycket
prydlig bordsdekoration.
Obs.! Betan trives bäst om den då och då gödslas med litet ålsoppa och
vismuthpulver, vilket rekommenderas av våra mest framstående
specialister.
_F. T._
* * * * *
»_En kaffetörstig ungmö!_» Vi tacka för ärade hälsningen och det vackra
poemet, som vi tillåta oss bevara för oss själva.
Ni har 1,000 utvägar att klara er i nöden. En av dem är att använda ett
slags nytt surrogat, som vi rekommendera på det livligaste. Tag hälften
torkad och mald bark av brakveden, en fjärdedel snus (Dahls gamla
välkända) och en fjärdedel torkade och malda tvestjärtar. Tillsätt
härtill en tesked kaffe, och Ni har den härligaste Mocka, Ni kan önska.
Om Ni då fortfarande »har humor kvar i knoppen», så lyckönska vi. Skulle
den flytta sig längre ner, så meddela benäget. Det finns bot även för
så'nt.
_F. T._