_H. änkefru Johansson!_
En fridfull ort! Jo, för all del, av den sorten ha vi flera st. på
lager. För exempel Värnamo.
Där är så skönt och så lugnt och så fridfullt så att det aldrig i livet
kan vara bättre. 1,046 människor samt två hotellägare bodde där
häromsistens och fördelade sig lekamligen på 1 liten kyrka, 1 stort
missionshus, 1 lokal för svenska frälsningsarmén, 1 för amerikanska
dito, 1 stort baptistkapell, 1 metodistkapell samt 3 st.
goodtemplarehus. Varjämte desslikes funnos KFUM, KFUK, en vegetarisk
förening, en teosofisk dito, en »förening för det godas befrämjande», en
avdelning av svenska föreningen »bort med tobaken» samt en filial av
andeskådare, vilka när sommarsolen skiner och junken faller på tidtals
lära samlas på en holme i Lagan, vilken syndaflod är hygglig nog att
tvätta samhället utvärtes.
Modern kultur står alltid där i härligaste blomning, och dess främsta
språkrör är Värnamo-Ropet, som till på köpet är frisinnat; och det så
att det ryker om det. På ena spalten bevisar det hurusom den otäcka
högern förstör fäderneslandet, och på den andra klargör granneliga en
rättsinnad yngling huruledes vi skola älska vår nästa såsom oss själva
och icke hysa agg i vårt hjärta mot någon, eho det vara månde, vid
äventyr av påföljd. På tidningens kontor får Ni köpa gravkransar,
guitarrer, bastubor, ljusstakar, m.m. till upplysningens och
framåtskridandets tjänst. Och i fönstret hänger ett jätteplakat om
amerikanska frälsningsarméns »Filadelfiamöte». »Kommen mangrant!»
»Samlens alla!» skriker Ropet.
--Så att där uppe, snälla Fru Johansson, är det visst och sant
fridfullt. Nedanför de dödas gamla gård glider Lagan, förtjusande
vacker, så som den runnit i tusen år, och inne i kyrkans vapenhus möter
Er en gammal gravplatta av järn, på vilken Edra ögon skåda följande
skrift:
Här hvilar den
som dygds och flitens egen Wän
ej nånsin kände smickrets färg
med namnet utaf HAMMARBERG.
Så enkelt och fridfullt har nämligen folket där varit att ingen blivit
högfärdig och kaxig ens för det att han burit ett genom tidevarven så
lysande namn som Hammarberg. Däremot berättas det om en stådare
däruppe, som hette Hammarspik. Han förlorade de sista hopsamlade
resterna av sitt förnuft när han varit där i 8 dagar.
På grund av vad vi sålunda anfört rekommendera vi alltså på det
hjärtligaste Värnamo såsom en vederkvickande station på vägen till
evigheten.
Obs.! Torrlagd. Medtag lilla nubben!