Bröder och Systrar i S:t Knuts Gille!
Undertecknad tillåter sig härmed avgiva ett förslag, som torde omfattas
av en mycket allmän mening inom gillet.
De tider äro ju nu lyckligtvis sedan länge förbi, då gillet var allenast
ett likbärarelag eller ett sällskap, där man sköt till måls på papegojor
och därjämte berusade sig av öl. Nu har gillet helt andra uppgifter, och
till dem hörer ju alldeles särskilt att anordna den stora årshögtiden
och vid denna utveckla så mycken--helst gammaldags--ståt som möjligt.
Det synes mig då ligga makt uppå att man också i denna årshögtid
inlägger så mycken sollennitet som möjligtvis kan åstadkommas. Dit hörer
ju icke minst den rent yttre ramen, lokalen, musiquen, den ledande
överheten samt systrar och bröder.
I all särskildhet vill jag nu fästa uppmärksamheten därå att det alltid
förefallit mig litet pauvert att se t.ex. ceremonimästaren leda det
stora intåget, iförd en vanlig frackdräkt. Det kan icke gärna vara
Knutsgillets mening att detta är alldeles i sin ordning. Man vill vid
detta tillfälle se litet mera festivitas, och jag tror mig uttala mångas
mening, då jag här framställer att Knutsgillet till bruk nu och
framdeles borde anskaffa en särskild högtidsdräkt, som vid tillfället i
fråga borde ceremonimästaren påföras.
Om huru denna dräkt bör vara beskaffad, därom kunna förvisso meningarna
vara mycket delade, och vore det nog gagneligt om i detta avseende olika
förslag komme till synes. För min ringa del vågar jag föreslå en
klotformig, röd huvudbonad, på vars höjd gillets symbol, papegojan,
borde trona; (eller, om man så hellre vill, någon symbol på vishet och
förstånd). Vidare borde mästaren iklädas en mantel eller lätt kappa av
något tyg, som medgåve plastisk attitude. På denna kappa kunde lämpligen
sinnebilder av papegojor eller andra liknande företeelser målas. Så
borde till dräkten höra ett par mindre benkläder, likaledes av något
sirligt tyg, varpå benen borde fortsättas nedåt med linor eller något
slags längre strumpor samt avslutas med uppåt riktade tåhättor i gotisk
stil.
Härtill borde komma att ceremonimästaren vid sin högra hand förde, icke
en stav eller sådant, utan något, som allegoriskt påminde om gillets
äldre historia, då gillet var en sammanslutning för målskjutning. En
bössa av gammal konstruktion vore nog det tjänligaste. I anseende till
detta vapens våda vore det dock kanske lämpligast att ceremonimästaren
bure en båge, dock utan pilar eller andra kastföremål.
Det är min oförytterliga mening att en sådan omgestaltning av gillets
yttre ceremoniel, som här föreslagits, skulle vara till dess fromma. Och
tillåter jag mig vördsamt föreslå direktionen att taga detta förslag i
beaktande och om möjligt genomföra det till nu stundande årshögtid.
_Gammal Knutsbroder_.
* * * * *
Till Redaktionen av Folkets Tidning, Lund.
Med anledning av »Gammal Knutsbroders» anförande i Folkets Tidning
angående officiell ordensdräkt åt Knutsgillets ceremonimästare, ber jag
att, i princip anslutande mig till förslaget om sådan dräkt, få
framhålla att dräktens beskaffenhet visserligen kan i allmänna grunddrag
en gång för alla fastställas men att dess detaljer alltid måste lämpas
_efter varje individuellt fall_. Om t.ex. ceremonimästaren är en lång
och ståtlig man, med högburen och reslig gestalt, som sätter stil på
ämbetet, så krävas naturligtvis däremot svarande jämkningar i dräkten,
såsom exempelvis längre benkläder--korta sådana skulle i det fallet
verka riddare, vilket ju icke är meningen, eller rent av förlöjliga
mannen. Skulle däremot ceremonimästaren vara en kort man, till huvud och
kropp som till lemmar, måste andra modifikationer i dräkten inträda,
anslutande sig till stommens arkitektur så att former och linjer så vitt
möjligt harmoniskt sammansmälta. Att till en sådan dräkt komma med en
kalottliknande hätta, vore naturligtvis orimligt. Här måste figuren
höjas, icke genom ett postament utan genom åtgärder ovanom håret.
Därtill tjänar exempelvis en mycket hög huvudbonad, t.ex. hälften
mitra, hälften sockertopp, gärna med allegoriska bilder på sidorna och
med en liten gul vippa i toppen. Vad så beträffar benkläderna böra
dessa, för att icke störa ensemblen, naturligtvis vara _mycket_ korta.
Ja, det kan väl t. o. m. vara fråga om huruvida icke byxor helt och
hållet borde saknas och benen i stället överklädas med någon hudfärgad
shirting eller madapolam eller eljest något textilt alster, som kunde
giva en stämningsfull påminnelse om Gillets skyddshelgon, Knut den
Helige, om vars benklädnad historien dock med berömvärd finkänslighet
underlåter att lämna något närmare meddelande.
Det ena som det andra bör likväl enligt min uppfattning överlåtas åt en
sakkunnig kommission, som bör framlägga förslag. Och får jag tacka
»Gammal Knutsbroder» för hans initiativ att ha framfört detta ämne till
en diskussion, av vilken det viktiga ärendet endast har att vinna.
_En ung Knutsbroder_.