går åter in i sofrummet.^
* * * * *
VIGGO
gör sig i ordning att läsa, men kastar snart boken, reser sig upp
och ringer.
VÄRDINNAN
från entréen.
Hvad står på, att det ringer så här dags?
VIGGO.
Madame är sjuk. Kan ni skaffa mig ett bud upp till fröken Walldén, som
har atelier häruppe?
VÄRDINNAN.
Omöjligt.
VIGGO.
Jag törs inte gå härifrån sjelf, men jag betalar två francs för ett bud.
^Tar upp pengarne.^ Se här.
VÄRDINNAN.
Hvad skulle det vara?
VIGGO.
Bara helsa från mig och bed fröken Walldén komma hit ner.
VÄRDINNAN
tar emot pengarne.
Nå -- ja.
VIGGO.
Men laga, att det går fort.
VÄRDINNAN
skyndar ut.
* * * * *
ALLAND
har under den sista repliken kommit in och stannar vid dörren.
Han bär högtidsdrägt och en mängd ordnar på bröstet.
Står någonting på? Har något händt?
VIGGO
gör tecken till tystnad.
Louise är sjuk.
ALLAND.
Har hon gått in till sig?
VIGGO.
Ja.
ALLAND.
Men hvad -- -- Hvarför sitter ni här?
VIGGO.
Jag har lofvat att vaka i natt.
ALLAND.
Jag måste se henne, tala vid henne ...
VIGGO.
Det kan inte låta sig göra.
ALLAND.
Hon visste, att jag skulle komma.
VIGGO.
Ja. Men hon kunde inte stanna uppe. Hon behöfde hvila. Och hon bad er
komma igen i morgon.
ALLAND.
Jag _måste_ tala vid henne nu. Hon var så underligt uppskakad, när jag
gick härifrån.
VIGGO.
Just derför måste hon ha ro nu. Och derför vakar jag här i natt.
ALLAND.
Jag stannar också.
VIGGO.
Som ni behagar.
ALLAND.
I ert ställe, min herre.
VIGGO.
_Min_ plats kan ni inte ersätta.
ALLAND
som gått oroligt omkring, stannar och lyssnar.
Tyst! Hörde ni inte något?
VIGGO.
Nej.
* * * * *
ERNA
kommer hastigt in från entréen.
Hvad är det? ^Får se Alland.^ Jaså, ni här? ^Till Viggo.^ Hvad står på?
VIGGO.
Louise är sjuk. Jag ville inte vara ensam här -- och -- jag tänkte -- --
det kunde ju hända, att hon behöfde din hjelp.
ERNA
går på tå mot dörren.
VIGGO.
Väck henne inte, om hon sofver.
ERNA
ser genom nyckelhålet; lyssnar.
Ljuset är släckt och allting tyst.
VIGGO.
Då sofver hon verkligen. ^Han har under tiden kommit att skjuta
läskpappersarket på skrifbordet åt sidan och ser nu det påbörjade
brefvet.^ Hvad är detta? ^Läser.^ »Gustave Alland -- --»
ALLAND
rycker brefvet till sig och läser.
Nej, det får inte hända. Louise! ^Springer mot dörren till sofrummet.^
VIGGO
ställer sig för dörren och söker hindra honom.
Hvad är det?
ALLAND
kastar honom undan.
Nu har jag rätt att gå in; hon skall bli min hustru. ^Öppnar dörren och
springer in; ropar inifrån.^ Ljus hit! Ljus!
Erna och Viggo skynda till med lampan.
VIGGO.
Hon är borta!
ERNA.
Men det fins ju ingen dörr!
ALLAND.
Fönstret! Det är lågt till marken. Till floden. Men hvar, hvar ...?
Springer igenom rummet och ut genom dörren till entréen. Erna och
Viggo följa. Viggo sätter lampan på bordet och får syn på
brefvet, som Alland lemnat kvar; börjar läsa.
ERNA
stannar, halfvägs mot dörren.
Hvad skrifver hon?
VIGGO
läser, hastigt och febrilt, med skälfvande röst.
»Gustave -- -- förlåt mig. Du afskydde lögn och jag inspann mig i ett
nät af lögner för att synas stå på samma sociala trappsteg, som du. Jag
kände det som skulle du kasta bort den lilla prestdottern eljes. Förlåt
mig detta. Det är det enda, du har att förlåta. För din skull kunde jag
ha stulit i kyrkor -- -- Jag kunde ha gjort hvad som heldst. Du var för
mig det enda i verlden, allt annat och allt som kunde komma det fans
icke, ty jag visste, att den dagen, du icke älskade mig längre, skulle
jag inte kunna lefva. Och jag visste, att den dagen skulle komma. Du
hade ju sagt det från början. Du har aldrig ljugit för mig, aldrig
bedragit.
Älskade, farväl!
Jag skulle så gerna velat lefva, för att inte genom min död vålla dig
minsta lilla sorg; men jag kan icke. Du har ju intet att förebrå dig;
men utan dig är lifvet mig för tungt; jag orkar icke bära det.
Jag visste det på förhand och handlade derefter. Ansvaret är mitt --
icke ditt -- --
Medan han läser höres utanför ett stigande sorl.
* * * * *
HENRIK
kommer störtande in i ateliern, blek och förskrämd.
Jag kom gående längs med kajen. Så ser jag en kvinna komma springande.
Hon hade en schal om sina axlar. Hon springer ner för trappan, öfver
släta marken dernere. Och hon störtar sig i floden. Jag skrek, jag
sprang, jag vet inte hvad jag gjorde. Så kom det folk med
räddningsattiralj och en båt. Men det drog om. De kunde inte finna
henne. -- -- Och när hon kom upp -- -- Gud i himmelen en sådan syn. Det
var Louise. Jag sade dem hvar hon bodde -- -- en läkare hade kommit till
-- -- men -- --
VIGGO
till Alland som kommer in.
Är hon död?
ALLAND
tonlöst.
Hon är död.
Det blir en lång tystnad; den brytes af
ERNA,
som vänder sig bort och brister ut i gråt.
Hvarför gjorde jag inte som hon. Åh -- hvarför gjorde jag inte som hon.
Från Z. Hæggströms Förlagsexpedition ha förut
utkommit:
ERNST AHLGREN:
Pengar. Novell. Andra upplagan. Pris: häftad 3 kr.
Fru Marianne. Roman. Andra upplagan. Pris: häftad 4 kr.
Folklif och Småberättelser. Pris: häftad 2 kr. 75 öre.
Berättelser och Utkast. Pris: häftad 3 kr.
ERNST AHLGREN och AXEL LUNDEGÅRD:
Final. Skådespel i tre akter. Pris: häftad 2 kr.
Modern. En berättelse. Pris: häftad 3 kr. 50 öre.
AXEL LUNDEGÅRD:
Röde Prinsen. Ett ungdomslif i stämningar. Pris: 3 kr.
Victoria Benedictsson (Ernst Ahlgren). En sjelfbiografi ur bref och
anteckningar. Pris: 4 kr.
Noteringar:
Betoning är utmärkt med _understreck_ och scenanvisningar med
^cirkumflex^.
Originalets stavning och interpunktion har bibehållits. Ett fåtal
uppenbarliga fel har rättats som följande (innan/efter):
[S. 28]:
... LUOISE. ...
... LOUISE. ...
[S. 37]:
... ALLALD. ...
... ALLAND. ...
[S. 72]:
... för intyck, och alla mina blidare känslor ...
... för intryck, och alla mina blidare känslor ...
[S. 150]:
... Erna, Bergström, Johansson, Lind m. fl. kostnärer ...
... Erna, Bergström, Johansson, Lind m. fl. konstnärer ...
[S. 163]:
... lemnar Erna cigarretten. ...
... lemnar Erna cigaretten. ...
[S. 168]:
... Ni är inte tillräknelig! Gå er väg? Och ...
... Ni är inte tillräknelig! Gå er väg! Och ...
[S. 172]:
... hvar arm och drar dem med mig. ...
... hvar arm och drar dem med sig. ...
[S. 187]:
... -- -- -- då jag är tjensteman i den sparbank, ...
... »-- -- -- då jag är tjensteman i den sparbank, ...
[S. 209]:
... ett stoftgrand. Man är inte mer. Och man ininbillar ...
... ett stoftgrand. Man är inte mer. Och man inbillar ...
[S. 217]:
... Springer igenom rummet och ut genonom dörren till entréen. ...
... Springer igenom rummet och ut genom dörren till entréen. ...
End of Project Gutenberg's Den bergtagna, by Ernst Ahlgren and Axel Lundegård