Det är en afgjord sanning, att mot ingenting begås oftare fel, än mot den
sanna höflighet, man är det täcka könet skyldig. Ju mer karlarne beflita
sig att vilja behaga damerna, ju större förseelser begå de ofta i sättet
att bete sig dervid, och blifva derigenom dels löjliga, dels föraktliga
för fruntimmer af rigtig känsla. Jag vill försöka att meddela några
praktiska reglor för detta umgänge.
1. Ett godt angenämt lefnadsvett fordrar icke, att man spelar rolen
af smickrare och tjenstfärdig uppvaktare hos damerna. Det är löjligt
att vilja behaga dem genom theatraliska ställningar och utantill lärda
talesätt. Bildade fruntimmer fordra af mannen manlig stadga, och
undanbedja sig all närgångenhet. De åstunda ett förekommande väsende,
men ej ett lumpet eller krypande smicker.
2. Det är för mannen oanständigt, och för qvinnan motbjudande, om den
förre ständigt drager munnen till ett leende, eller smäktar och suckar,
eller öfverhufvud faller i öfverdrift och faddhet. Ty qvinnan måste
tänka, det man tilltror henne en nog förvänd smak, att kunna finna behag
i dylika dårskaper.
3. Tonen i umgänget med fruntimmer bör vara öppen, hjertlig, vänskaplig,
grannlaga och blygsam.
4. Man afhålle sig dervid från alla lärda religiösa, politiska och torra
samtal, och vare endast betänkt på att förströ och roa dem. Man får
således icke synas knarrig, förstämd, ledsen eller nedslagen, utan munter
och med otvungen, fryntlig min.
5. Man yttre i fruntimmerssällskap aldrig sin tanka om skönhet och
fulhet, fråga må vara om lefvande fruntimmer, eller om porträtter och
statyer. Man mildre tvärtom sådana omdömen, när de fällas af andra.
6. Tillstädesvarande damer berömmer man ej för mycket i andras närvaro;
man sätter den berömda i förlägenhet, om hon är bildad, och man råkar i
fara att hos de öfriga framkalla känslor, som ej kunna vara angenäma för
dem sjelfva.
7. Man tillåte sig icke den ringaste tvetydighet, det minsta osedliga
ord, eller oblyg min och hållning.
8. Lika så litet nedlåte man sig till pöbelaktiga ord, till svordomar,
eder och groft skämt.
9. I dansen undvike man förtrolighet, handtryckning, damens vilda
omsvängning och annat oskick.
10. Vid spelbordet vare man undseende med fruntimren, och låte dem hellre
vinna, än förlora.
11. Tillfälle att visa en tjenst försummar man icke, och låte förstå, att
man anser för heder att kunna göra det.