Det gifves fall, då man antingen sjelf anställer en frukost, eller
dertill bjudes på ett främmande ställe. I båda fallen föreskrifver ett
godt lefnadssätt lagar, dem jag omöjligt kan förbigå med tystnad. Jag
sammansätter dem i följande punkter:
1. Man mottager gästerna icke i full statsdrägt, men ej heller i blott
huslig klädnad. Man är nätt och fint klädd, dock alltid så, att man ser
det vara en morgondrägt.
2. Frun i huset, eller äldsta dottren, eller, der dessa felas, något
derom anmodadt fruntimmer, åtager sig att servera gästerna. Hon kringbär
dock ej kopparne sjelf. Hon fyller dem med morgondrycken och låter dem
kringbjudas af domestiker.
3. Bordet är fint och modernt dukadt; kopparne &c. valda med den mest
bildade smak.
4. Består sällskapet blott af karlar, så slå dessa antingen sjelfve uti,
eller ock sker detta af någon betjent vid ett bord afsides.
5. Äro damer tillstädes, så taga karlarne, om uppassarne icke gifva akt
derpå, de tömda kopparne ur deras händer, och ställa dem undan.
6. Fruntimren sitta; karlarne stå vanligen. Först efter frukosten sätta
sig äfven dessa, och underhålla sällskapsron.
7. Då frukosten är mindre omständlig, än middagsmåltiden, så strider det
ej här mot goda tonen att gå fram och tillbaka, helst om man frukosterar
i trädgården, eller i en trädgårdssalong.
8. Bjudes man till frukost, så infinner man sig i en nätt morgondrägt,
passande för årstiden.
9. Så mycket man än må älska kaffe, chokolad, thé, glödgadt vin, m. m.,
fordrar dock höfligheten att man iakttager måtta, och ej dricker mer än
två koppar.
10. Det är oanständigt att taga för sig mycket hvetbröd och bakelser,
eller doppa och förtära stora stycken, fylla kopparne eller munnen
dermed, och sålunda egentligen mer äta än dricka.
11. Koppen får icke sättas på det dukade bordet, eller på en dertill
icke bestämd plats. Man håller kopp och fat i händerna tills man druckit
ut. Bäst är, när man låter koppen stå på fatet, tages detta i venstra
handen, medan den högra fattar grepen, och småningom gång efter annan för
koppen till munnen. På många ställen förbjuder modet att hälla drycken,
den må vara af hvad slag som helst, på fatet, för att svalas; i fråga om
chokolad och dylika stadigare drycker sker detta tillochmed aldrig.
12. Man dricke ej ut alltsammans intill sista droppan, eller begagne
skeden för att renskafva bräddarne.
13. Försigtighet är nödig, för att ej slamra med kopp och sked, eller
tillochmed släppa dem. Skulle sådant ske, så beder man anständigt om
ursäkt, utan att råka i förvirring.
14. Är fråga om porselänet och silfret, så prisar man blygsamt egarens
smak; men beundrar intet med högljudd förtjusning. Egaren sjelf talar
aldrig om servisens skönhet eller värde.
15. Frukosttiden får icke länge räcka. Förmiddagens göromål äro vanligen
de förnämsta: den tillbörliga tiden får dem således ej betagas.