Ett godt lefnadssätt skönjes äfven i möbleringen af våra rum. Allting
bör här förråda en renad smak samt kännedom af verlden och tidehvarfvet.
Målningar, husgeråd, prydnader måste göra för den besökande åskådligt,
att han befinner sig i ett hus, der förstånd, smak och fina seder hafva
sin bostad.
Olikheten i stånd, förmögenhet och yrke gör äfven skiljaktighet i rummens
möblering nödig. Vare det nog, att här meddela några reglor, huruledes
rummen hos en man af medelståndet, utan att vara präktiga och lysande,
ändock böra vara smakfullt inredda.
_Möblering af ett visitrum._ Detta rum, bestämdt till främmandes
mottagning, bör äfven hafva en derefter lämpad inredning, således få
hvarken skåp, skänkar, mat- eller skrifbord, kommoder, toilettspeglar
eller sängar här synas. Ljuskronor, eller lampor, spelbord, ottomaner,
divan, soffa, kanape, en s. k. studsare, o. d., äro de ting, som höra
till ett visitrum. De böra vara gjorda i den mest omtyckta och goda,
men blott efter en enda smak. Målning och tapeter måste ega en lifvande
anblick, utan att vara brokiga eller mångfärgade. Väggbeklädnadens färg
bör instämma med fönstergardinernas (så framt ej den hvita färgen är
föreskrifven af modet) samt med öfverdraget på stolar och soffa. Väl
polerade bord, stolar af mahogny, ebenholz eller goda inhemska trädslag
och i modern form, göra ett förmånligt intryck.
Mycket beror vidare derpå, att ifrågavarande rum ej är öfverlastadt,
utan att i allt råder jemnmått och harmoni. Soffan står vid den bredaste
väggen; på hvarje sida dörren och något längre fram i rummet en armstol
eller fåtölj; vid den öfriga fria väggen några stolar, lika långt från
hvarandra och soffan, samt i rak linea från väggen. Man må ej kalla
detta för småsaker; en man af smak och ordningskärlek märker genast den
minsta anstöt mot ordning och jemnmått. Äro flera breda väggar i rummet,
som icke afbrytas genom dörrar, så är nödigt, att mellan stolarne sätta
passande bord, med en vas, ett ur, en vacker alabasterfigur o. d. Att
pryda borden i visitrummet med glas, porselän och öfverhufvud med saker,
bestämda till dagligt bruk, är en låg smak, så ofta den än varit på modet.
Vill man upphänga taflor eller kopparstick i visitrummet, så böra de vara
af mästarhand och passa till sitt ämne. Nakna figurer äro oanständiga,
vore de än af den störste mästares hand. Familjeporträtter, heldst af de
närvarande egarne, passa ej heller i visitrummet. Man bör icke öfverallt
vilja anbringa sitt kära jag. Att ändtligen den största snygghet och
frihet från damm bör råda i dylika rum, förstås af sig sjelf.
_Möblering af boningsrummen._ Dessa behöfva mindre glans. De fordra
renlighet, ordning, ändamålsenlighet, smak, enkelhet. Möblerna kunna
här vara af vanligt träd. En ljus grundfärg på väggarne gör rummet
ljust och gladt, hvilket i boningsrum är en hufvudfordran. Till dess
möbler höra kommod, skrifbyrå, fortepiano, soffa, stolar, små sidobord,
runda småbord, en stor spegel. Stora skåp passa äfven icke här. Att
ställa porselän, silfver o. d. på kommoder, skåp, eller bord, äfven i
boningsrummet, strider mot den nyare och bättre smaken. På kommoden kan
en blomstervas, en enkel grupp af marmor eller alabaster, på skrifbyrån
ett antikt hufvud ställas. Äfven här fordras jemnmått att hvarje vägg har
en enda hufvudmöbel.
Om rummets beskaffenhet medgifver, sätter man soffan icke långt från
kakelugnen, men aldrig en skrifbyrå (chiffonnier) eller kommod nära
soffan. Ett litet sidobord står i dess närhet på sitt rätta ställe, och
gör att denna lilla plats vid kakelugnen synes mer förtrolig och beqväm.
_Möblering af en Sängkammare._ En vacker grå färg, med gröna gardiner och
förhängen, är rätta färgen i en smakfull sängkammare. Det gröna omhänget
ger en angenäm skugga och i ett sådant rum träder det stilla lugnets bild
den inkommande liksom till mötes.
Måste flera sängar stå i detta rum, så är bäst ställa dem så, att de
vetta med örngottet mot hufvudväggen. Mellan två sängar är ett rundt,
ända till golfvet öfvertäckt bord, på behörigt ställe. Derpå kan stå en
toilettspegel eller en studsare. Några bilder och familjeporträtter pryda
rummet.
Öfverhufvud bör allting här vara i ytterst enkel smak, och af mörk, icke
skärande färg.
Låter det sig göra, så vilja smak och helsa, att sängkammaren ej är för
liten, att den har ren luft och solsken, med utsigt åt trädgården.
_Studerkammaren_ är grön samt bäst prydd med antika byster, porträtter
af lärde och konstnärer, jord- och himmelsglober m. m. Borden äro
öfverdragna med grön eller brun vaxduk. En pendyl afbryter med sina slag
den högtidliga tystnaden i sånggudinnornas tempel.
_Tjenstfolkets rum_ äro hvitmenade, ytterst enkelt möblerade, rena och
ljusa.