H:fors 8 den 12 Januarii 1847.
Högädle Herr Doctor!
Jemte hjertelig önskan till lyckelig fortsättning af det nya året, får
jag härmedelst ödmjukast tacka Herr Doctorn för brefvet af den 4:de
dennes, äfvensom för den medföljande 3:dje delen af Kanteletar.
Första nummern af Suometar blef färdig sista lördagen, dock med denna
dags datum. Orsaken hvarföre hon så länge dröjt, är, att privilegium
först sista tisdagen ficks ut ifrån Senaten, ehuru ansökning, derom
inlemnades redan i medio af october s. å. Den kunde icke heller förr
inlemnas, emedan Ahlqvist blott kort förut ankom. -- För det uteblefne
sista tisdags bladet, torde två numror nästa tisdag utkomma.
Sången _Suomettaren kosiat_, hvarmed bladet börjar, är, illa nog, på
några ställen utan tillräckliga skäl ändrad. Lyckligtvis hafva dock
många ändringar, som voro ämnade att införas deruti, i tider blifvit
rättade. Emedan jag, liksom äfven Tikkanen och Ahlqvist, voro
juldagarne bortresta, så hade Warelius allena bestyret om profbladets
tryckning, och jag jemte Ahlqvist hade blott gifvit åt honom början
till våra uppsatser och öfverenskommit, att ofvannämde sång skulle
äfven införas. Emedlertid hade Warelius till tryckningen afskrifvit
sången enligt sin vestfinska dialect med d. carit. ta', mennykkänä
(vepsiskan har i genit. mennyden, hvaraf ses att t hör till stammen)
suorsa, helkkymätä' etc. Ja ännu svårare förändringar hade han gjort,
såsom: _ainanen_ i. st. f. _ainoinen_, och mente på fullt alfvare, att
_ainaset, ständiga_ vore rättare än _ainaiset, de endaste_. I st. f.
kaur'ajoilla hade han skrifvit och mente vara riktigare kaurajolla af
ajo. Äfven hade han fått vieron i st. f. mieron och i betydelse af
vieras liksom taivo = taivas. Så fann jag den redan satt vid min
ankomst hit den 3:dje dennes, men vid andra korrecturen lyckades jag
dock, fast med mycken strid och gräl att få det mesta återändradt.
I stället för ändelsen _ton, tön_ har jag ansett mig hafva funnit skäl,
att börja begagna _toin och töin_, hvilket jag anser enligare med
jemnvigtens i språket så allmänna och mägtiga lagar. Stamändelsen
_toma_ har nämligen blott ett _m_ som äfven förvandlar sig till ett
_n_, alltså med svagare ljudstyrka. Då nu äfven _t_ i början af
ändelsen _ton_ är förenkladt, så måste vocalen genom ett tillagdt _i_
förlänga sig, för att gifva åt ljudet utrymme. I _ton_, der _n_ ljuder
hårdare, emedan rösten i brist på utrymme i föregående vocal, mera
måste falla på nämnde _n_, skulle det förutsätta dubbelt _m, tomma_.
Ken har af samma skäl heldre kennen än kenen ehuru det sednare vore
riktigare. Jemnvigts-lagen har, såsom jag först i går kom att fundera
efter, inflytelse äfven på vocaler allena. Likasom t.ex. _t_ förstärkes
till _tt_ när stafvelsen blifver öppen, _taaton, taatto, taattoina_, så
har äfven _tulen, tuloo_ i r. Kar[elen] äfven _tuloman_. Att _o_ har
större klang och ljudstyrka än _e_, derom kan man se i _Akianders
Ljudbildningslära_. Äfven andra vocalförändringar tyckes hafva samma
skäl för sig, såsom i orden pieni, pienen, pikku; sauva, savakko;
halpa, halvempi, halvemman; ele', ela', älä'; tarvis, tarpehen etc.;
allt förenar sig dock icke med den ordning, hvaruti A. ställt vokalerne
efter klangen. Jag har för öfrigt ännu ganska litet tänkt efter denna
sak. Säkert är dock, att i finska grammatiken, så redig den än tyckes
vara, ännu mycket står att upptäcka.
Hvad tecknet till det förmildrade _k_ angår, så anser jag vara lättast
att begagna apostrof ' dertill och det conseqvent i alla fall, äfven
efter _l r_ för att undvika många tvetydigheter såsom palon, pal'on;
koron, kor'on; etc. Flere exempel kan ses i D:r Castréns uppsats i
Suomi "Om några ljud i Finskan". Genom ett allmänt bruk af detta tecken
blir den utan några reglor begriplig för alla, och, som det förnämsta
är, utlänningar och andra i språket oinvigda hitta sig derigenom mycket
lättare fram deruti. Af dessa samma skäl har jag äfven förklarat mig
för ett allmännare bruk af slutaspirationen och börjat begagna Warelii
tecken ` blott med undantag af Allativus och 3 persons suffix, hvaruti
den hvarken ingriper i grammatiken genom att förmildra föregående
konsonant, ej heller allmänt brukas, ty jag har ingenstädes märkt
aspiration i sagde former. Jollekkulle har jag icke hört. Denna
asspiration torde dock vara orsaken till att _-nsa_ förmildrat sig
till -se' i östra Finland. Detta sednare har verkeligen aspiration.
Lika godt torde väl vara att begagna äfven till aspirationstecken
apostrof, men Warelius går icke in derpå, och orsaken att begagna
skilda tecken är icke heller stor. Dessutom har Stbg i sista årets
Kanava N:o 19, förordat Warelii tecken och önskat blott en mindre
storlek åt detsamma.
Genitivus plur. bildar jag ännu alltid af infin. pl., ty Herr Doctorns
hypothes, att gen. af inf. sing. bildad vore bestämdare, anser jag
derföre osäker, att såväl inf. sing. som pl. båda äro lika obestämda,
och att gen. pl. troligen blott af misstag bildats ifrån inf. sing.,
emedan den begagnas efter nomina numeralia och partitiva.
Herr Doctorn är god och skrifver till mig isynnerhet om ändelsen töin,
derom beder
Högädle Herr Doctors allerödmj. tj:re
D. E. D. Europaeus.
Suometar beder ödmjukast, att Herr Doctorn ville vara god och ibland
skänka åt henne någon uppsats. Herr Doctorns insändningar torde för
henne vara de käraste.
För tidningsposten har helt nyligen nya förordningar inkommit, hvilka
troligen hindrat alla härvarande tidningars afresa; så äfven Suometars.
Deruti är Alkulause af Warelius, _Tutkistelemuksia Suomalaisien
esi-isistä ja niiden asumapaikoista_ af mig, och _Satu_ af Ahlqvist.
Ljudbildningsläran har jag anmärkande börjat genomgå, för att enligt
Herr Doctorns önskan med tiden recensera den på vårt blad. Jag har
äfven inprickat Herr Doctorns märken ifrån Rector Colans bok i min. Om
Herr Doctorn ville meddela mig ännu flere anmärkningar, så vore det för
mig till stort nöje. Egna anmärkningar har jag äfven gjort ganska
många.
En ganska fägnesam sak är det, att Hans Kejserliga Höghet Thronföljaren
i Nåder täckts hugna mig med en gåfva af 150 Rub. S:r, hvilka jag
straxt vid min hitkomst af Rector Magnificus fick emottaga. Jag
förmodar att Stats Rådet Grot genom Sitt goda ord åstadkommit detta.