[8 p. elok. 1846.]
Hr. Europaeus, som under sommarens lopp vandrat genom Karelen långsåt
gränsen, hade haft för afsigt att begifva sig till Ingermanland och
sydöstra delen af Wiborgs län, der, såsom man sagt honom, ännu
fornsången skulle lefva på almogens läppar. Men kommen till Porajärvi,
50 verst från Selki (Selin Pogosta), öfvertygade sig E., att sångens
region redan här upphörde; hvarföre han återvände och den 18 Juni åter
befann sig i Ilomants. Hans skörd af sånger och sagor har på denna färd
varit betydlig, större än den han gjorde under vinterns förlopp.
Angående lokalen för de tilldragelser, hvilka Kalevaladikten afmålar,
yttrar sig Hr. E. uti bref af nyssnämnde datum:
"Kalevala 22 runans sjunde vers sjunges i hela Suojärvi äfvensom i
Korpiselkä, Himola o.s.v.: 'Kolmannen Viron vesiä'. Jag finner det
också mest sannolikt, att Wäinämöinen bodde söder om Virland, i det
fordom längre åt söder sig sträckande Ingermanland, och att hela
Finland då ännu var bebodt af Lappar, ehuru Pohjola, som troligen låg
på Finska sidan, torde hafva hyst Finska bebyggare, såsom namnen Louhi
och Joukamoinen samt Wäinämöinens slägtskap med Pohjolafolket synes
utvisa. Eken och hjorten, hvilka så ofta omnämnas i sångerna, tillåta
icke någon nordligare lokalitet. Ty om äfven hjorten finnes nordligare,
så är han der så sällsynt, att han icke skulle kommit i fråga,
aldraminst i sången. Tevana(?) torde ännu mindre fördraga nordligare
klimat. Att Turjan Lappalainen icke betyder Norrsk Lapp, bevisar namnet
Turjalampi i närheten af Lendiera. Esthniska namnet på Diina (Viina)
och berättelsen om 'Vannemuna Kaallev poig' tala äfven för hypotesens
sannolikhet; äfvensom mycket annat kunde anföras till styrka för
densamma."
Hr. E. synes för öfrigt icke ännu hafva närmat sig det "parfymerade"
slägte af det unga Finland, om hvilket Svenska blad vetat att tala. Med
en reskassa af 12 rubel Sr. anser han sig ännu kunna bestrida
reskostnaden för tvenne månader, och efter halfannat års jemna fotresor
är hans vandringslust ännu oförminskad. Hans ofta upprepade önskan, att
än flera samlare skulle genomtåga Kaleva-sångernas gebit, har redan
till en del gått i fullbordan, då Studenten Ahlqvist, som äfven
åtnjuter ett understöd af Finska Litteratursällskapet, och hvilken
midsommartiden begaf sig ut på vandring härifrån Kuopio, redan torde
sammanträffat med Europaeus.
Glädjande är det att sålunda hvarje dag kunna anföra någon ny
företeelse af verksam håg för den fosterländska litteraturens
förkofran.