Med vrede du ser från din gyllne stol,
hur min stjärna slocknar och fläckas,
vi gav du min stjärna så svagt, min sol,
av ditt ljus, att det så skall släckas?
Jag är dock din son, och allt frö, jag fått 5
till mitt ljus, är väl fött av din låga,
så lider du själv av det ont mot gott,
som för mig varit sjukdom och plåga.
Och är ej min fläck av din egen art,
men av ont ifrån rymdernas öken, 10
vi stötte du mig med så våldsam fart
långt ut, djupt i mörker och töcken?