föddes i Närke år 1816. Vid Uppsala universitet studerade han först till
präst, men de humanistiska studierna, särskilt historia, filosofi och
Greklands klassiska litteratur, lade snart beslag på hans intresse.
Efter avlagd filosofie doktorsgrad blev han docent i ästetik och
slutligen, efter lång väntan, år 1859 professor i ästetik,
litteratur- och konsthistoria.
Han framträdde tidigt som skald och vann livligt bifall--blott 34 år
gammal invaldes han i svenska akademien. Men denna vackra, löftesrika
vår följdes ej av någon rik sommar. I slutet av 1840-talet förstummades
hans sång nästan helt och hållet; blott undantagsvis ljöd den vid någon
väns eller lärares grav. Men från hans lyra ha klingat några av de mest
smekande, smältande toner, som ljudit i svensk sång. Det är dock ej
alltid, innehållet motsvarar den betagande vackra formen; hans kanske
mest berömda dikt "_Angelika_" är i sitt musikaliska välljud vacker som
sommarvindens sus i grantopparna och--lika enformigt tröttande i sin
innehållslöshet. Men Malmström hör alltjämt till Sverges mest folkkära
och helst lästa skalder, och varhelst svensk tunga ljuder, skall helt
säkert hans "_Vi suckar det så tungt uti skogen_?" aldrig förlora sin
förmåga att smeka örat och röra sinnet.
Sluten till lynnet och svårtillgänglig, levde Malmström i ensamhet och
tillbakadragenhet ett föga lyckligt liv, alltmera främmande för den
ungdom, vars uppburne talman han en gång varit och för vilken hans
hjärta alltjämt klappade varmt bakom det slutna skalet.--Efter blott
några dagars sjukdom avled han år 1865.