Jag önskar som jag tror uppriktigt, att du må vara och förblifva
lycklig och framgent allt lyckligare. Chariten och om man skall
tala kristianskt, jag tänker här möjligen på änglabilder jag
sett, det allvarsamt fromma barnaansiktet jag en gång sett hos
dig, behåller jag i erinringen som en glimt af lyckan och såsom
en jag icke förtjänat. Jag skrifvet litet oredigt, ty jag lider
af språkförbistring och logikomani.
_Gustaf._
Hvilken våldsam ansträngning detta bref kostat honom, därom vittnade
ej minst pikturen. Hur många gånger hade väl rösterna afhånat hans ord
och utdömt betydelsen af dem! Jag såg hans kamp för att få det skrifvet
lika tydligt, som om jag själf varit närvarande.
Mitt svar lydde.
Det tycks ha blifvit syndaflod igen, och din hvita korp är dömd
att flyga fram och åter, tills vattnet sjunkit.
_Du_ — och endast du i hela världen har gjort mig lycklig,
lyckligare än någon annan människa jag sett, känt eller hört
talas om. Lycklig är jag allt fortfarande i hoppet att få återse
dig, och lyckligare blir jag då detta hopp en gång förverkligas.
Långt mer än de löften jag afgaf, då misstanken grep dig, binder
mig den okufliga känsla för dig, som växt in i mig och blifvit
min tillvaros ryggrad. Minns du, då du för en kort tid sedan
läste:
»_Kärleken är stark såsom döden, dess nitälskan är hård som
dödsriket; dess glöd är en eldsglöd, en Herrans låga. Starka
vatten kunna icke släcka kärlek, och strömmar ej förkväfva den_».
Du hade lagt din arm om min hals, och jag lutade min kind mot
din. Jag kände mig själf vara en enda lofsång till Gudarne, som
gifvit mig dig och därmed förmågan att älska. Om du erinrar dig
denna stund och tänker på dessa ord ibland, skall förvisso suset
af din hvita korps vingar nå ditt öra.
alltid din _I. B._
Pris Kr. 5:50.
[Illustration: Small-sign]
WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI A.-B.
GÖTEBORG 1913