FRU GARDONNIÈRE (_för sig_). Jag hoppas att de äro på god väg!
CECILE. Min tant! .
FRUN. Hvad fattas dig, mitt kära barn?
CECILE. Ack min tant, min tant!
FRUN. Min Gud, med hvilken mine du säger det der? Och ni min herre, hvad
kommer åt er?
ERNEST. Min fru, jag måste bryta ut . .
FRUN. Bryta ut?
ERNEST. Ni har beviljat mig ett samtal!
FRUN. Det är sannt!
ERNEST. Jag har infunnit mig!
FRUN. Ja, det ser jag.
ERNEST. Och en gång hos er, har ni förklarat mig att vår process var
ingenting annat än en förevändning för att göra mig bekant med er mamsell
niéce . . .
FRUN. Tyst då!
ERNEST. Som för mig hyste en känsla, mycket nära beslägtad med kärlek.