ERNEST. Att ni älskar mig! .
CECILE. Att . . (_stannar brydd_).
ERNEST. Att?
CECILE. Samma ord som ni sade, min herre!
ERNEST (_efter en paus_). Och dessa ord . . dessa ord äro en osanning!
Ty ni . . ni älskar mig inte?
CECILE. Nej . . visst inte . . och ni?