ERNEST. Det kan den aldrig få veta.
CECILE. Huru så?
ERNEST. Om vi här afgifva ett nytt löfte att aldrig tala om att vi ha
talt om hvad vi hade svurit att aldrig tala om!
CECILE (_leende_). Ja, det är sannt! Och jag lofvar det!
ERNEST. Jag också! . . . Vill ni nu vara så god och börja?
CECILE. Nej, ni måste föregå mig med det dåliga exemplet!
ERNEST. Låt oss hellre börja på samma gång!
CECILE. Ja, låt oss det!
ERNEST. Tre ord hvar, den ena efter den andra!
CECILE. Tills den dubbla hemligheten är uppdagad!
ERNEST. Vänta nu! jag börjar!
CECILE. Och jag fortsätter!