CECILE. Passioneradt!
ERNEST. Utan att hafva gjort något för detta!
CECILE (_nästan afsides_). Åh, något?
ERNEST. Och utan att det ringaste hveta hvarföre?
CECILE (_utan att se upp från sitt arbete_). Men man värderar ju alltid
en person för dess egenskaper.
ERNEST. Mamsell!
CECILE. Dess dygder!
ERNEST (_afsides_). Mina dygder!
CECILE. Och för de förtjenster som man anar hos densamma.
ERNEST. Ja, deri ligger just det farliga! Om man nu skulle ha
öfverdrifvit dessa förtjenster, dessa dygder som ni behagat nämna -- --
CECILE. Huru? öfverdrifvit?
ERNEST. Om denna person endast hade inbillade egenskaper . .
CECILE. Inbillade?
ERNEST. Fordrar inte då sanningen att denna person visar sig sådan den
är?
CECILE. Sådan _hon_ är?
ERNEST. Nej, sådan _han_ är!
CECILE. Men nej, ni misstar er . . denna passioneradt älskade person är
ett fruntimmer!
ERNEST. Nej, tvärtom!
CECILE. Min herre!
ERNEST. Såvida jag inte uttryckt mig orätt, eller också ni sjelf misstydt
mina ord!
CECILE. Min herre! inte ett ord mer i denna sak och tillåt . . (_hon
helsar som för att gå_).
ERNEST (_hejdar henne_). Af nåd, mamsell! . här är något missförstånd,
någon hemlighet som måste förklaras!
CECILE. Jag tror det nästan!
ERNEST. Nyfiken som alla karlar, har jag sedan en timma sökt att försäkra
mig om -- --
CECILE. Om hvad?
ERNEST. Jag har haft orätt, jag ser det! . . och känslan för det
passande borde hafva föreskrifvit mig absolut tystnad; men finns det väl
en man, han må vara huru blaserad och misstrogen som helst -- fel som äro
långt ifrån mig, det försäkrar jag er; -- finns det väl en man, som då
han ser sig vara föremålet för en ung, skön och älskvärd qvinnas hemliga
tankar -- --
CECILE. Stanna min herre . . jag förstår visst inte meningen med edra
ord, men om denna qvinna är jag, så lånar ni mig känslor som jag aldrig
hyst!
ERNEST. Skulle jag varit olycklig nog att förolämpa er?
CECILE. Nej min herre, inte om ni inte velat det! . Men ni säger att
mitt hjerta kommit ert till möte, då det tvärtom -- --
ERNEST. Tvärtom?
CECILE. Ja visst! När ni ledde bort bäcken från vår trädgård, var det
inte för att få ett tillfälle att komma hit?
ERNEST (_med börjande munterhet_). Tillåt mig . . det är ju ni, som med
tillhjelp af er tant, börjat processa med mig, för att -- --