CECILE. ERNEST.

CECILE (_har satt sig till höger vid bordet, och tagit ett handarbete;

afsides_). Han gick utan att säga mig ett ord! Stackars unge man, han är

lika blyg som han är kär!

ERNEST (_i fonden_). Tanten blir kanske ond på mig för det att jag

stannar! Ah bah! litet nyfikenhet är väl inte något brott! (_går nedåt

scenen_) Mamsell!

CECILE. Ack min Gud!

ERNEST. Förlåt . . jag ville inte störa er -- men jag har ännu ett

sista ord att säga fru Gardonnière, och innan jag aflägsnar mig för

alltid. . . .

CECILE. Min tante är i samtal med sin advokat -- men om ni genast vill

säga henne -- (_sträcker ut handen emot ringklockan_).

ERNEST. Jag ber . . mitt sista ord blir kanske något vidlyftigt . .

och som hon inte är ensam, tillåter ni mig kanske att dröja här.

CECILE (_visar på en stol_). Min herre!

ERNEST. Det förefaller mig också, som jag skulle ha något att säga er!

CECILE. Tror ni det?

ERNEST. Fru Gardonnière har emottagit mig med så mycken godhet, och ni

sjelf, mamsell, tycks visa mig så mycken välvilja -- --

CECILE. En granne -- -- det är ju helt naturligt!

ERNEST. Ja visst . . fastän ni egentligen inte känner mig!

CECILE. Åh, jag känner er något!

ERNEST. Ack ja . . på afstånd . . från den eller den terrassen . .

CECILE. Hvad menar ni?

ERNEST. Att ni till exempel kunnat se mig ifrån ert tält, då jag om

qvällarne promenerar ensam i min trädgård, utan att ana -- --

CECILE. Hvad, min herre?

ERNEST. Åh . . just ingenting . . (_afsides_) Här gäller att hålla

tungan rätt i munnen.

CECILE (_afsides_). Stackars unge man . . han vet inte hvad han

säger . . jag borde kanske tala till honom med litet mera vänlighet -- --

hans belägenhet är värd litet deltagande.

ERNEST (_går för att taga en stol_). För tusan, så mycket värre! jag kan

inte låta afguda mig så der, utan att litet närmare lära känna

förhållandena!

CECILE (_behagligt och vänligt_). Men min herr granne, hvarför aflägsnar

ni er så der? . Skulle jag vara olycklig nog att skrämma er?

ERNEST. Åh mamsell . . det är tvärtom jag . . jag som är olycklig

nog . . och likväl önskade jag af allt mitt hjerta att kunna motsvara

ert förtroende -- --

Min Tants Planer: Komedi i en akt · 第 38 / 63 题