ERNEST. Min fröken.
CECILE. Min herre!
ERNEST (_afsides_). Hon är djupt upprörd! (_till frun_) Ni ser nu sjelf,
min fru . . och hennes upprörda tillstånd upphäfver alla mina tvifvel!
FRUN (_till Ernest_). Inte ett ord, min herre! och förvärra inte det onda
genom att stanna här längre . . jag besvär er -- lemna oss! (_till
Cecile_) Min niéce, tillåt mig att presentera för dig Herr Ernest
Duplessis, vår motpart!