FRUN. Förstår ni inte det? Det var min pligt att bota min niéce för
hennes olyckliga kärlek.
ERNEST. Olyckliga?
FRUN. Ja, efter som den är utan hopp! Och det finns ingen obehagligare
karl än den som man processar med.
ERNEST. På min ära, min fru . . idén var ganska fyndig! . Men ännu en
gång, är ni säker på att det är mig hon älskar?
FRUN. Ack ja!
ERNEST. Har ni giltiga skäl att tro det?
FRUN. Tyvärr!
ERNEST. Jag måste tillstå för er att jag inte vågar tro det!
FRUN. Ni är svår att öfvertyga!