FRUN. Seså, rodna inte, och framför allt, upprepa inte den der vanliga
frasen som man hör all ungt folk nu för tiden! De äro i fråga om
äktenskapet alldeles som väl uppfostrade barn, hvilka slå ner ögonen när
man bjuder dem bakelser eller konfekt! -- Du småler? Genera dig inte,
mitt barn! skratta till och med . . det gör mig så ondt att se dig
dyster och sorgsen! Du måste medge att jag gjort allt för att förströ
dig . . jag har till och med skaffat dig en process, men jag är
verkligen rädd att jag måste förneka dig denna förströelse snart nog!
CECILE. Hur så, tant? fruktar ni kanske för kostnaderna?
FRUN. Ja, litet för kostnaderna, och mycket för pratet!
CECILE. Hvilket prat!
FRUN. Ser du, kära barn, en process, hur obetydlig som helst, väcker
alltid uppmärksamhet. Tidningarne tala om den --
CECILE. Tidningarne?
FRUN. Dessutom är jag trött på hela saken och efter som domstolen i går
förklarat vår granne hafva rättighet att vara ensam om den lilla bäcken,
så tror jag att vi böra stanna der!
CECILE. Och våra stackars träd som skola dö ut?
FRUN. Vi få begagna dem till ved!
CECILE. Åh tant, ni är elak i dag.