Ändtligen är första steget taget, och jag hoppas att jag skall lyckas!
Det är sannt att jag kastar mig in i ett tokigt, ett romaneskt äfventyr
-- -- ett omöjligt kanhända -- -- Omöjligt? nej! Jag vågar mycket, det
vet, det känner jag -- -- men hvad skulle jag också inte våga för min
snälla Cecile? Ty att förlora henne, att se henne begrafva i ett kloster
så mycken ungdom och skönhet, det skulle vara döden för mig. Men min plan
skall lyckas, och döden får vänta! För att väcka hennes rena och känsliga
hjerta för kärleken, behöfs endast att hon tror sig älskad, verkligt
älskad af en ung man lika vacker som hon sjelf; och med ett hjerta lika
rent som hennes eget. -- Nåväl! en sådan ung man finns verkligen . .
jag har träffat på ett sådant hjerta! Skall han komma? tänk om han skulle
vägra -- det vore pikant nog, efter allt hvad jag vågat för honom . .
ty jag kan inte neka att jag gått djerft till väga! (_vid fönstret_) Ja,
min käre granne! jag har varit mycket djerf emot er! Man hade sagt mig så
mycket till er fördel, för omkring ett halft år sedan. . . Ni var
arbetsam, ni älskade studier och resor, ni hade varit en god son, och
allt detta sammanlagdt gjorde att jag i er anade ämnet till en utmärkt
äkta man. I samma ögonblick fattade jag den föresatsen att gifta er med
min Cecile! Och hvarför inte? Ålder, förmögenhet, samhällsställning, allt
passar förträffligt! Men ni kände inte hvarandra. Ni min herre, lefde
indraget, min niéce ville aldrig taga emot något besök . . huru föra er
tillsammans? -- Jo, jag hittade på ett medel . . en god process . .
ja! det vill säga, en mycket dålig sådan! En stackars liten bäck letade
sig fram genom bådas våra trädgårdar; vattnet torkade ut på våren, och
när det kom igen så sökte det sig en annan väg . . jag skyndade mig att
anklaga er för att hafva gifvit den ett annat lopp . . och jag skickade
er en stämning, i den förhoppning att ni skulle infinna er för att
föreslå mig förlikning, eller afgifva en förklaring -- -- -- Nej! inte
ett ord, inte det minsta steg att gå mig till möte! -- Men när ni i går
fått veta att jag, sedan jag förlorat i första instansen, ämnade
appellera till högre rätt, då ändtligen blef min unga herre litet
orolig . . ni har skrifvit till mig -- jag har svarat, och nu vill jag
väl se om ni inte skall komma till slut!
Tredje Scenen.